Socialutredning satsar på förebyggande arbete i socialtjänsten

Den statliga utredningen Framtidens socialtjänst har presenterat ett delbetänkande med titeln Ju för desto bättre - vägen till en förebyggande socialtjänst. Utredningen skall behandla en del andra frågor också men först ut är frågan om det förebyggande arbetet. Definitionen av förebyggande arbete är förhindra eller motverka uppkomst av sociala problem och social utestängning. Förebyggande arbete och medverkan i samhällsplaneringen är knappast någon nyhet. Egentligen har det funnits med under hela Socialtjänstlagens existens. Utredningen konstaterar att det inte har prioriterats. Utredningen gör följande bedömningar: - Det kommer att behövas en kombination av olika åtgärder för att ett förebyggande perspektiv i socialtjänsten ska bli verklighet. - Socialtjänstens förebyggande arbete syftar till att förebygga sociala problem och social utestängning. - Det förebyggande arbetet bedrivs på samhälls,grupp och individnivå. - Kommunerna bör ta ett övergripande ansvar för det förebyggande arbetet. - Former och arbetssätt för socialtjänstens medverkan i samhällsplaneringen behöver utvecklas. - Ett samordnat nationellt utvecklingsarbete behövs. - Kommunerna behöver metodutveckling och metodstöd för att få ett förebyggande perspektiv. - Det förebyggande arbetets innehåll, omfattning och utveckling behöver synliggöras - Metodstöd behövs för att Socialtjänsten ska utvecklas till en lärande organisation och för att utveckla kunskapen. Till själva utredningstexten bifogar man ett antal texter med olika perspektiv från forskare. Dåvarande socialutredningen som ledde till Socialtjänstlagen ville skapa en socialtjänst som byggde på frivillighet och helhetssyn som skulle bryta med den gamla förmyndarmässiga socialvården som präglades fattigvårdssyn. Som professor Sune Sunesson visat lyckades att göra äldreomsorgen och barnomsorgen till en del av den generella välfärden medan Individ och familjeomsorgen fortfarande präglas av och ses som en fattigvård. När man nu tillsatt en stor utredning borde man tagit ett mer samlat grepp på socialtjänsten och försökt sig på att utvärdera hela socialtjänsten. Nu bli intrycket att man lappar och lagar. Detta faller tillbaka på regeringen inte utredningen. Ingen kan ha något emot att arbeta med förebyggande arbete, men frånsett forskartexterna innehåller betänkandet inte mycket nytt. Texten är abstrakt, principiell och påminner mest om ett politiskt program. Utredningen konstaterar att kommunerna inte är bra på förebyggande arbete. Vilken grund man har för det redovisas inte. Det är inte rättvist att säga generellt att kommunerna är dåliga på förebyggande arbete. Man kan visserligen säga att man mest arbetar på individplanet och detta kan ju i någon mån sägas vara alltid förebyggande. Det kan ju alltid bli värre. Allt arbete med barnavårdsärenden är ju för barnen förebyggande arbete.Av egen erfarenhet vet jag från Helsingborg att det finns flera exempel på bra och framgångsrikt förebyggande arbete.Utredningen hade vunnit på att komma med goda exempel. Man nämner visserligen familjecentraler och sociala investeringsfonder, men det finns mycket mer. Historiskt sett har intresset för individ och familjeomsorg varit större i borgliga och liberala kretsar. Socialdemokratin har lutat sig på att den generella välfärden skulle ta bort behovet av individuella insatser. Det här betänkandet känns som att det tydligt anknyter till denna idétradition. I betänkandet talar man genomgående om socialtjänstens förebyggande arbete. Mycket av de problem som socialtjänsten brottas med i form av ekonomisk fattigdom, bostadsproblem, psykisk sjukdom, missbruk, kriminalitet med mycket mera har man defakto ganska litet inflytande över. i vart fall kräver ett förebyggande arbete som skall bli framgångsrikt att andra aktörer samverkar med socialtjänsten. Om detta talas det inte mycket i betänkandet. När det gäller ekonomiska problem krävs samverkan med arbetsförmedling, försäkringskassan, kronofogden mfl. Vad gäller psykiskt sjuka och missbrukare krävs samspel med sjukvårdens olika verksamheter. När det gäller barn och familjers problem krävs ofta hela spektrat av myndigheter och verksamheter i ett förebyggande arbete, barnomsorg, skola, sjukvård inte minst barnpsyk. Det är avgörande för barns utveckling att man går ut skolan med godkända betyg. Detta är enligt forskning mer avgörande än alla andra insatser och det avgörande inflytandet över detta ligger i skolan. ( ta del av vad jag tidigare skrivit om projektet PART i Helsingborg) Detta är några exempel på förebyggande arbete som måste mycket ofta ske i nära samarbete mellan socialtjänst och andra aktörer. Utredningen talar bara om socialtjänstens förebyggande arbete och detta blir fel. PART exemplet visar att det måste ske en överlappning i arbetet för att det ska bli framgångsrikt. Under de många år jag arbetat i socialtjänsten har andra aktörer i samhället backat i sitt åtagande gentemot socialtjänstens klienter. Detta gäller tex bostadsmarknaden. Det har skapats en sekundär bostadsmarknad i socialtjänsten. Barnpsyk tillkom en gång för att bistå barnavårdsnämnderna. Nu är det svårt överhuvudtaget att få medicinsk hjälp för socialtjänstens barn. Sjukvården tillhandahåller mycket mindre hjälp när det gäller tex avgiftning för missbrukare. Det känns som att den generella välfärden gjort halt utanför socialtjänsten och allt fler problem lämnas socialtjänsten ensam med. Det finns som jag ser det en allmän tendens att människor överlämnar sociala problem och gränssättning till myndigheter och tar inget eget ansvar. Det förebyggande arbetet måste samspela inte bara med myndigheter utan också med medborgarna. Man borde se det förebyggande arbetet som en del av generell välfärd och vara "allas" ansvar inte bara socialtjänstens. För att göra detta möjligt tror jag det krävs förändringar av olika samhällsorgans uppdrag och kanske också i de professionella kulturerna. Det behövs betydligt mer fördjupat och överlappande arbete mellan olika aktörer.