Var IVOs käftsmäll mot Socialtjänsten i Norrköping befogad

 

Vi har alla sett bilderna. Den lilla Esmaralda kallad Lilla hjärtat, hoppar i en vattenpöl. Man tycker sig se ett så förtjusande söt litet barn som när man ser bilderna vet att hon är död, kanske dödad av sina föräldrar.  Lilla hjärtat omhändertogs redan på BB och var sedan i familjehem fram tills Kammarrätten upphävde LVU-vården. Föräldrarnas problem var missbruk och psykisk ohälsa. Allt detta behöver jag kanske inte upprepa eftersom fallet redovisats väldigt mycket i alla media. IVO beslöt inleda granskning och har nu levererat sin utredning. En ordentlig käftsmäll mot Norrköpings Socialtjänst. Skälen till den mycket allvarliga kritiken har redovisats i media. Man anses ha brustit genom brott mot en rad olika bestämmelser i lagstiftelsen, bland annat för att de inte följt upp hemkomsten till föräldrahemmet och inte inlett utredning trots allvarliga orosanmälningar och inte haft ett barnperspektiv. Trots att handläggarna varit medvetna om och också dokumenterat allvarliga problem har man enligt IVO låtit föräldrarna få för stort inflytande över kontakten med Socialtjänsten. IVOs granskning omfattar bara handläggningen efter att Kammarrätten upphävde LVU-vården. Detta blir lite besynnerligt att man inte granskar hela handläggningen. Jag kan bara dra slutsatsen att man verken vill eller kan granska Kammarrättens handläggning av ärendet. Som jag kan se det gjorde Kammarrätten sig skyldig till ett synnerligen allvarligt misstag när man upphävde LVU-vården. Detta är menar jag är det stora misstaget i ärendet. Man får sedan intrycket att luften gick ur socialtjänsten i Norrköping. Socialtjänsten ville inte upphäva vården. Handläggningen efter hemkomsten är defensiv och valhänt tycker jag mig se.  IVO har rätt i mycket av sina slutsatser om handläggningen. Det måste jag nog konstatera. Med den information man hade och med den historik som fanns om föräldrarna borde de genomfört ett omedelbart omhändertagande. Varför handläggningen var så defensiv och valhänt kan man fråga sig. Uppfattade man det som att de inte hade tillräckliga lagliga befogenheter nu när Kammarrätten upphävde tvångsvården? Var det alltför oerfarna handläggare? Blev handläggarna stoppade av sina chefer eller höll inte cheferna måttet?  På detta har jag inte några svar och IVOs utredning har heller inga svar. Jag tror, men vet inte om det stämmer i detta fall, att barnvårdshandläggare generellt har för dåliga kunskaper om vuxenproblem i form av missbruk och psykiska problem. Genom en långt gången specialisering arbetar inte barnvårdshandläggare med vuxenproblem och blir då lite dåliga på att förstå och tolka tecken på missbruk och psykisk ohälsa. Alltså alltför lite helhetssyn! Kammarrätten visade på dålig kompetens genom att låta LVU vården upphöra trots att föräldrarna vägrade genomgå drogtest. Detta borde ha varit en varningssignal.   

Man måste ända säga att den uppgift som handläggarna av detta mycket komplexa barnavårdsärende hade var mycket svår. En domstol hade upphävt ett tvångsbeslut och föräldrarna var starkt negativa till Socialtjänsten och ville inte alls samarbeta eller ens ha med Socialtjänsten att göra. Man verkar ändå ha arbetat med att få med föräldrarna i någon form av samarbete, även om detta inte fungerade. Genom detta fick man någon form av kontakt och insyn även om man inte använde den information man fick som man borde. Det känns som att IVO hänger ut handläggarna väldigt mycket. Man får inte någon tydlig bild om hur cheferna agerat i ärendet. Med tanke på vad en socialsekreterare tjänar så är den uppgift de har i ett sådant ärende alldeles orimlig. Jag tror att Lilla hjärtat-ärendet skulle i princip skulle kunna hända i vilken kommun som helst. Efter det här skulle i alla fall jag tänka mer än en gång innan jag tog arbete som handläggare av den här typen av barnavårdsärenden. Detta borde öppna en diskussion om förutsättningar för socialt arbete inom socialtjänsten.    

Musikanternas uttåg - en berättelse om arbetarklassens kamp för ett värdigt liv i västerbotten

 

 

Efter att ha läst PO Enquist självbiografiska bok Ett annat liv blev jag nyfiken på att läsa en av hans romaner. Jag läste Musikanternas uttåg från 1979 som handlar om den tidiga arbetarrörelsen i Västerbotten.

Titeln Musikanternas uttåg är lite förbryllande. Den anknyter visst till en tysk saga. Boken handlar om de enorma svårigheter som arbetarrörelsen hade att etablera sig det mycket religiösa men mycket fattiga Västerbotten. Inledningen är dramatisk.

Tiden är 1903. En liten pojke upptäcker en fiskande man som fångar hans uppmärksamhet. Man får senare veta att pojken heter det besynnerliga namnet Nicanor. Den fiskande mannen är Elmblad utskickad som agitator för organisera arbetarna i trakten av Bureå. Han får hjälp av den lille pojken att sätta upp affischer för ett möte. Människor betraktar honom med misstänksamhet. Han håller mötet men efteråt blir han jagad och infångad av ett gäng arbetare som binder honom i skogen och låter honom få kissa i byxorna och låter honom sitta bunden hela natten innan han kan komma loss. En av de arbetare som jagar och fångar inom är Nicanors morbror Aron, som senare får en stor roll i berättelsen. Arbetarna i Bureå är mycket religiösa och uppfattar socialism som något hotfullt. Särskilt som det kommer en stockholmare till deras trakt.  

Efter denna inledning börjar den egentliga berättelsen som har Nicanors familj  Markström i centrum. Josefina Markström Nicanors mamma är en central gestalt i berättelse. Kraftfull och mycket troende. Efter at ha läst Enquists berättelse om sitt liv kan man tro att det är antingen hans mormor eller hans mor. Två kraftfulla kvinnor.

Arbetarna på Sågverket i Bureå har länge varit mycket lojala mot sågverksägarna. Men när dessa vill sänka lönerna tvingas man för att inte hamna på svältgränsen att opponera sig. De bildar en arbetarförening, en från Landsorganisationen fristående förening, som man inte vill kalla fackförening. Men det är en organisering man tvingas till för ren överlevnad.

När man efter mycket kamp inte lyckas nå sina mål trots en strejk lägger man ned föreningen. Arbetsgivarna har lyckas locka morbror Aron att bli informatör i föreningen mot att han får några kg smör. Han begriper inte bättre. Detta kommer så småningom fram till arbetskamraterna som klår upp honom och sedan är han utfrusen av såväl arbetskamraterna som arbetsgivaren som svartlistar honom. Jag skall inte avslöja för dig som vill läsa boken vad som sedan händer. Men denna berättelse är mycket stark.

Agitatorn Elmblad återvänder många år senare till trakten genom att den då vuxne Nicanor ber honom komma dit för att hjälpa till i arbetet med att organisera arbetarna i Burträsk. Nicanor följer med Elmblad till Burträsk. Genomför ett möte och samma sak som hände i Bureå händer i Burträsk. De blir misshandlade och förnedrade av några arbetare. De skär bland annat av bit av Nicanors tunga. Mamma Josefina åker med häst och kälke och hämtar hem honom.

Po Enquist hade tänkt sig en fortsättning av romanen. En roman om alla de arbetare som blev svartlistade och inte fann annan råd än att åka till Argentina för en bättre framtid. Enquist åkte till Argentina för att samla underlag till en berättelse men den ville inte ta form. Det blev ingen fortsättning.

Musikanternas återtåg är en stark roman. Delvis skriven på västerbottenmål. Det finns romaner med vackrare och mer poetiskt språk men jag uppskattar att PO Enquist är så bra på att göra en berättelse dramatisk och i alla fall mycket intressant. Men framförallt i dessa tider när det uppväxande släktet och många andra människor blir och är ganska historielösa påminna om vilken kamp den svenska arbetarklassen fick genomgå och att de pionjärer som tog de värsta smällarna i arbetarklassens kamp för bättre förhållanden och ett värdigt liv ofta inte fick skörda frukterna av kampen, som dagens generationer har fått göra. Var tacksamma men ta inget för givet.

 

 

 

Högerpopulismen hotar Demokratin

 

Det är en besynnerlig tid vi lever. Pandemin drabbar hela världen. Ett tilltagande kaos under uppmarschen till det amerikanska presidentvalet blir allt mer tydligt. Nu är också presidenten sjuk. Vad kommer detta att betyda. Men det mest oroväckande är den att extremhögerns kam växter över hela världen. Ett hot mot demokratin.  I Sverige representeras extremhögern av Sverigedemokraterna. Den fascistiska svansen löpte amok emot mot en TV-journalist som ställde besvärande frågor till Jimmi Åkesson. Han hade hostat i Riksdagen och en av hans närmaste medarbetare hade hyllat nazismen.  Denne hycklare tog förstås avstånd från rasisterna och nassarna i hans parti som han taktiskt alltid gör. 

SD och det numera bildade högerblocket med M och KD gör vad de kan för att utmåla att Sverige har stora problem orsakade av invandringen. De politiska partierna bjuder över varandra med förslag på hårdare tag och framförallt strängare straff för förbrytarna. Det lömska är att man gör en koppling mellan att man är invandrare och blir brottsling. Att göra en sådan koppling är rasism menar jag. Även om det är så att människor med utländsk härkomst är överrepresenterade bland människor som begår brott kan man inte göra en sådan automatisk koppling. Jag menar att man måste göra en koppling mellan att vara fattig och ha begränsade samhällsmöjligheter och att man begår brott. Formen och vilka sociala uttryck brottsligheten tar kan möjligen förklaras med etniskt ursprung. Personer med utländsk härkomst är nog framförallt överrepresenterade i underklassen i dagens svenska samhälle. Jag brukar alltid tänka att så många invandrare som gjort så mycket positivt och gott för vårt samhälle. Inte bara när det gäller matkulturen som är helt annorlunda än när jag var barn, utan också inom kultur och många andra branscher. Industrin skulle inte klarat sig utan invandrarna. Invandrarna har gjort Sverige till ett mer öppet samhälle. Vi svenskar är ju mer inbundna och reserverade av tradition för att inte säga tråkiga om vi inte har en ”knapp under västen”.  De tråkigaste människor vi har idag heter Jimmi Åkesson, Björn Söder, Henrik Vinge och Richard Jomshof med flera Sverigedemokrater. Sura och ogina får man nog tillägga.

Det här patrasket i högerblocket sprider negativism och hat i samhället och lever på effekterna av ett ekonomiskt system, en avreglerad och liberal superkapitalism som skapat stora ekonomiska klyfter i samhället. Det finns de som berikat sig våldsamt och det finns förlorarna, fattiga, arbetslösa, människor med tillfälliga och osäkra anställningar, ett prekariat.  

Boken Kapitalet och indologin på 1100 sidor av Thomas Piketty ligger nu på mitt bord. Denna bok ger en bakgrund och förklaringar till den ekonomiska och samhälleliga utvecklingen de senaste 30 åren. Det han särskilt pekar på är de stora klyfterna som skapats under den här tiden, särskilt tiden efter sovjetkommunismens fall. Då drabbades världen av den superliberala kapitalismen. Jag har inte läst hela boken som du kanske förstår men återkommer när jag läst mer. 

 

 

 

 Han ser väl ganska tråkig ut