Är människans undergång jordens räddning?

Jag och min fru brukar ofta säga, när talar om världsproblemen på våra fikapauser, att vi hoppas för jordens skull att människan går under som art. Det är när vi ser vad människan åstadkommit med vårt klimat, vad människan åstadkommit vad gäller våld och krig. Människan har inte åstadkommit något vackert i alla fall inte med byggnader , maskiner och konstruktioner tycker jag. I alla fall inte om man jämför med naturen. Av allt människan lyckas åstadkomma så överträffar det inte naturens livsformer! Det kan väl tyckas en väl dystopisk tanke. Skulle vi inte vilja att våra kära barn och barnbarn och sedan deras efterkommande skulle få leva vidare? Jo ställer man frågan så blir det svårt om man inte ser människan som en abstrakt företeelse. Vi brukar trösta oss med att jorden på några miljoner år kommer att rätta till allt vad människan ställt till med.

 

När jag började gymnasiet 1968 såg jag optimistiskt på världen och framtiden. Då trodde jag ett perfekt samhälle var möjligt. Det trodde Marx också. Fick bara arbetarklassen makten så skulle allt ordna sig. Det trodde Lenin också men la all kraft på att ta makten men ingen på hur hans idealsamhälle skulle danas. Så gick det in i gamla hjulspår och denna historia är tragisk. Nu sitter Putin och drömmer sig tillbaka till Peter den store. En annan dystopisk tanke är att en stor del av mänsklighetens problem orsakas av det manliga släktet. Det är nästan alltid män som startar krig. De flesta brott utförs av män, i synnerhet gäller detta våld och mord. Pojkarna klarar sig sämre i skolan generellt än flickor. Män begår i största allmänhet fler gränsöverskridande handlingar som trafikbrott och råkar ut för fler olyckor, inte sällan med dödlig utgång. Män är politiskt mer högerinriktade än kvinnorna och Sverigedemokraterna är största parti bland männen. Det är något som skaver i samhället för männen. Kvinnorna har gjort stora sociala framsteg i samhället de senaste 50 åren. Många män hänger inte med.

Man kan ju fråga sig om människan är god eller ond? En del filosofer besvarar frågan med att hon är verken god eller ond eller i vart fall föds vi inte till det ena eller andra. I min nuvarande dystopiska stämning vill jag nog säga att hon är ond när man ser vad vi har ställt till med på vårt enda jordklot.

Finns det något hopp då för mänskligheten? Vi har alltid som människor varit hotade i vår tillvaro och detta kanske förklarar föreställningarna om att det finns en gud. De flesta samhällen och kulturer tror på en gud. Tror jag på en gud? När jag gick hem från skolan i andra klass, jag minns ganska exakt var jag befann mig – det var på Narvagatan på Råå, bestämde jag mig för att det inte fanns någon gud. Skolans undervisning präglades så starkt av den kristna religionen och jag hade från början fått en så positiv kristusbild. Denna bild stämde inte med att jag kände mig så illa behandlad av min lärare. Jag hade stora svårigheter med att lära mig läsa, skriva och räkna antagligen för att jag inte var skolmogen och fått gå i förberedande lekskola. Nu har jag försonats med detta. Jag är idag tacksam att min lärare inte gav upp förrän jag hade lärt mig grunderna. Jag var länge en aggressiv ateist. Jag tror fortfarande inte på den kristna guden men kan se att jesuslegenden är grunden för humanismen och tycker att kyrkans själasörjande är viktig. De problem vi människor kan påverka och göra något åt ska människorna lösa och inte tro att guden löser det. Men de problem som vi människor inte alltid kan göra något åt: att människor blir sjuka, drabbas av dödsfall och plågas av ångest och oro där kan det behövas någon att tala med, tex en präst eller diakon men också med en socialarbetare. Jag tror alltså inte på en gud med stort skägg som sitter på ett moln och styr över världen. Men det finns i världen en hel del vi inte har något svar på. När jag står i nattmörker och skådar upp på himmeln och alla stjärnorna undrar jag över vad som finns där borta. Finns det något slut på universum? Vi lever på den enda planet vi vet har liv. Vår jord är ett fantastiskt paradis med sina många livsformer skapade av evolutionen som bygger på en ekologisk balans. Detta system är för mig en gudom. Något som står över oss människor men som vi med vår ondska allvarligt stör. En äkta gudstro måste vara att lära sig leva på naturens villkor och vårda det paradis denna ”gudom” frambragt.

 

 

Naturskyddsföreningens genomgång av de politiska partiernas agerande under mandatperioden

Det stundar ett val i år. Frågan är hur de politiska partierna hanterat miljöfrågorna. Svenska naturskyddsföreningen har gjort en genomgång av hur partierna har arbetat med miljö och naturfrågorna.

Det parti som har gjort mest för klimat och natur enligt Naturskyddsföreningens granskning är Miljöpartiet, som hamnar högst upp på prispallen för partiernas insatser för miljön. På andraplats hamnar Vänsterpartiet och en bra bit därefter följer Centerpartiet, Liberalerna och Socialdemokraterna som delar på tredjeplatsen. Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna har gjort så pass svaga insatser att de hamnar utanför prispallen. På en rad områden har dessa partier dessutom motverkat en mer framåtsträvande klimat- och miljöpolitik. Rapporten undersöker hur samtliga riksdagspartier levt upp till sina löften baserat på svar på de 18 förslag som presenterades i Naturskyddsföreningens partienkät inför valet 2018. Dessutom går rapporten igenom hur regeringen och regeringspartierna har agerat i miljöpolitiken inom 22 utvalda områden, och i vilken utsträckning som samarbets- och oppositionspartier hjälpt eller stjälpt miljöfrågor i politiken, inte minst genom att rösta bort pengar för skydd av skog.   

Miljöpartiet landar förstaplatsen tack vare att partiet har varit pådrivande i regeringssamarbetet med Socialdemokraterna, samtidigt som de har arbetat aktivt i riksdagen för många viktiga miljöfrågor. Partiet har över lag varit en positiv kraft i miljöpolitiken, såväl i regeringsställning, som i opposition, samt i riksdagsarbetet och i den politiska debatten.

Inom de 22 utvalda områdena har Miljöpartiet i regeringsställning tillsammans med Socialdemokraterna agerat i rätt riktning på 15 områden. I fem fall har regeringen agerat för svagt eller långsamt och i två fall – skogsbruk och strandskydd – har regeringen agerat i helt fel riktning.

Vänsterpartiet har under en stor del av mandatperioden drivit en ambitiös miljöpolitik i riksdagen. Under den sista delen av mandatperioden har partiets miljöprofil dock försvagats. Exempelvis har Vänsterpartiet lagt klimatskadliga förslag om att sänka skatten på bensin och diesel.

Socialdemokraterna bedöms precis som MP utifrån dess agerande i såväl riksdagen som i regeringen. S-MP-regeringen bedrev en mestadels positiv politik på miljö- och klimatområdet, till exempel genom att ta viktiga steg framåt för hållbara transporter och förnybar energi. Partiet har dock fört en betydligt svagare miljöpolitik sedan det blev ensamt regeringsparti.  

Centerpartiet – engagerat för klimatet, sämre för den biologiska mångfalden. Inom januarisamarbetet har C stått bakom positiva reformer på klimatområdet. Men när det kommer till frågor om biologisk mångfald har partiet i stället varit pådrivande för att försvaga både strandskyddet och miljöhänsynen i skogsbruket. När januariavtalet föll och C lade en egen budgetmotion i riksdagen föreslog partiet direkt en minskning av anslagen till skydd av värdefull natur med 1,7 miljarder kronor. 

Liberalerna uppvisade en hög ambitionsnivå inför mandatperioden och ställde sig då bakom hela 16 av 18 förslag från Naturskyddsföreningen. Dessa ambitioner återspeglas inte i partiets agerande i riksdagen. Inom ramen för januarisamarbetet har Liberalerna dock stått bakom flera positiva satsningar på miljöområdet. 

M ställde sig bakom 10 av 18 förslag inför mandatperioden. Men i bara en fråga – om ökad transparens kring varors kemikalieinnehåll – har partiet agerat helt i linje med vad det lovade. I merparten av frågorna har det inte agerat alls. Dessutom har partiet velat sänka ambitionerna i klimatpolitiken, i både den nationella klimathandlingsplanen och i EU:s klimatlag. 

Trots att KD uppvisade relativt höga ambitioner i förra valrörelsen, då partiet ställde sig bakom tolv av Naturskyddsföreningens förslag, har KD inte agerat efter sina löften i någon av frågorna. Under mandatperioden har KD flera gånger motarbetat en mer ambitiös miljöpolitik. Till exempel när det gäller EU:s klimatlag, skydd av värdefull natur och tillstånd för miljöfarlig verksamhet. 

Sverigedemokraterna  kan sägas vara trogna sina obefintliga miljölöften. SD stod bara bakom 2 av 18 av Naturskyddsföreningens förslag inför mandatperioden. Partiet har inte agerat i linje med något av de 18 förslagen och har precis som M och KD upprepade gånger drivit på för att sänka ambitionsnivåerna i miljöpolitiken. Vår granskning visar att SD i alla fall håller vad de lovat – att göra så lite som möjligt för klimat och natur. 

Mandatperioden har varit turbulent och andra frågor än den på lång sikt viktigaste frågan om vår överlevnad på denna planeten har kommit i bakgrunden. Det pratas en del men för liten verkstad. Svenska naturskyddsföreningen har omkring 200 000 medlemmar, nästan lika mycket som samtliga politiska partier men får oförtjänt lite medial uppmärksamhet.

 

 

 

 

 

En klassträff uti maj

 

Vi hade klassfest i den klassen jag började skolan  den 25 maj. Det var 1959 vi började skolan  på Råå södra skola. Vi var 21 st som samlades för fest på kajplats 1 på Råå.

Efter sedvanligt gruppfoto blev det rundvandring i skolan. Ganska ombyggt. Vårt första klassrum har nu blivit kök. Och jag som tänkt se hur jag satt den där gången. Det var ganska långt fram vid fönstret. Jag satt och drömde mig ut över sundet. Fröken Weberg spelade orgel till Du klara sol går åter upp. Man såg henne inte bakom orgeln. Hon var så liten. Jag berättade för någon att jag satt där och såg när solen gick upp. Någon punkterade denna romantiska berättelse med att upplysa att solen minsann inte går upp i väster!

Det enda jag minns från första dagen i skolan var att jag skämdes för att min mor ville hålla mig i handen. Annars minns jag att jag kastade bort bollarna för en flicka på skolan. Hon var förövrigt en nästkusin. Det blev räft. Jag har inte gjort om det! Sedan hade någon gjort polisanmälan att någon slängt en stinkbomb på skolan. Polis Jonsson förhörde mig och en klasskamrat. Vi visste inget men ljög ihop en historia. En annan klasskamrat chockade mig med att berätta hur barn kom till. Jag hade hört att man hämtade barn på BB.

För mig var de första åren ett trauma. Kände mig så misslyckad. Fröken Weberg ringde hem dagligen till mina förändrar och klagade på mig. I många år var jag bitter på henne. Men så förstod jag att hon inte gav upp innan jag lärt mig läsa, skriva och räkna. Detta öppnade upp ett liv för mig och nu är jag tacksam.

De flesta klasskamraterna på träffen stod upp och berättade vad de sysslat med i sina liv. En av kamraterna är musiker och han sjöng och spelade och ledde allsången Det blev många samtal och hågkomster. Vi hade så god sammanhållning den gången så det kändes inte alls konstigt att träffas så här långt efteråt. Vi hade några träffar på 80-talet. Men det var ändå ganska länge sedan.  Foto utanför Råå södra skola av Dan Sköld