Tankar om politiken i dessa valtider

 

Ni vet väl att det är val snart. Vad ska man tycka om den här valrörelsen? Det första jag tänker på är att det liknar reklamkampanjer. De politiska partierna, säkert med amerikansk förebild, har säkert anlitat reklamkonsulter som hjälpt dem att lägga upp sina kampanjer. Marknadstänkandet har kontaminerat också den politiska domänen. Snart sagt allt av mänskligt liv har påverkats av ekonomiskt marknadstänkande. Väljarna blir konsumenter som i konkurrensens namn skall välja och köpa de olika partiernas politik. Jag har läst några partiers valpropaganda. Det är ytliga floskler med goda intentioner.

Det andra som slår mig är något som skulle kunna kallas för italiensk bokföring. Med detta menas att man har en officiell bokföring och en verklig. Peps Persson hade kanske kallat det för falsk matematik. Alltså det finns ett ytligt och öppet budskap; Vi vill ha ett bättre samhälle och vi vill ha mer jobb. Sedan finns det en verklighet bakom detta som kanske inte alls är eller blir som man säger.

Det är den så kallade alliansen som har haft makten och kunnat utöva inflytande över samhället de senaste 8 åren. Jag skall granska några av deras käpphästar.

Arbetslinjen är en grundläggande del av regeringens politik.  Kan man vara emot detta? I ett samhälle måste ju människor jobba. Verkligheten bakom detta begrepp ligger en människosyn att människor inte vill jobba utan hellre uppbär bidrag och därför måste man bygga in piskor och morötter i systemet. Man har skurit hårt i transfereringssystemen som sjukkassa och A-kassa och till stor del gjort dessa system till fattigvård, en kuliss mot vad de var ursprungligen tänkta som. Detta har kastat ned människor i fattigdom och ökat klassklyftorna i samhället.

Jobbskatteavdrag har varit en viktig del av deras politik. Vad är detta? Jo egentligen inget annat än gammal moderat skatesänkarpolitik, väldigt skickligt omformulerat. Detta har gynnat över och medelklass men ökat klassklyftorna. En sådan som jag har tjänat mycket på detta och kunnat spara mycket pengar på banken. Skattesänkningarna har dränerat samhället på skatteunderlag och det blir mindre att satsa på socialtjänst och skola mm.

Konkurens och valfrihet är honnörsord för den borgliga regeringen.  Man tror att vi får bättre verksamhet i skola och äldreomsorg om det finns konkurerande verksamheter utan att man kan presentera belägg för att det faktiskt blir så. Återigen bygger detta på ett ekonomiskt marknadstänkande som bygger på att priser påverkas om det finns flera som försöker sälja till en given mängd köpare. Ofta har man lyckats att handla upp verksamheter till lägre kostnader för samhället som ibland fått som följd att företag tvingas sänka kvalitet och personal för att klara verksamheten. Men att kvaliteten i verksamheten har något med konkurens är helt obevisat.

Valfrihet är ett honnörsord ofta kopplat till begreppet konkurens. Detta begrepp är också lömskt där alliansens arkitekter lyckats föra fram ett positivt begrepp som egentligen ingen kan opponera sig emot. Vem vill inte ha valfrihet? Man kan idag t.ex. välja skola för sina barn. Detta leder till ökad segregation och en sämre skola menar allt fler i debatten Det får till följd att vissa skolor blir utan problem och andra får massor av problem. Det är bra om barn med olika bakgrund och förutsättningar går tillsammans.

Vår finansminister brukar ju framhålla att Sverige har en god och välordnad ekonomi som har låg statsskuld.  Vad man inte talar om är att bostadssubventioner som tidigare hanterades genom statlig upplåning nu har privatiseras. Hushållens upplåning är 160 % av våra disponibla inkomster. Vi har om man räknar in detta lika hög statskuld som Grekland, bara det att här får enskilda människor ta smällen om man inte kan klara sina lån.

Så kontentan av de fina budskapen i arbetslinje, jobbskatteavdrag, konkurens, valfrihet och låg statsskuld är ett samhälle där den verkliga politiken inriktats på att gynna företagsägarna genom att medverka till att den offentliga sektorn öppnats upp för vinstdrivande verksamhet utan att detta genererar fler jobb.

Säg inte annat än att arkitekterna bakom denna politik varit skickliga på att sälja budskapet och dölja de verkliga effekterna.

Kommer en rödgrön regering att kunna bryta med denna politik?  Ja man kan ju hoppas. Men det är även efter valet kapitalisterna som har den verkliga makten – läs den ekonomiska makten - i samhället.