Debatt om socialtjänsten

Igår söndag fick jag infört en debattartikel i Helsingborgs Dagblad. Du som läser min blogg har nog läst innehållet tidigare. Utifrån originalet har jag fått korta ned artikeln. Att diskutera frågan som har att göra med Individ och familjeomsorg är inte lätt. Som tur är har allmänheten liten erfarenhet av vad vi (jag säger fortfarande vi för att jag känner mig fortfarande som en socialarbetare) jobbar med.

Det är dessutom mycket komplexa frågeställningar som det är svårt att konkret åskådliggöra. Hoppet att detta ska medföra någon debatt är dock litet. Detta är en perifer fråga i politiken tror jag. En politiker sa till mig en gång att detta inte är en fråga man vinner val på! Jag vill ju inte som avgången chef lägga mig i vad som händer i Helsingborg, även om jag ibland tar exempel från min hemstad, utan det som jag säger menar jag gäller generellt i hela landet.

Några frågeställningar kom inte med i texten. Detta var dels detta med att jag tycker att socialarbetarna borde flytta ut till bostadsområdena mer.  Dels frågan om ekonomi och resurser.

Naturligtvis måste bemanningen följa med i framförallt befolkningsutvecklingen i samhället och utifrån arbetsbelastningen. Men det som inte framgår tydligt är att det avgörande är inte hur mycket personal man har, utan hur verksamheten fungerar. Om man får stor personalomsättning och har oerfaren personal leder detta alltid till högre kostnader för placeringar och insatser.  Så vitt jag förstår har kostnaderna för placeringar ökat i Helsingborg och min tolkning är att detta bland annat beror på att turbulensen i verksamheten. Historiskt sett har det alltid varit så. Om min information är korrekt om Helsingborg så finns ett underskott nu och en del av de extra pengar man nu får i budgeten måste täcka upp detta eftersom man har principen att man tar med sig under och överskott över budgetåren. Är det så, då blir det inte så mycket över till att anställa ny personal. Det blir en ond cirkel om man inte får ordning på verksamheten och kan få erfaren personal att stanna. Detta är viktigare än antalet huvuden i personalen. Detta är min erfarenhet från både Helsingborg och Klippan

Det är trist att debatten i Helsingborg - både från personalhåll, fackförening och arbetsgivare -mest handlat om kvantitativa frågor som antalet personal och lön.  Man kan inte bara jobba som socialarbetare för lönen. Självklart är socialsekreterarna värd mer lön, men utan engagemanget för utsatta människor orkar ingen syssla med detta tunga jobb! Men utan att ta itu med de kvalitativa frågorna hjälper mer personal inte särskilt mycket. Efter nästan 40 år i socialtjänstens grottekvarn vill jag påstå att jag kan lägga lite tyngd i detta påstående!

Sedan i slutet av 80-talet har vi arbetat med att hålla ned de externa institutionskostnaderna och satsa på hemmaplanslösningar. Länge på 90-talet lyckades vi skapa utrymme för att bygga upp egna hemmaplanslösningar genom att minska placeringarna. Rusar de externa placeringskostnaderna iväg så sågar man av den grenen man sitter på. I Klippan fick man ett underskott på 20 miljoner, vilket inte är lite i en mindre kommun.

Jag önskar så att socialtjänsten kan lösa sina problem och att personalen kan trivas på sina jobba och att klienterna får det stöd de behöver.  Av och till har vi haft kriser i socialtjänsten. Men kommunen kommer alltid att finnas kvar och vi har alltid kommit på  grön kvist igen!

Här är en länk till min artikel i HD:

http://www.hd.se/opinion/aktuella-fragor/2015/05/31/socialarbetarnas-mojlighet-att-agna-sig-at-det-de-utbildade-for-socialt-arbete/