Denna text är en essä
som ganska fritt försöker reflektera över teman i Kristendomen.
Reflektionerna är inte
alls färdiga och jag är mycket mottaglig för tankar och kritik i andra
riktningar.
Jag minns att det var
när jag gick i andra klass på Råå södra skola i början av 1960-talet. Jag gick
hem från skolan en solig eftermiddag och hade hunnit till Narvagatan som är en
tvärgata till Rååvägen. Det var dystra tankar för den lille killen som hade
haft svårt att anpassa sig till de krav som skolan ställde på sina lärjungar.
Jag hade inte varit skolmogen när jag började i skolan och hade inte alls
blivit förberedd för skolan genom att ha varit på någon förskola. Skolan där
det var svårt att lära sig läsa, skriva och räkna hade präglats av det kristna
budskapet. Varje morgon inleddes med en psalm, oftast du klara sol går åter
upp. Det bads sedan vid lunchen och när vi skulle gå hem. Ni vet när alla
stolarna är upplagda på bänkarna då bad vi. Herren låte sitt ansikte lysa över
dig…
Det visades fina planscher
på Kristus och jag fick en mycket positiv bild av honom. Han verkade så god.
Men det blev en så stor kontrast när jag kände att jag blev så förtryckt och
illa behandlad av min lärare. En lärare som var djupt troende och säkert
präglad av den gamla folkskolan. Det var en fläkt av 1800-tal.
Så när jag gick hem
där på Narvagatan, när jag nästan var framme vid Rååvägen, bestämde jag mig för
att Gud finns inte! Om gud hade funnits varför tillät han då att jag blev så
illa behandlad. Detta ställningstagande har väglett mig genom hela mitt liv.
Jag tror fortfarande inte på någon gud men jag har försonats med min
småskolelärarinna. Hon pressade mig till att lära mig läsa, skriva och räkna
och tog fram en revanschlust inom mig som betytt mycket i mitt liv. Numera är
jag tacksam mot henne att hon gav upp och lät mig komma undan.
Alltså i de kristnas
betraktande är jag nog en hedning och förhärdad gudsförnekare som gick ur
statskyrkan redan 1976. Samtidigt har jag av ock till läst texter i Bibeln och
numera ligger en bibel på toaletten som jag brukar läsa vid besök där. Det är
den gamla bibelöversättningen. Jag tycker att det gamla och ålderstigna sättet
att utrycka sig är suggestivt. Många bibelcitat har impregnerat mängder av
texter och tankesätt i vår kultur. Man brukar ju också säga att kristendomen är
en grund för humanismen som jag är en varm anhängare av. Mitt favoritcitat är
från Johannesevangeliet där Jesus talar till en församling som är på väg att
stena en äktenskapsbryterska och säger då: ”Den av eder som är utan synd kastar
första stenen.” Titta på dig själv först innan du dömer andra.
En av de viktigaste
texterna i Kristendomen är Bergspredikan i Matteus-evangeliet. Här finns massor
av välkända citat och uttryckssätt. Såsom att se grandet i sin broders öga men
inte bjälken i det egna, att vända andra kinden till, allt vad i viljen att
människorna skola göra eder det skola i ock göra för dem, sätta ljuset under
skäppan, kasta pärlor åt svinen, sök så ska ni finna, gå den smala vägen och
försvinn härifrån ni ondskans hantlangare.
Här kommer några citat
som jag vill kommentera. Citaten är från den nya bibelöversättningen.
”Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på
allt sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i
himlen.”
Vem tjänar på att få
sin lön i himmeln och inte i detta liv. Orättvisor orsakade av människor kan
fortgå utan att rättvisa utkrävs.
”Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Men
jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit
hennes äktenskap. Om ditt högra öga förleder dig, så riv ut det och kasta
det ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än
att hela kroppen kastas i helvetet. Och om din högra hand förleder dig, så
hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din
kropp går förlorad än att hela kroppen kommer till helvetet. Det blev
sagt: Den som vill skilja sig
från sin hustru skall ge henne ett skilsmässobrev. Men jag säger
er: den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir
orsak till att äktenskapet kan brytas genom henne, och den som gifter sig med
en frånskild kvinna bryter hennes äktenskap.”
I Kristendomen begår
man en synd redan i tanken inte bara i handling. Jesus syn på äktenskapsbrott
har inte något större genomslag i dagens samhälle. Inte många som river ut sitt
öga när man råkar känna åtrå till en kvinna. Här tas det för givet att det är
mannen som är den aktive. Inte så feministiskt perspektiv av Kristus!
”Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men
jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra
kinden, så vänd också den andra mot honom”.
Här kan man också
fråga sig vem som tjänar på att vända andra kinden till. Någon kan komma undan
för att ha gjort orätt och begått orättvisor samtidigt är det en klok tanke att
inte i alla lägen hämnas. Kanske tar konflikten då aldrig slut.
”Var noga med att inte utföra era fromma gärningar i människornas åsyn, för
att de skall lägga märke till er. Annars har ni ingen lön att vänta hos er
fader i himlen. När du ger allmosor, låt då inte stöta i basun för dig,
som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människorna skall prisa
dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ger allmosor,
låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. Ge din allmosa i det
fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.”
Att ge allmosor är något förnedrande. Den som har ger
till den som inte har. Mycket i socialvård i historien har haft en förnedrande
karaktär. Jag tänker då på min farfar som under militär kommendering blev
allvarligt skadad och handikappad för livet utan att få någon ersättning. Och
två veckor efter hans bortgång brann huset ned utan att änkan min farmor fick
någon hjälp att tala om.
Kyrkan i vårt land har under historien lierat sig med
de besuttna och behandlat fattiga nedlåtande för förnedrande i många fall.
I Hans Vilius och Olle Hägers film om svälten i
Norrland 1866-67 citeras ett herdabrev från Biskopen i Härnösand till Tåsjö
församling i Jämtland 1867:
”Varifrån har denna nöd kommit? Det är herrans hemsökelse. De fattiga pocka
med övermod på försörjning sedan de tanklöst förslösat sommarens rika
förtjänst. Föreskrifterna att arbeta för hjälpen har mottagits med knot. Detta
är fattigdomens och nödens oförskämdhet. Det är våra synders skull att vi
plågade vandra.”
Detta sades av kyrkans man. En oförskämdhet som gör en
stum. Han var säkert väl förtrogen med den kristna etiken men likväl detta
dömande av de fattiga som blivit svältande då det helt enkelt inte funnits
några rika förtjänster från sommaren.
Det hade varit missväxt. Man skulle arbeta och vara tacksam för
allmosorna som rika hade skänkt. Det är en sak vad Kristus predikade och det
kan man ha synpunkter på men än mer synpunkter på dessa skrymtare och falska
profeter till svartrockar som talade i hans namn. Tala om syndare!
”Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask
förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken
mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din
skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.”
”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att
hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry
sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”
Detta kan man ju tolka
som att inte vara så upptagen av det materiella utan följa sitt hjärta och låta
etiska tankegångar prägla ditt liv. Den dans kring guldkalven som pågår i ett
kapitalistiskt samhälle präglar ju människorna. Inte så Kristus ville ha det.
”Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är
ogrumlat får hela din kropp ljus, men om ditt öga är fördärvat blir det
mörkt i hela din kropp. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte
mörkret.”
Intressant tanke. Det
kan ju tolkas om att det gäller att vara öppen och generös mot världen.
”Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer
med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt
er. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i
ditt eget? Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur
ditt öga – du som har en bjälke i ditt öga? Hycklare, ta först bort
bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din
broders. Ge inte det som är heligt åt hundarna, och kasta inte era pärlor
åt svinen; de trampar på dem och vänder sig om och sliter sönder er.”
Ordet grandet är
utbytt mot flisan i nyöversättningen av Bibeln. Här säger Jesus att man inte
skall döma och att se sina egna tillkortakommanden först innan man ser andras.
Mycket klokt tycker jag. Detta synsätt har genomsyrat mycket i psykoterapi och
socialt arbete. Att både betrakta sig själv och andra är grundläggande i ett
samtal och i en dialog med den andre. I Johannesevangeliet säger Jesus att den
som är utan synd kastar första stenen. Samtidigt såg vi att han själv dömer
äktenskapsbrytare mycket hårt inte bara i handling utan också i tanken, så hårt
att man bör kasta ut sitt öga. Här stiger Jesus fram som den skrymtare han
annars bannar.
”Och den som söker, han finner, och för den som bultar
skall dörren öppnas. Allt vad ni vill att människorna skall göra för er,
det skall ni också göra för dem.”
Detta är en
altruistisk tankegång som är välgörande för människorna, för alla människor och
en viktig tanke i ett humant samhälle.
”Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och
den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom
den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och
det är få som finner den.”
Alla har väl hört
detta att vandra den smala vägen vilket ju måste tolkas som att göra det rätta
och inte synda. Sedan kan man nog diskutera hur den smala vägen ser ut. Kan man
vandra den smala vägen utan att tro på gud? Inte enligt Jesus.
”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er
förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt
skall ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på
tistlar”
Ulv i fårakläder är
väl ett uttrycksätt omskrivet och hämtat här. Det är förstås en god tanke att
inte hyckla.
”Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är
som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. Regnet öste ner, floden
kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom
det var byggt på berggrund. Och den som hör dessa mina ord men inte
handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand. Regnet öste
ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade
och raset blev stort.”
Bygga på lösan grund
är väl ett uttrycksätt som alla har hört och tankegången är så förankrad i vår kultur
utan att man tänker på var det kommer ifrån.
Jag tror att
förutsättningarna för människans materiella liv har avgörande betydelse för
hennes tänkande. Bibeln är för mig en människans skapelse. I vissa avseenden är
den en samling av mångtusenårig erfarenhet. Oavsett om man tror på en gud eller
inte så måste människan vägledas av principer och riktmärken. För att ett
samhälle ska fungera bör principerna delas helst av alla människor. Hur mycket
i texten som verkligen kommer från Jesus är oklart. Vad han sägs ha sagt är
nedtecknat långt efter hans död. Att han blev korsfäst är väl kanske inte så
konstigt. Jo att han blev just korsfäst och avrättad är konstigt med dagens
ögon, men inte för hans tid. Att han väckte motstånd är inte så konstigt. Att
någon kommer och säger att de är ljuset och guds son skulle väl idag betraktats
som avvikande och t.o.m. som uttryck för en psykos. Hur klokt han än talade
kanske han var psykotisk och som sådan gav upphov till det som jag vill kalla
Jesuslegenden.
En av de viktigaste
böcker jag har läst är den franske filosofen Michel Foucualts bok Vetandets
arkeologi. Foucault var idé och lärdomshistoriker och boken handlar om en
beskrivning av ett system där diskurserna i text och tanke har genom många
processer och skikt en historia som tagit nya gestaltningar genom sin
utveckling.
En sådan text som
Bergspredikan och många andra texter har haft en mycket stor inverkan på de diskurser
som finns idag. Rätt eller fel kan man inte överskatta betydelsen. Men den kristna
etiken har hamnat i bakvattnet och föreställningen att det är upp till var och
en vad man ska tro på[U1] har blivit en norm. Kristendomen har inte ersatts av något nytt
tankesystem. Det har uppstått ett tomrum – en lukun kanske Foucault skulle
kalla det! Detta har lett till tycker jag mig se en normupplösning som gör att
den sociala sammanhållningen i samhället krackelerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar