Refuserade insändare till Helsingborgs Dagblad

Insändare som skickats till min mening i Helsingborgs Dagblad i 2018 men som inte tagits in

Jag har under många år skickat in insändare till Helsingborgs Dagblad. Fram till Sydsvenska Dagbladet köpte HD kan jag egentligen inte minnas att en insändare inte togs in. Därefter tillhör det undantaget att de kommer in. De flesta refuseras. Naturligtvis är det upp till tidningen vad man publicerar. Men jag har undrat på vilka grunder man tar in insändare. Eftersom detta har uppstått efter att tidningen övergått i annan ägo kan man inte befria sig från ett samband. Min misstanke blir att det har politiska motiv och att mina synpunkter inte passar in. Tidningens liberala profil uppfattar jag genomsyrar tidningen allt mer – inte bara ledarsidan, utan genom många krönikörer. Detta är en skillnad mot tidigare då den politiska profilen var oberoende. Det finns yttrandefrihet i Sverige. Men med en monopoltidning där man inte kan yttra sig blir yttrandefriheten ganska ihålig. 

Dessa artiklar har refuserats av min mening i Helsingborgs Dagblad: 

1 Vad är Sveriges problem

Vad är Sveriges problem? I en intervju i DN menar förre statministern Fredrik Reinfeldt att politiker och media svartmålar Sverige. Sverigedemokraterna har fått hela det politiska etablissemanget och media att framställa den stora invandringen som det stora problemet som hotar att slita isär samhället. Inte kul för alla invandrare att höra att de bara är problem. Jag tror de kan tillföra det svenska samhället mycket. För mig är det stora problemet de växande klyfterna mellan rika och välbärgade och de som är fattiga och obemedlade. Jämställda samhällen fungerar bättre enligt forskning jag tagit del av.

Enligt en ny bok av Göran Therborn (Kapitalet, överheten och alla vi andra) finns i Sverige 187 miljardärer som tillsammans 2017 äger 2147 miljarder vilket är 48 % av Sverige BNP. SD brukar ju beskriva kostnaderna för invandringen som det  som håller på att välta samhället. Enligt Therborn som har hämtat siffran från Moderaterna kostar invandringen 2018 40 miljarder netto vilket är 0,9% av Sveriges nationalinkomst. Rika Svenskars undangömda förmögenhet uppskattas av förmögenshetsforskare till omkring 500 miljarder vilket är 10% av nationalinkomsten. I skatteparadiset Malta uppskattar skatteverket och uppdrag granskning att 43 miljarder varje år undandras i skatt.

Enligt franske ekonomen Piketty skedde en utjämning i förmögenheter från andra världskriget fram till omkring 1980. Därefter har skillnaderna mellan de mest rika och vi andra växt kraftigt. Vi har dock alla aldrig varit så välbeställda som nu.  Men rikedomen är alltså oerhört ojämnt fördelade. På kort sikt borde man hitta en modell för beskattning av de stora förmögenheterna i Sverige. Piketty har förslag om en internationell beskattning av kapital för att undvika att kapitalet flyttar utomlands.

Det är alltså detta som är det största problemet för Sverige. Detta kokar ned till Helsingborg där vi har stora klyfter och segregation.  Om detta talas det för lite om i valrörelsen!

2. Miljöhot

Den här sommarens långvariga torka har påmint oss om stigande temperatur och allvarlig klimatpåverkan. Inte alla tar hotet mot vår jord på allvar. Trump har hoppat av parisavtalet och Jimmie Åkesson raljerar om hotet mot klimatet. En del forskare menar nu att klimatförändringarna kan gå fortare än vad man tidigare trott. I fokus för de politiska förslagen står vad myndigheterna kan göra inte så mycket om vad de vanliga medborgarna kan göra. Helsingborgs stad skryter med att man har fått pris för bästa miljökommun. Det man gjort är att identifiera viktiga miljöområden. Resultaten av detta är oklart. Som vanligt har staden putsat på fasaden. Om klimatmålen ska nås måste både myndigheter och enskilda medborgare bidra. Biltrafiken står för en stor del av miljöpåverkan. I Helsingborg tänker man satsa på bilismen och bygga det sk.  landborgsgaraget. De politiker som beslutat detta har alltså inte förstått mycket. Många människor har inte förstått att vi måste ändra vår livsstil. Massbilismen är inte framtiden. Men människor fortsätter att köra bil som inget hänt. En del kör från port till port och står ofta med bilen med tomgång. Lättjan har många ansikten. Man får max låta bilen stå på tomgång en minut i Helsingborg.  Härförleden såg jag en förtagare i anläggningsbranschen som kört upp sin firmabil på en cykelbana nära vårt hus och låtit bilen stå på tomgång en lång stund medan han uträttade ett ärende.  Efter en stund blev jag irriterad på att han inte stängde av bilen. Jag gick bort till honom och bad honom stänga av bilen. Det är en miljöfråga menade jag. Först låtsades han inte höra mig sedan snäste han av mig med att du inte vet vad jag har för drivmedel. Sedan gick jag fram till honom och frågade honom vad han hade för drivmedel. Det ska du skita i sa han då som jag minns det. Därefter kontrade jag mycket olämpligt genom att säga hur dum är du. Det skulle jag förstås inte sagt. Det var förstås en provokation. Denne store karl flög upp ursinnig och springer emot mig och gav mig en våldsam brösttackling. Sticker upp ansiktet mot mitt och vrålar upprepade gånger säg om det!  Det vill säga hur dum är du. Efter en stunds vrålande besinnar han sig och gav mig inte på den trut jag förväntade mig jag skulle få och hoppar in i bilen och kör iväg. Vad kan man tänka om en sådan händelse? Det är naturligtvis en banal händelse. Mannen i fråga har svårt med impulskontroll eller är okunnig om miljöfrågor? Jag blir faktiskt mer upprörd för det miljöhot denne företagare utgör än att han hotar mig. 

 3. Den segregerade staden

HD har rapporterat att i Helsingborg finns stora skillnader mellan stadens olika områden när det gäller inkomst. Folk är fattiga i Drottninghög, Fredriksdal, Dalhem, Planteringen och Söder. Dessa områden har hög andel personer med utländsk härkomst. 1984 var jag förste socialsekreterare på socialförvaltningen och gjorde en områdesbeskrivning baserad på offentlig statistik. Det fanns faktiskt mer statistik då. T.ex. folk och bostadsräkning som inte görs längre och statistisk årsbok ges numera bara ut på nätet där det är svårt att hitta statistik.  Kommunen har också slutat följa den socioekonomiska utvecklingen.  Det intressanta är att resultatet var identiskt som idag. Fattiga människor i Helsingborg bor i de redovisade områdena och rika i Laröd, Hittarp, Domsten, Tågaborg och Norr. Mariastaden fanns inte då för då var det mentalsjukhus på Maria men är nu ett område med hög inkomst. Skillnaden mot 1984 är att andelen personer med utländsk härkomst är högre idag. Man kan tolka det så att invandrarna har övertagit platsen som fattiga i staden.  Idag görs frågan om migration och invandring som samhällets stora problem. Invandrarna görs till syndabockar vilket känns igen från den bruna tiden. Jag menar att klassklyftorna är problemet och de har växt sedan 1984 och klassamhället är cementerat och strukturellt. Det är fattigdomen som är gemensamma nämnaren i dessa områden  - inte etniskt ursprung. Eftersom detta inte har förändrats på 34 år och allt i samhället i grunden är människostyrt får man dra slutsatsen att det finns intressen i samhället att det ska vara så.

4. Det behövs optimistiska röster i dagens Sverige

När jag nyligen förberedde ett föredrag om Sveriges sociala historia slog det mig att vi aldrig åtminstone ekonomiskt har haft det så bra som vi har det nu. För hundra år sedan stod svälten för dörren och revolutionen lurade bakom hörnet. När man lyssnar till en partiledardebatt skulle man kunna tro att Sverige är i kris. Politikerna är gravallvarliga, knappt ett leende där och aldrig några skämt. Man talar bara problem. Allt fler skyller många problem på invandringen, våldtäkter, våldsbrott, disciplinproblem i skolan och nästan alla andra verkliga och upplevda problem. Media har stor del i att en negativ och krisartad bild målas upp av vårt samhälle. En nyhetssändning innehåller i princip bara problem och möjligen på slutet något positivt som en skock gräsänder på väg ut i sjön eller liknande. Det allra mesta som händer i samhället och i människornas nära liv är fungerande och positivt. Vi har aldrig materiellt haft det så bra och haft så goda ekonomiska förutsättningar att lösa våra problem i Sverige. Den verkligheten speglas inte alls i media eller hörs i politikernas tal – inte ens från regeringen. Jag tror att om tidigare generationer fick komma tillbaka och skåda hur vi har det nu så är jag nästan säker på att de skulle bli arga på oss och tycka att vi gnäller i onödan och är ordentligt bortskämda! Det är klart det finns sociala problem, hot mot trygghet och brister i hur välfärden fungerar. Men det kommer alltid att finnas. Inget samhälle kommer någonsin att bli perfekt. Just nu verkar det största problemet vara att det saknas personal i sjukvården och socialtjänsten! En paradox när det samtidigt finns kritik mot att vi tagit emot för många invandrare. Det börjar skapas ett samhällsklimat där invandrarna utpekas som syndabockar och det är allvarligt. Ett stort ansvar för att denna negativa och underminerande bilden av Sverige har Sverigedemokraterna. Det börjar lika de stämningar Nazisterna skapade i Tyskland i slutet av 20-talet. Man kanaliserade människors vrede mot judarna som fick skuld för alla problem. De andra politiska partierna har ju svängt när det gäller invandrarpolitiken och vågar inte utmana SD. Sveriges problem är inte invandringen utan klassklyftorna, den växande klyftan mellan rika och fattiga som Göran Terborn nyligen övertygande argumenterade för i en artikel i Aftonbladet. Bilden blir att det bara finns problem med invandrarna. Hur känns det för alla de människor som är invandrare att bara framställas som problem? Min personliga bild är att de människor som kommit hit till oss i många fall bidraget mycket till att göra vårt samhälle bättre. Att man bidragit makalöst mycket till att utveckla matkulturen är uppenbart men min privata upplevelse är att bland de mest positiva, varma, goda och utåtriktade människor jag träffat har sitt ursprung i andra länder. Vi svenskar kan ofta vara inbundna och tråkiga. De ledande sverigedemokraterna är just typiska exempel på genuint negativa, tråkiga, ogina och humorlösa personligheter. De talar så vackert om hur fint det är att vara svenskar. Är de normen för hur man ska vara som svensk då betackar jag mig för att kallas svensk. Då vill jag vara kosmopolit. Partiledaren för SD har nu i sina politiska budskap börjat lägga beslag på iden om folkhemmet. Folkhemmet i Sverige formades som en betydande politisk vision av Per Albin Hansson först i hans folkhemstal i Riksdagen 1928. Den har där ingen likhet med några sverigedemokratiska idéer utan det är en socialistisk vision i socialdemokratisk tappning. "Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta… Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, i rika och fattiga, besuttna och utarmade, plundrare och utplundrade Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de anställda beredas andel även i den ekonomiska förvaltningen, demokratin genomföras även socialt och ekonomiskt.” När det finns så många dystra röster i samhället behövs positiva och hoppingivande politiska visioner. Per Albins folkhemsvision var en sådan. Jag tycker den håller än i dag och även om vi har det bättre i Sverige idag än för 90 år sedan är visionen inte uppfylld. 

5. Är Björn Söder en riktig svensk?

Nu har återigen talmannen i Sveriges riksdag tillika sverigedemokraten Björn Söder vecklat in sig i debatten om vem som är riktiga svenskar. Han kommer fram till att de nationella minoriteterna samer och judar inte är svenskar, de är visserligen svenska medborgare men tillhör inte den svenska nationen. Hans resonemang har utan tvekan en rasistisk underton. SD är ofta upptagna av skillnader mellan olika nationella grupper. Detta har varit Europas tragedi under århundraden och att föra den diskussion som Söder för underblåser och skapar konflikter. Man borde istället se att vi människor är mer lika än olika. Förresten är inte Björn Söder från Helsingborg? Man skäms nästan för det men det är han väl? Då är ju risken att han som vi många andra skåningar är av danskt ursprung. Kan det vara så illa att Björn Söder inte är en riktig svensk utan en dansk?

6. Klyftor

Den nyligen avslutade valrörelsen berörde mycket litet det största sociala problemet i Sverige – de stora ekonomiska och sociala klyfterna.  Det handlar inte om bara integration. Flera forskare har tagit upp problemet. Nu senast nationalekonomen Torsten Persson som undersökt orsakerna till SDs framgångar. Han pekar på alliansens jobbskatteavdrag och hårdare tag mot bidragstagare och på finanskrisen 2008 som kastade ut många människor i en osäker situation.

Den franske ekonomen Thomas Piketty har i sitt stora verk kapitalet pekat på att förmögensklyfterna mellan de mest rika och de fattigaste ökat kraftigt sedan 1980. Fram till 1980 minskade skillnaderna. Det är förmögenheterna som ofta ärvs från generation till generation som är ett större problem än löneskillnader. Piketty föreslår en internationell kapitalskatt för att man inte ska kunna flytta kapitalet utomlands och därigenom undgå skatt.

Vederhäftig forskning visar att jämlika samhälle fungerar bättre än ojämlika. Fram till 1980 var Sverige ett allt mer jämlikt samhälle. Därefter har alltså klyfterna ökat. 

Göran Therborn pekar i boken Kapitalet, överheten och alla vi andra på att antalet miljardärer ökat. 187 svenska miljardärer äger 2147 miljarder vilket är 48% av Sveriges BNP. Som jämförelse kan man säga att invandringen beräknas kosta 40 miljarder 2018. Enligt skatteverket beräknas bara på skatteparadiset Malta undandras 43 miljarder i svensk skatt. Undangömda förmögenheter utomlands beräknas till 500 miljarder.

Många människor uppskattningsvis 15 % av arbetskraften har en osäker och utsatt situation på arbetsmarknaden genom tillfälliga anställningar och vikariat enligt Therborn.  Här talar man ibland om ett sk prekariat. 1980-talets avregleringar på valuta och finansmarknaden och borttagandet av förmögenhets och arvskatt har haft stor betydelse för att de ekonomiska klyftorna kraftigt ökat. Industriföretagens andel av börsvärdet har minskat i förhållande till finansverksamhet. Ibland talar man om riskkapital som inte sällan har inmutat en mycket stor marknad i offentlig verksamhet för vård och skola. Man måste säga att man blir imponerad hur en del är utomordentligt skickliga på att berika sig – på sina arbetares och på skattebetalarnas baskostnad.   Många politiker ser som sin huvuduppgift att befrämja privat företagsamhet. Här lyckades man mycket väl i bygget av Nya karolinska!

Det är inte många småföretagare som berikar sig. Där sliter många med svag lönsamhet och ofta med förtjänster mindre än vid lönearbete. Dessa är ibland lika trängda som prekariatet och har inget gemensamt med de stora företagen och stora kapitalet. Sveriges ekonomi går bra. Samtidigt varnas för att en ny kollaps som 2008 kan vänta runt hörnet.

Om det stora problemet med växande klyfter talade man inte mycket i valrörelsen. Att företagare- partierna på den borgliga kanten inte kackar i eget bo är inte så konstigt men även Socialdemokratin ligger lågt. Till och med Västerpartiet tassar försiktigt i den saken.  Men som resultat av de stora klyfterna har vi fått SD som ett symtom på de underliggande problemen.  Sverige har sedan nu hundra år politisk demokrati. Klassamhället består och den ekonomiska demokratin återstår att erövra för att vi ska få ett samhälle med social rättvisa i verklig mening. 

7. Hatet mot vänstern

Av och till dyker det upp insändare och artiklar som i samband med kritik mot SD framhåller att det på den andra kanten finns vänsterpartiet som minsann också har ett precis som SD dunkelt förflutet. Man undrar om detta gör SDs vitmaktförflutna mindre allvarligt. ( mening i Helsingborgs Dagblad 28.8 Extremism finns längst ut både till vänster och höger och 26.9 Vänsterpartiet bör absolut inte ges något inflytande)

Jag är inte medlem i V och kackar inte i eget bo utan tycker att rätt måste vara rätt! Kritiken mot V handlar om den tiden då Sovjetunionen fanns och det svenska kommunistpartiet stödde Moskva. All kritik mot det svenska partiet handlar bara om egentligen vad som hände i Sovjetunionen och i Östeuropa, inte något som partiet gjorde som var odemokratiskt i vårt land. Det kanske finns något sådant exempel men det är inget som någon tagit upp. Det finns ingen anledning att försvara stödet till Sovjetunionen under alla år. Men V uppfattar jag idag som ett vänstersocialdemokratiskt parti.   Det är dock ett faktum - och det måste sägas - att kommunister och vänsteranhängare utsatts för attentat, förföljelse och diskriminering i Sverige. Några exempel:

·       Ådalen 1931 då militären mördade arbetare i en demonstration.

·       Attentatet mot den kommunistiska tidningen norrskensflamman då fem människor dog.

·       Transportförbud infördes mot kommunistiska tidningar under andra världskriget

·       Kommunister internerades i särskilda läger under andra världskriget

·       Spioneriprocessen mot Enbom och andra kommunister på 50-talet 

·       IB och SÄPOs regissering av vänstern

·       Människor fick yrkesförbud efter på grund av sympatier med vänstern

·       Affären mot sjukhusspionen i Göteborg på 70-talet

·       Här måste man nog också räkna in hatet mot Olof Palme som resulterade i mordet.

Det finns ett djupt hat från många människor med borglig politisk uppfattning mot vänster och socialism .En del borgerliga partiledare när de uttalar namnet Stefan Löven så sprutar det ut ett djupt förakt för honom.  Kan det vara för att de ser ned på honom för att han har arbetat som industriarbetare? Egentligen tror jag att hatet mot allt som uppfattas som vänster inte handlar så mycket om stödet till odemokratiska regimer utomlands utan om rädsla och hot mot den privata äganderätten. Hota den och borgerligheten står upp som ett vredgat lejon. Ibland undrar jag om inte de här vänsterhatarna sörjer att Sovjetunionen inte finns längre som fiende eftersom man tar fram minst 30 år gamla exempel.

8. Det behövs en ny glesbygdspolitik i Sverige

Det har under en tid pågått en intressant debatt på Min mening om stadsplanering i Helsingborg, inte minst mot bakgrund av förslaget om att ta koloniområden i anspråk för bostadsbyggande.  Detta förslag har med all rätt mött stark kritik.  Att det finns två sidor av myntet vittnar Anders Johansson 4.10. Det finns bostadsbrist i Helsingborg för inte bara hemlösa utan även andra grupper inte minst ungdomar.  Vi har en bostadsmarknad som inte fungerar. Problemet är dock inte bara att det byggs för lite utan att människor vill eller tvingas bo i städer och tätorter.

För en tid sedan åkte vi genom en liten by i Småland som heter Trällebo i Tingsryds kommun. Det var en ödslig känsla som härskade där. Hälften av husen verkade stå tomma. Vägarna i Jämtlands inland är knappt farbara och det långt mellan ödegårdarna. Ni som åkt bussen mellan Voullerim och Boden, bygden som såg Jokkmokks-Jocke föddas, kan nog hålla med mig att man inte ser många spår efter bebyggelse. Sverige är ett glesbefolkat land och blir allt mer glesbefolkat. Här kan bo fler än de 9 miljoner vi är nu. Folk dras till städerna för där finns jobben, men inte alltid bostäderna. Men inte minst i storstäderna skapas segregation och onaturliga livsmiljöer som genererar sociala problem. Bostadsbyggandet har inte hängt med i svängarna och många tvingas ta stora lån för att kunna få ett boende.  Men det talas tyst om regionalpolitik. Totalt sett råder knappast bostadsbrist om människor fick möjlighet att bo och arbeta på vår vidsträckta landsbygd.  Så vitt jag vet har vårt grannland Norge en stödpolitik som möjliggör att människor kan bo i hela landet, även i mycket ödsliga och otillgängliga delar. Detta skulle kunna vara en lösning för att få hela vårt land att leva. Vi som delar vår tid mellan staden och en glesbygdskommun vet att det innehåller stora fördelar att bo på landet. I det allt mer förkvävande andliga klimatet i Helsingborg innebär det en lisa att komma ut till landet.

  

9. Socialtjänsten har kört i diket – Det behövs en ny socialtjänstreform

Som pensionerad borde man kanske inte bry och njuta sitt otium. Men jag kan inte låta bli att se att i de flesta kommuner är situationen ansträngd för den del av socialtjänsten som handlar om individ och familjeomsorg, i särskild kris verkar den sociala barnavården vara. Barnfamiljer söker inte hjälp frivilligt. 90% av barnärenden i socialtjänsten är anmälningar. 

Centralt i verksamheten borde det som brukar kallas socialt arbete som handlar om att socialarbetarna får möjlighet att hjälpa människor till social förändring, problemlösning i mänskliga relationer, behandling och medverka till frigörelse och välbefinnande.

Socialtjänstlagen tillkom 1982 för att genom frivillighet och helhetssyn bryta med den gamla fattigvården. Detta lyckades väl med äldreomsorg och barnomsorg, som nu är en del av den generella välfärden. Vad gäller barnavården, missbruksvården och försörjningsstödet måste man nog konstatera att denna fortfarande har drag av fattigvård.

Problemet med verksamheten är enligt min uppfattning inte primärt resursbrist och svårigheter att rekrytera personal. Problemet är att socialarbetarna inte har så stor möjlighet att arbeta med det de är utbildade för nämligen med socialt arbete. Det är för stor tyngdpunkt på utredningar.

Socialtjänstlagen, som från början var en ramlag gav stora möjligheter till ett flexibelt arbete, har under resans gång behängts på med massor av regler och rutiner. Detta har gjort arbetet mer administrativt och präglat det med mycket myndighetsutövning. Lagstiftararen och centrala myndigheter har infört mycket mer kontroll över verksamheten och har en övertro på utredningar och att man genom myndighetsutövning och omhändertaganden av barn kan skydda socialt utsatta barn och ge dem bättre förutsättningar att utvecklas på ett normalt sätt. Sanningen är att resultat av detta arbete är en ren katastrof! Forskningen visar att det går precis lika dåligt för omhändertagna barn än om de inte omhändertas!

Enligt min uppfattning är den grundläggande orsaken till problem att lagstiftaren och de centrala myndigheterna gett ett orimligt uppdrag och inte förstår vad socialt arbete är och inte inser att socialarbetarna måste få möjlighet att utöva sitt yrke.

Jag anser att det behövs en ny socialtjänstreform som gör denna verksamhet till en del av den generella välfärden och befriar den från fattigvård och skam och ger socialarbetarna möjlighet att genom frivillighet och helhetssyn hjälpa sina klienter och familjer på ett bättre sätt. Det behövs att man skapar en ny verksamhet där socialtjänsten vad gäller barnen på ett bättre sätt samspelar med skolan och barnhälsovården och vad gäller missbrukarna med beroendesjukvården.