Berusad på böcker del 37 Magnus Västerbros bok om Svälten – hungeråren 1867-69 som formade Sverige

Magnus Västerbro blev 2018 vinnare av Augustpriset i fackboksklassen för sin bok Svälten för 150 år sedan åren 1867-69.

Det började med en ovanligt kall vinter 1867 som drabbade framförallt Norrland. Det var redan under normala år svårt att livnära sig från jordbruk inte minst i fjällnära trakter. Regeringen då ledd av kungen Carl XV var senkomna med att skicka nödhjälp. Stora privata insamlingar till nödlidande genomfördes. Problemet var att detta var en tid då det inte fanns någon järnväg till Norrland och allt fick transporteras med båt. Men när väl isen lagt sig i Bottenviken var det för sent att få in nödhjälp. Mycket av det som skulle transporterats blev kvar i Stockholm. Svälten drabbade många men inte alla. Naturligtvis var det de fattiga som främst drabbades.

Nästa sommar blev väldigt varm och det var bra för Norrland men i söder blev det svår torka som ledde till missväxt på många håll i södra Sverige - inte minst i Småland. Denna gång satte inte regeringen in något stöd alls. På denna tid ansågs det att var och en fick klara sig på egen hand. Vilket förstås gynnade de besuttna och drabbade de fattiga svårt. Västerbro beräknar att 27000 människor dog av svälten dessa år. Mängder av människor gav sig ut på vägarna att tigga.

Missväxten åren 1867-69 är en av de värsta naturkatastroferna i Sveriges historia och dess effekter förstärktes av politiska felbeslut och misstag. Hade de styrande förstått att i tid sätta in hjälp hade man kunnat förebygga mycket av svälten.   Överheten inte minst många kyrkans män ansåg att de fattiga själva hade orsakat sitt elände. Förställningar om syndastraff förekom. Detta var en tid då kungen hade större makt. Carl XV var en svag regent som sällan lyckades övertyga sina rådgivare om olika idéer han hade och han ägnade den mesta tiden åt festligheter och sina många älskarinnor. Västerbro konstaterar att svälten bidrog till stora sociala spänningar och en effekt blev att den blev startskottet för den stora emigrationen till främst Amerika. Men minnet av den fanns kvar länge och bidrog säkert till kampen för en bättre social välfärd. Sverige i slutet av 1860-talet var ett fattigt land i en brytningstid där industrialiseringen började bryta igenom. Det var en tid då en växande landsbygdsbefolkning började flytta till städerna och många valde att emigrera.  Boken ger en bra generell bakgrund till Sveriges utveckling och den blir inte minst intressant genom att den berättar om många enskilda människors livsöden. Till exempel Nils Petter Wallgren en ung man i Norrland som gick under av svält, misshandel och sjukdom. Ett öde som också skildras i Hans Villius och Olle Hägers film Ett satans år som man kan se i i öppet arkiv på Svtplay.