Funktionssocialism eller funktionskapitalism

Stig-Björn Ljunggren har i en intressant krönika i ABFs tidning Fönstret tagit upp begreppen funktionssocialism och funktionskapitalism. Med funktionsocialism menar han den socialdemokratiska politiken att från 1920-talet och framåt överge den marxistiska politiken att socialisera näringslivet för att istället genom lagstiftning inskränka kapitalägarnas makt till förmån för allmänintresset, genom avtal på arbetsmarknaden tillgodose hygglig löneutveckling samt genom skatter tillgodose att folkflertalet får del av det välstånd privat kapital skapar. Detta var mycket listigt menar Ljunggren men från 1980-90 har högern genom privatiseringar och upphandling av privata utförare av välfärdstjänster möjliggjort för privat kapital att driva verksamheter i välfärdssektorn. Välfärden finansieras fortfarande av det offentliga genom skatter men privata företag får tjäna pengar. Detta kallar Ljunggren för funktionskapitalism. Ja för mig är det uppenbart att kapitalet skapat sig en helt ny marknad och berikar sig på skattebetalarnas bekostnad. Man presenterar detta som att man på ett bättre sätt kan utföra service och skapa valfrihet för medborgarna.

Det allra värsta exemplet är förstås bygget av Karolinska sjukhuset. Två journalister på Dagens nyheter, Lisa Röstlund och Anna Gustafsson har skrivit en bok om skandalen med titeln Konsulterna. Privata företag har grovt berikat sig på det offentligas bekostnad. Politiker har avgått men det politiska partiet – moderaterna i Stockholm - som har ansvar för ”förskingringen”, som man måste kalla det som hänt, kommer undan från ansvar.

Det finns i Sverige inte mycket kvar av någon funktionssocialism. Företagsbeskattning, förmögenhetsbeskattning, arvskatt och fastighetsskatt har antingen sänkts eller helt avskaffats. De ekonomiska klyfterna har växt i Sverige. Borgerligheten har systematiskt och mycket målinriktat jobbat för att få bort allt som de uppfattat som socialism, det vill säga utjämningspolitik och sådant som inskränker de rikas frihet och äganderätt. Vem som har den viktigaste makten i samhället blir uppenbart. Ekonomisk demokrati finns inte. Det blev särskilt tydligt vem som har den ekonomiska makten i fallet med Findus. Ägarna kunde ohotat lägga ned företaget i Bjuv utan att bry sig om svenska regeringen.