Nästan varje morgon vid pass
klockan halv nio träffas ofta fem stycken hundar av rasen Riesenschnauzer för
promenad och lek i Fredriksdalsskogen. Ibland är det tom sex stycken. Det är
Itaca snart 13 år gammal, Mina 2 år, Zorro 7 år, Ripasso 10 månader och Lycka 4
år, ibland också Zorros brossa. Hundarna lekar mer eller mindre hårdhänta
lekar, där hundarna hoppar upp mot varandra och ibland likt brottare rullar
runt på marken. Men oftast snabba jakter i sporrsträck över stock och sten, där
det gäller att som människa hålla sig undan för att inte bli hundens
stockkloss. Det låter mycket under dessa lekar och man kan undra hur farligt
det är när man utifrån får se och höra vad som händer. Men det är en mycket
rubust och fysisk ras där man som människa får ha viss fysisk kapacitet för att
klara läget. En Riesen är nog det klumpigaste gud skapat! Men knappast kan man
tänka sig något mer hjärtligt än att bli påhälsad av en Risen. Ja vi som har en
Riesenschnauzer säger nästan aldrig detta utan bara Risen. De här hundarna
kräver mycket motion och morgonpromenaden kan ta halvannan timme på morgonen
och sedan två ytterligare mer eller mindre långa promenader under resten av
dagen. Riesen är en svår hundras och man rekommenderar inte den som första
hund. En del människor som inte har hund och inte vet vad de talar om och en
del som haft små snälla hundar brukar ofta komma med råd hur man ska hantera en
Riesen. Men de som har eller haft en Risen är mycket ödmjuka människor som inte
kommer med några råd. De vet hur svårt det är. Rasen är läraktig, pigg och
nyfiken men med mycket egen vilja och det lär kräva dubbelt så många upprepningar
i träning till polishund som en Schäfer.
Riesen är en brukshund och
gärna vill jobba, så det gäller att den får mycket motion och aktiviteter, inte
minst olika former av träning är viktigt. Med min hund Lycka brukar vi ha olika
sökövninger ute och inne. Dagligen tränar jag inkallning, sitt, ligg och stanna
kvar. Det viktigaste kommandot är annars förutom hit stanna. Du måste få stopp
på hunden om den springer mot något den inte ska.
För mig och Mona är det en så
stor glädje att ha hunden. På morgonen kommer hon ofta och lägger sig i min
säng på min mage och då har vi en klappstund. Skönt sätt att vakna upp ur sina
ibland oroliga drömmar.
En annan sak är att man när
man har hund får så många bekanta med andra hundägare. I vårt promenadgäng
talar vi om allt möjligt, inte minst blir världsläget föremål och noggrann
genomgång och inte sällan har vi anledning att förfasa oss över Donald Trumps
senaste osmakligheter. Samtalsämnet kan variera från hundarnas avföring till
genomgång av det tyskromeraska rikets historia. Att ha hund är verkligen bra
för folkhälsan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar