Parrhesia i dagens värld

Ni som ibland läser min blogg kommer kanske ihåg att jag för ett tag sedan berättade att jag läst Michel Foucaults föreläsningar på Collége France 1983, där han ägnade hela denna föreläsningssäsong åt begreppet Parrheisa från antikens Grekland. Parrheisa som betyder sanningssägande och hur man säger sanningen. Trots att det gått 35 år sedan Foucault talade om detta blev jag förbluffad hur väl detta tema passar in i dagens värld. För några dagar sedan när jag läste DN fastnade jag för två exempel på det problematiska med begreppet Parrheisa och sanningssägande.

överstelöjtnant Alexander Vindman vittnade i det amerikanska representanthuset i utredningen om Riksrätt mot USAs president Donald Trump. Han och flera andra blir utsatta för hot från presidenten och nätet är fullt av hot och det är en mycket modig men farlig handling att vittna mot en president som inte verkar ha mycket gränser vad han företar sig.

Ett annat exempel på Parrhesia är den s.k. influenser Linnea Claesson känd för sin kamp mot sexuella trakasserier men nu beslagits med lögner och överdrifter. Uppenbarligen har hon redigerat sina texter och det som verkat vara på ett visst vis inte varit det. Hon medger att hon varit otydlig. Vad som är sant blir oklart. Man kan ställa sig frågan nu om hennes trovärdighet nu är helt förbrukad? Foucault talar om att ibland är vissa sanningssägare ute efter att smickra. Linnéa Claesson är kanske ett sådant exempel. En annan sanningssägare Cissi Wallin har försvarat henne. Wallin som själv uppträtt som sanningssägare.  När metoo briserade i Sverige gick hon ut på sociala medier och anklagade Fredrik Virtanen för våldtäkt som skulle ha inträffat mer än 10 år tidigare. Inlägget fick enormt genomslag bland annat för att följare som Camilla Läckberg och Mia Skäringar delade inlägget. Nu pågår en förtalsrättegång i frågan. Wallin är mycket övertygad som att hon gått ut med sanningen. En sanning som blev en katastrof för Virtanen.

Stadsminister Löven har utsatts för kraftig kritik, ja närmast hånfullhet från borgerliga politiker och skribenter för att inte tala om Åkesson SD.  Mannen som gjort rasismen till affärsidé för att citera Jonas Sjöstedt.  På vilken planet har du varit utropar Åkesson. Vad förfasar man sig över? Han gör inte som man inom SD ser inte ett samband mellan invandringen och kriminalitet utan talar om socioekonomiska förhållanden som ytterst orsaken till brottslighet.  Det finns inget samband mellan etnicitet och kriminalitet menar forskningen. Det är mycket mer komplicerat än så. Säger man denna sanning i dagens samhällsklimat blir man mobbad och angripen. 

Foucault förknippar begreppet parrhesisa med begreppet demokrati. Perikles var stadsman i Athen på 500 talet före kristus och en av upphovsmännen till demokratin. Förutom att han var en lysande talare lät han alla komma till tals och beslut togs genom omröstningar.

Det är uppenbart att om osanningar och vanföreställningar börjar styra ett lands politik är demokratin i allvarlig fara. Det nazistiska Tyskland byggde mycket på föreställningen att det var judarna som var orsaken till alla problem. Donald Trump har i USA byggt upp Föreställningar som förnekar sanningen så som att förneka klimathotet. Mycket ofta blir det makten som bestämmer vad som är sant.

Allt det här visar ju tydligt att det är ett  risktagande att vara sanningssägare.

Vad säger kulturprofilaffären om Sveriges intellektuella och kulturella elit ?

I dagarna kommer journalisten Matilda Gustavsson ut med boken Klubben. Boken är en berättelse om tillkomsten av hennes avslöjande i Dagens Nyheter av den sk. kulturprofilen Jean-Claude Arnault.  Arton kvinnor berättade då om sexuella övergrepp denne uppburne kulturprofil under många år hade ägnat sig åt. Jag har inte läst boken som kommer ut först om några dagar, men läste faktiskt för första gången hennes artikel i DN. Att den slog ned som en bomb i kultursverige är inte konstigt. Den är mycket välskriven och gör ett oerhört trovärdigt intryck.  Arton kvinnor vittnar om olika typer av sexuella kränkningar de utsatts för. Allt från tafs på rumpan, sk. pussygrabs, andra våldsamma intimiteter och smaklösheter till rena våldtäkter, allt parat med hot och maktutövning i den kulturella världen.  Han hade tafsat på kvinnor även när vittnen var närvarande, makar och även hans egen hustru.

Att det finns människor som Arnault förvånar inte mig. Han måste rimligen betraktas om en gränslös sexmissbrukare med god förmåga att knyta sociala kontakter och manipulera människor och fånga kvinnor i utsatta situationer. I andra sammanhang hade han mycket tidigare åkt fast och dömds för sexuella övergrepp. Det som däremot förvånar och som är betydligt allvarligare är det som i media benämns tysthetskulturen. Vad betyder det?  Det förfärar att omgivningen har låtit detta ske under så många år. Att ingen inflytelserik person eller grupp har konfronterat honom och stoppat honom. Väldigt många människor visste om vad han sysslade med och många i Stockholm hade hört rykten om honom. Ändå får han fortsätta. Han hade till och med enligt Ebba Witt Brattström klappat kronprinsessan på rumpan. Detta måste väl ändå vara höjden av gränslöshet? Att detta kunnat fortgå säger det något om samhällsklimatet? Har vi fått ett sådant individualistiskt och liberalt samhälle att det är vars och ens ensak vad man gör? Eller är civilkurage en bristvara idag? Människor är så fega att de inte vågar säga ifrån? Och då talar jag inte framförallt om de utsatta kvinnorna som varit i en beroendesituation i förhållande till en man som kunnat påverka deras möjlighet att försörja sig och lyckas i sin konstnärliga verksamhet utan om omgivningen och alla de som visste.

Jag blir inte imponerad av storheten i den kulturella eliten. I synnerhet inte av de snobbiga, arroganta navelskådarna i svenska akademin, där högfärden och självbelåtenheten tycks råda.  Saknar Sverige i dag en kulturell elit med resning och samhällsperspektiv som gynnar vanligt folk som utövar vanliga jobb i industri och förvaltning och inte lever det parasitära och samhällsfrånvända liv som många gör på den kulturella parnassen? Kultur och bildning är viktigt för människan men då ska även arbetarklassen känna igen sig.

Varför talar man inte om de ekonomiska konsekvenserna av murens fall?

I dagarna firas trettioårsjubileum att berlinmuren rämnade. Man brukar ibland säga att när Sovjetväldet gick under var det slutet på 1900-talet, ett 1900-tal fyllt av krig och konflikter som hade inletts med det katastrofala första världskriget 1914, följt av ett andra världskrig, förintelse och atombomb och ett kallt krig. I media talas det i dessa dagar om euforin att muren föll och att diktaturen ersattes med demokrati. Det liberala samhällssystemet hade en gång för alla segrat. Idag har vi ett annat politiskt landskap i Europa och världen och euforin har lagt sig och ersatts av besvikelse för hur det blev för människorna som levde i det kommunistiska Östeuropa. Man talar nu om att liberalismen är i kris.  I Tyskland är det stora skillnader i ekonomisk utveckling mellan väst och Östtyskland. Människor flyttar från öst till väst och det finns städer, rapporterade DN , vars befolkning minskat med hälften och att man håller på att riva många byggnader. Högerpopulistiska och nynazistiska rörelse är på frammarsch. 60% av östtyskarna känner sig som andra klassens medborgare i det förenade Tyskland.

I media talar man egentligen bara  om att demokratin kom till de forna kommunistländerna i följderna efter murens fall. Man talar inte om de ekonomiska konsekvenserna, att privata intressen tog över statlig egendom och företag, att västliga företag i Västeuropa och USA konkurrerade ut de forna statliga företagen i öst och att många människor blev arbetslösa.

Naomi Klein berättar i boken chockdoktrinen hur Milton Friedmans ultraliberala ekonomiska chockterapi tillämpades i synnerhet i Ryssland och Polen för att gynna nya privata ekonomiska intressen. Privata ekonomiska intressen plundrade den statsägda egendomen i de forna kommunistiska staterna.  Metoden var att framkalla en kris och göra nedskärningar och privatiseringar. Från att man i öst haft ett statsägt näringsliv kastades man rakt i armarna på en nyliberal kapitalism – från en extrem form av näringsliv till en annan. Ja medborgarna i öst fick större yttrandefrihet och rörelsefrihet men knappast bättre ekonomiskt och socialt och absolut inte inflytande över ekonomi och näringsliv. I DDR var inte människor arbetslösa och en detalj viktig för kvinnors frigörelse – det fanns daghem, vilket det inte finns alls i samma utsträckning i Västtyskland. Kvinnorna i öst arbetade medan deras systrar i väst var hemmafruar i hög utsträckning. Och många människor trodde trots allt på idén att leva i en socialt rättvis stat. Att detta urartade i Sovjetväldet med våld, KGB och Stasi är en tragedi. Östtyska kontrollstaten var mer effektiv än förlagan Gestapo. Det finns alltså ingen anledning att försvara Sovjetväldet utan man i historiens ljus kunna hålla flera tankar i huvudet och försöka se verkligheten som den är och har varit.

Idag verkar EU falla sönder i en östlig del och en västlig. Högerpopulistiska rörelser är på frammarsch i inte minst i Polen och Ungern. Man får se detta som en reaktion mot effekterna av den liberala kapitalismen som leder till växande klyfter. Men samma reaktion finns ju också i väst. Man behöver ju bara nämna Brexit. Sverigedemokraterna är denna rörelses uttryck i Sverige. 

Det jag saknar i berättelsen om murens fall, och egentligen i hela samhällsberättelsen, är att det inte är liberalismen som politisk ide eller någon annan politisk ide som styr utvecklingen utan ekonomiska intressen och ekonomiska processer som puffar den historiska processen framåt. Det vi ser i ”displayen”, det människor talar om, det som händer i den politiska världen, det som utspelar sig i samhällsdebatten och i kulturen är formen för utvecklingen medan materiella förhållanden som ekonomi, tillgång till resurser och produktionsförhållanden och - alltmer klimatförhållanden - är innehållet och grunden för alla samhälles utveckling.

Murens fall fick som effekt att det blev fritt fram för Kapitalismen inte minst amerikanska multinationella företag, när det inte fanns ett annat system som höll emot. Detta blev inte minst tydligt hur USA hanterade Irak. USAs invasion av Irak var en katastrof inte bara för Irak utan hela mellanöstern och även resten av världen. President GW Busch släppte in friheten i Irak sa han och då menade han egentligen inte någon frihet för medborgarna utan friheten gällde för amerikanska företag. Snart 20 år senare är det kaos i landet och utan USAs ingripande i Irak hade knappast IS uppstått. Idag utmanas USA ekonomiskt av Kina. Trump för nu ekonomiskt krig. Det kapitalistiska systemet som kräver vinster och tillväxt driver världen mot antingen ekonomisk kris men framförallt mot klimatkatastrof. Om inte det ekonomiska systemet förändras kan nog inte världen lösa klimatkrisen blir min dystra slutsats!