Den israeliske historikern
Yuval Noah Harari har skrivit en bok som jag fick i julklapp med titeln Homo
Deus -
en kort historik över morgondagen.
Det är en lättläst bok med
ett flytande och begripligt språk. Det är ju många som tagit på sig uppgiften
att förutsäga framtiden. Men är detta möjligt överhuvudtaget? I slutet av boken
kommer författaren själv fram till att det nog inte är möjligt. Detta är ingen
recension och inte ens någon sammanfattning av boken. Jag väljer att plocka ut
några tema som dyker upp efter min läsning av boken.
Harari går igenom människans
historia och menar att fokus har förskjutits från jägarartiden då naturen var
besjälad och medeltiden då människornas liv kretsade kring gud och dagens värld
där livet kretsar kring människan själv uttryckt som humanism och liberalism.
Han talar egentligen bara om den värld som Karl Marx skulle kallat överbyggnaden
eller formen – ideernas värld och inte om den materiella värld som handlar om innehållet
och basen, ekonomiska processer, produktionsprocessen och den natur med sitt
klimat som allt liv är beroende av. Han skulle kunna sägas luta sig mot den
världsbild som Hegel i sin filosofi bygger på. Men sämre för han har ingen
dialektik i sina teorier. För mig är Marx dialektiska materialism den bästa metoden
och betraktelsesättet när man vill förstå de mänskliga samhällenas utveckling.
Med ett undantag berör Harari
inte de materiella processerna och det
är vetenskapliga framsteg. I gengäld tror han att vetenskapliga framsteg främst
utvecklingen av AI – Artificiell intelligens kommer att revolutionera
människornas värld genom att algoritmer kommer att lösa problem mycket bättre
än människor. Samtidigt kommer en stor del av befolkningen att bli överflödiga.
Han verkar också tro att de tekniska framstegen kan ta fram mer högpresterande
övermänniskor som tar makten i världen. Det är en skrämmande bild han målar upp
av en Sciencesfiktionsvärld. Människan som ett bihang till maskinerna blir en
bild av Karl Marx teori om alienationsprocessen. Men det lyser igenom bristen
på kunskap inom ekonomi, sociologi och psykologi. Jag kan inte ta till mig den
här boken men den väcker onekligen en massa intressanta frågor om människans
framtid. Men förutom att nämna Klimatfrågan i förbifarten har hans bok redan på
några år blivit delvis redan vederlagd. Klimatfrågan framstår ju nu som den
viktigaste framtidsfrågan och ödesfrågan för mänskligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar