I
dag var det tvunget att vår riesenschnauzer Santos fick sluta sitt liv efter 10
år och 10 månader. Han hade en stor böld på halsen som sprack upp och det
sprutade ut vätska. Han opererades för
två år sedan för cancer i tassen men har fått två mycket fina år sedan dess,
och vi med honom. Han var en busig och skarp hund med mycket vakt i sig. Men i
förhållande till sin familj var han otroligt hjärtlig och alltid nära oss. Var vi än befann oss i huset var han sällan
mer än en meter bort. Jag har gått många
mil tillsammans med honom. Senast nu i torsdags den 3 juli gick jag först en
tur i fredriksdalsskogen, sedan gick Mona en tur runt Husensjö och på
eftermiddagen gick vi en lång runda i skogen vid Sofiero. Han drog och var
ivrig som bara den som vanligt och vi hade en så fin utflykt. Dagen efter var
han trött och vi upptäckte att det han en längre tid haft vid halsen växt och
han var svullen.
Nu
är Mona och jag och hela familjen i djup sorg. Det är andra gången vi mister
vår älskade hund. 2003 dog vår första
hund Fasco även han en Riesen. Riesenschnauzern är en svårfostrad hundras men
så fantastisk att leva med. Den beskrivs som en brukshund med
sällskapstalanger. Det stämmer verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar