Skolans, Socialtjänstens och sjukvårdens arbetssätt måste fördjupas för de utsatta barnens bästa

Jag refererade för några dagar sedan en rapport med förslag om förbättringar för familjehemsplacerade barn av Mattson och Vinnerljung. Förslagen bygger i hög grad på Bosse Vinnerljungs forskning som visat att placerade barn klarar sig mycket dåligt i livet. I synnerhet är resultatet katastrofalt för de institutionaliserade barnen men oerhört usla även för de familjehemsplacerade.
Barnens hälsa följs inte upp och forskningen visar den oerhörda betydelsen av att barnen klarar i synnerhet grundskolan med godkända betyg.

De här slutsatserna är inte nya. Trots att de varit kända länge har oerhört lite hänt från de ansvariga myndigheternas sida. Skolfam som är  en metod att följa upp skolresultaten för   familjehemsplacerade barn utvecklades i Helsingborg och används nu av. ca 30 kommunen under ledning av allmänna barnhuset. Staten har dock varit passiva. Socialstyrelsen skulle sätta igång ett forskningsprojekt för att mäta resultat i metoden men  har inte kommit loss ännu. När man vet att den  samhälleliga barnavården är så viktig  men  att det visar sig att det inte går bättre för  barnen trots samhällets omhändertaganden, så blir det fullständigt obegripligt att man inte gör något. Just nu pågår en översyn  i Socialdepartementet av socialtjänstlagen där den här typen av erfarenheter borde väga tungt..

Jag har inget bra svar varför det inte händer något. Kanske har det att göra med,diskursen med så stark tyngdpunkt på myndighetsutövning i socialtjänsten på bekostnad av det sociala arbetet i praktiken inte fungerar. Man når inte de familjer som behöver hjälp på frivillig väg. 90% av alla ärenden i den samhälleliga barnvården i Helsingborg är anmälningar. Det finns ingen anledning att tro att det är  särskilt annorlunda i andra kommuner. De ansvariga myndigheterna måste tänka om och det har man svårt att göra. Man litar till sin karta trots att terrängen inte  stämmer med den.
Ett annat tänkbart skäl till att ingenting händer är att de professionella diskurserna  inom både skolan, socialtjänsten och sjukvården inte låter sig förändras.

Skall man förbättra förhållandena för de placerade barnen måste de professionella diskurserna anpassas för att lösa problemen för de utsatta barnen.. Kanske finns en inbyggd motsättning mellan de så kallade normala barnens behov och placerades som särskilt skolan har svårt att hantera?

HD har uppmärksammat att Skol och fritidsförvaltningens ledande tjänstemän  gjort en resa till Nya Zeeland. I min värld är det viktigt med utvecklingsarbete och det kan vara värt  hur mycket  som helst om man gör rätt. HD ger den 23 april röst åt  två forskare inom skolområdet. Hans-Åke Scherp lyfter fram att man kan ha ett uppifrån eller underifrån perspektiv på skolförändring. Han menar att underifrånperspektivet vinner terräng. Direktiv uppifrån tar bort energi till förändringsarbetet i skolan.
Han menar att det är viktigt att utgå från lärarnas egna erfarenheter och vardagsproblem och arbeta utforskande. Per Kornhall en annan forskare menar att man inte behöver åka till Nya Zeeland. man kan finna vad man söker i Sverige. Han menar att det vore bättre att skicka lärare och rektorer. Det är på skolorna och  klassrummet det ska ske.

Skolan i Helsingborgs stad arbetar utifrån uppifrånperspektivet. Detta är typiskt för den ledningsfilosofi som stadsdirektören och utbildningsdirektören  står för. Dessa chefer tror på att ledning skall utövas genom styrning.  Båda är mer maktspelare än har någon mer betydande intellektuell förmåga.
Detta fick sitt uttryck för några år sedan när man likviderade det framgångsrika underifrånprojektet Utsikter som  fanns inom¨ramen för PART -  preventivt arbete tillsammans. Här  arbetade man  underifrån på  fem skolor i nära  samarbete med socialtjänsten. Detta störde de centrala cheferna på skolan och man dödade den här verksamheten. .Det blir uppenbart att Helsingborgs stad fortsätter  att arbeta med skolutveckling genom uppifrånperspektivet. Då blir det inte verklig förändring - i synnerhet för de mest utsatta barnen!

Man bör döma människor efter deras handlingar inte efter fagert tal?

Miljöpartiets kölhalning i media har dominerat den senaste veckan. Bostadsminister Kaplan fick göra sorti ur regeringen efter att han har mycket dåligt sällskap och Yasri Khan fick löpa gatlopp efter att det framkommit att han inte hälsar på kvinnor. Båda bekänner sig vara för fred, rättvisa och tillhör ett feministiskt parti. Det går ann att snacka men människor bör väl dömas efter sina handlingar? I miljöpartiet har man närt ormar vid sin barm har låtit sig förledas av fagert tal!

Lyssna på forskningen om den samhälleliga barnavården!

Titti Mattson och Bo Vinnerljung - två professorer  - har presenterat en rapport om barn i familjehem med förslag om åtgärder som skulle göra skillnad för samhällets mest utsatta barn.

Syftet med deras skrift är att utifrån befintlig forskning ta upp ett antal möjliga förbättringsåtgärder för familjehemsplacerade barn genom förändrad lagstiftning. Dessa barn är kraftigt överrepresenterade bland unga vuxna med en historia av bland annat dåliga skolresultat, låg utbildning, förtidspension, psykisk sjukdom och missbruk. Rapporten tar upp genomförbara åtgärder inom tre områden: hälso/ sjukvård, utbildning och rätten till familj. Motiven till åtgärderna ges i rapportens olika kapitel.
Min slutsats är att det är mycket som talar för att barn som omhändertas inte klarar sig bättre än barn som inte omhändertas med jämförbara problem och livssituation - kanske till och med sämre. Så kan vi inte ha det. Individ och familjeomsorgen präglas tyvärr ännu av fattigvård. Dessa förslag från Mattson och Vinnerljung borde i hög grad påverka den översyn av Socialtjänstlagen som pågår i Socialdepartementet!

Hälsa och sjukvård 
• Inför tvingande regler för kommuner och landsting att erbjuda alla barn hälsokontroller med läkarundersökning vid placering utom hemmet. Det ska finnas ett hälsokort i barnets socialtjänstjournal – med kontinuerliga uppdateringar – som följer barnet.
• Alla barn som placeras i dygnsvård ska erbjudas en tandhälsokontroll.
 • Alla barn ska erbjudas en klinisk undersökning av psykisk hälsa vid placering i dygnsvård. Ett (sämre) alternativ är att införa standardiserade rutiner med screening av psykisk hälsa.
• Alla placerade barn ska vid 15 års ålder erbjudas preventivmedelsrådgivning och tillgång till preventivmedel.

Utbildning
 • Det ska vara socialtjänstens skyldighet att alltid initiera kontakt med den aktuella skolan vid en familjehemsplacering. I dagsläget faller mycket mellan stolarna.
 • Inför systematiska färdighetstester i läsning och räkning för att få underlag till de insatser som behövs i skolan. 10
• Vid behov, ge barnen tillgång till insatser för att kompensera bristande skolfärdigheter i exempelvis läsning och räkning.
 • Reservera speciella forskningsmedel för utvärdering av interventioner som syftar till att förbättra placerade barns skolresultat och utbildning.

Familj
 • Kommunerna ska bli skyldiga att vid behov förlänga familjehemsuppdraget några år efter 18-årsdagen (som i Norge och Danmark).
 • Ungdomar ska ha rätt till stöd vid övergången till vuxenlivet, exempelvis ekonomisk hjälp till körkort.
 • Föräldrarna ska ha rätt till rehabiliterande stöd när barnen placeras.
 • Barn som vårdas utanför det egna hemmet ska ha rätt till kontakt med anhöriga, inklusive syskon och mor/ farföräldrar under tiden i samhällelig dygnsvård.

Till minne av Göran Palm

Göran Palm är död. För dagens generation säger nog inte namnet Göran Palm särskilt mycket. I nekrologerna framhålls  han som författare, poet och samhällsdebattör. Under många år arbetade han med mastodontverket Sverige en vintersaga. För min generation är han mest känd som en av de viktigaste rösterna i samhällsdebatten i slutet av 60-talet. När jag började gymnasiet 1968, detta år som av eftervärlden kommit att framstå  som vänstervägens år,  öppnade sig en ny värld sig för mig. Vietnamkriget pågick för fullt och frågan om de sk. U-ländernas situation debatterades flitigt. Inom socialpolitiken pågick mycket diskussioner med framträdande namn som Gustav Skå Johnsson,  Gunnar Inghe och socialdirektören i Malmö Bengt Hedlén.  Men ett namn fick en speciell betydelse i samhällsdebatten - Göran Palm. Vi var många som läste hans båda böcker "En orättvis betraktelse" och "Indoktrineringen i Sverige". Böckerna öppnade våra ögon för tillståndet i världen och Sverige och bidrog i hög grad till att vänsterperspektivet i samhällsdebatten blev synligt. Göran Palm var ingen dogmatiker utan jag upplever honom som att han betraktade och reflekterade över det samhälle han levde i. En person i som i hög grad har påverkat min livssyn och att jag reflekterar på denna blogg.

Beslut om vårdboenden nyttig idioti eller bestickning?

Vård och omsorgsnämnden i Helsingborg har efter en del hemlighetsmakeri beslutat vilka vårdboenden för äldre och handikappades som skall bjudas ut till privata entreprenörer.

Beslutet har mött omfattande kritik från många håll. Personal, fack, anhöriga och de politiska partierna S, V och SD har varit starkt emot den här privatiseringen.

Men borgerligheten stöd av det opportunistiska miljöpartiet har inte tagit något intryck av kritiken och fullföljer nu sin intention.

Argumenten som nämndens ordförande Maria Nilsson, en i politiska sammanhang oerfaren politiker, har anfört att beslutet innebär att det höjer kvaliteten och gör att personalen har fler arbetsgivare att välja på. Att säga att detta höjer kvaliteten är ju samma sak som att säga att personalen nu inte gör ett bra jobb. Jag vet av egen erfarenhet genom att min far bodde på Jordbrodalens äldreboende att vården där var mycket bra. Jag tror inte den kan bli bättre! Maria Nilsson spottar sin personal rakt i ansiktet genom sitt dumma argument. Det andra argumentet är nästan ännu om möjligt dummare. Runt Helsingborg finns många andra kommuner som personalen kan söka sig till om de vill ha en annan arbetsgivare.

De tidigare privatiseringarna i Helsingborg har varit i många fall rena katastrofer i dålig vård.

Maria Nilssons argumentering är så ihålig att den bara nödtorftigt döljer att den verkliga anledningen till beslutet är att gynna privata vinstintressen. Aningen är de beslutande politikerna nyttiga idioter med låg kunskap om den verksamhet man har ansvar för eller så undrar man om vilken ersättning som utgått för att de skulle ta detta beslut?