Skolans, Socialtjänstens och sjukvårdens arbetssätt måste fördjupas för de utsatta barnens bästa

Jag refererade för några dagar sedan en rapport med förslag om förbättringar för familjehemsplacerade barn av Mattson och Vinnerljung. Förslagen bygger i hög grad på Bosse Vinnerljungs forskning som visat att placerade barn klarar sig mycket dåligt i livet. I synnerhet är resultatet katastrofalt för de institutionaliserade barnen men oerhört usla även för de familjehemsplacerade.
Barnens hälsa följs inte upp och forskningen visar den oerhörda betydelsen av att barnen klarar i synnerhet grundskolan med godkända betyg.

De här slutsatserna är inte nya. Trots att de varit kända länge har oerhört lite hänt från de ansvariga myndigheternas sida. Skolfam som är  en metod att följa upp skolresultaten för   familjehemsplacerade barn utvecklades i Helsingborg och används nu av. ca 30 kommunen under ledning av allmänna barnhuset. Staten har dock varit passiva. Socialstyrelsen skulle sätta igång ett forskningsprojekt för att mäta resultat i metoden men  har inte kommit loss ännu. När man vet att den  samhälleliga barnavården är så viktig  men  att det visar sig att det inte går bättre för  barnen trots samhällets omhändertaganden, så blir det fullständigt obegripligt att man inte gör något. Just nu pågår en översyn  i Socialdepartementet av socialtjänstlagen där den här typen av erfarenheter borde väga tungt..

Jag har inget bra svar varför det inte händer något. Kanske har det att göra med,diskursen med så stark tyngdpunkt på myndighetsutövning i socialtjänsten på bekostnad av det sociala arbetet i praktiken inte fungerar. Man når inte de familjer som behöver hjälp på frivillig väg. 90% av alla ärenden i den samhälleliga barnvården i Helsingborg är anmälningar. Det finns ingen anledning att tro att det är  särskilt annorlunda i andra kommuner. De ansvariga myndigheterna måste tänka om och det har man svårt att göra. Man litar till sin karta trots att terrängen inte  stämmer med den.
Ett annat tänkbart skäl till att ingenting händer är att de professionella diskurserna  inom både skolan, socialtjänsten och sjukvården inte låter sig förändras.

Skall man förbättra förhållandena för de placerade barnen måste de professionella diskurserna anpassas för att lösa problemen för de utsatta barnen.. Kanske finns en inbyggd motsättning mellan de så kallade normala barnens behov och placerades som särskilt skolan har svårt att hantera?

HD har uppmärksammat att Skol och fritidsförvaltningens ledande tjänstemän  gjort en resa till Nya Zeeland. I min värld är det viktigt med utvecklingsarbete och det kan vara värt  hur mycket  som helst om man gör rätt. HD ger den 23 april röst åt  två forskare inom skolområdet. Hans-Åke Scherp lyfter fram att man kan ha ett uppifrån eller underifrån perspektiv på skolförändring. Han menar att underifrånperspektivet vinner terräng. Direktiv uppifrån tar bort energi till förändringsarbetet i skolan.
Han menar att det är viktigt att utgå från lärarnas egna erfarenheter och vardagsproblem och arbeta utforskande. Per Kornhall en annan forskare menar att man inte behöver åka till Nya Zeeland. man kan finna vad man söker i Sverige. Han menar att det vore bättre att skicka lärare och rektorer. Det är på skolorna och  klassrummet det ska ske.

Skolan i Helsingborgs stad arbetar utifrån uppifrånperspektivet. Detta är typiskt för den ledningsfilosofi som stadsdirektören och utbildningsdirektören  står för. Dessa chefer tror på att ledning skall utövas genom styrning.  Båda är mer maktspelare än har någon mer betydande intellektuell förmåga.
Detta fick sitt uttryck för några år sedan när man likviderade det framgångsrika underifrånprojektet Utsikter som  fanns inom¨ramen för PART -  preventivt arbete tillsammans. Här  arbetade man  underifrån på  fem skolor i nära  samarbete med socialtjänsten. Detta störde de centrala cheferna på skolan och man dödade den här verksamheten. .Det blir uppenbart att Helsingborgs stad fortsätter  att arbeta med skolutveckling genom uppifrånperspektivet. Då blir det inte verklig förändring - i synnerhet för de mest utsatta barnen!