Ett möte mellan när livet är som mest tragiskt och fotbollens stoltaste ögonblick

Jag tror att det var sommaren 1978. Jag arbetade som socialsekreterare på distrikt D på Helsingborgs socialförvaltning. En av mina kolleger hade semester och en socionomstudent vikarierade för henne. En av hennes klienter en alkoholmissbrukare hade inte hörts av på ett tag och det fanns oro för hur det stod till med honom. Jag följde med vikarien en ung flicka på hembesök. Vi hade nyckel till hans lägenhet som låg på Håkan lundbergsgatan. Väl där öppnade vi dörren. Det luktade väldigt illa i lägenheten. Jag trodde det var gamla sopor och gick ut i köket och tittade i slasken. Inget där. Sedan gick jag in i rummet med kollegan bakom mig. Där inne låg vår man. Raklång på golvet. Klädd i skinnjacka och trätofflor på fötterna. Han var stendöd. Liket var helt svart. Han hade legat där säkert flera dagar. Rummet var fullt av flugor. Kollegan klängde på min rygg för att se. Jag höll henne tillbaka. Vi lämnade lägenheten raskt och gick till den närbelägna brandstationen för att anmäla dödsfallet. Där i receptionen satt Kalle Svensson vakt. Kalle Svensson HIFs och Sveriges landslags legendariske fotbollsmålvakt som nu står staty utanför Olympia. Jag kom och tänka på den här episoden nu när fotbolls-VM pågår. Jag minns att jag såg VM- finalen 1958 på TV. Kalle stod i svenska målet och Sverige spelade mot Brasilien. Jag var bara 5 år men kommer ihåg att Sverige gjorde första målet. Nisse Liedholm gjorde det. Sedan tog brassarna över och Vava, Didi, Zito, Garrincha och Pele för första gången då bara 17 är vann till slut med 5-2. Nu 1978 hjälpte Kalle oss att ringa polisen. Han verkade vara en så lugn, lågmäld och ödmjuk person. Polisen kom med oss till lägenheten. Gick in tittade hastigt in i rummet, gick fram till fönstret öppnade fönstret och gick hastigt ut. Detta var 20 år efter VM 1958 då Sverige i gruppspelet slog México med 3-0. Så igår mötte Sverige på nytt México i VM 2018, 60 år senare och vinner på nytt med 3-0. Historiens vingslag och ett möte mellan när livet är som mest tragiskt och fotbollens stoltaste ögonblick.