Nu sänker sig solen sakta ned över himmeln och försvinner bakom granarna. Himmeln är ännu blå med några mörka moln som tyvärr inte ger ifrån sig något regn. Granarna i fjärran blir allt mörkare ju längre kvällen lider. Tornseglarna jobbar vidare med blixtsnabba seglingar över himmeln. Jag sitter här på verandan och funderar. Här har jag sökt ett rum för ro och harmoni i mitt inre landskap.
Som pensionär borde man ha all tid i världen. Men det finns mycket man vill göra och mycket man måste göra. Jag läser ganska långsamt och har en hel hög med olästa böcker som väntar på sin tur. En bok jag verkligen läst är Curtis Dawkins det grå hotellet. Författaren dömd till livstid i USA för mord. Det är ett absurt liv att leva i fängelse. Straffad. Berövad all frihet utom att tänka vad man vill. Vad gör den straffade med sitt straff? Det finns en trotsig envishet att överleva i bokens ton. Jag tänker att USA är ett sjukt land. Grundat på ockupation av ursprungsbefolkningens land och slaveri. Genomsyrat av våld. Någon procent av befolkningen sitter i fängelse.
När jag vill pigga upp mig läser jag ett gammalt kåseri av Torsten Ehrenmark. Eller lyssnar på en Lindeman med Hasse och Tage. När Hasse var död hedrade vi honom genom att lyssna till en Lindeman till kaffet varje dag. Många unga vet inte vad en Lindeman är.
Det är val i år. Högerkrafterna har medvind. Det finns oro för invandringen. Det har byggts upp en föreställning att det är detta som är hotet mot samhället. De unga männen i storstäderna som skjuter på varandra är antagligen många gånger invandrare med det är enligt min uppfattning inte detta som orsaker problemet utan fattigdom och brist på hopp om ett bra liv i Sverige.
Det är svårt att ta ställning politiskt. Det krävs kunskap. Det krävs bildning. Utan kunskap och bildning ingen verklig demokrati. Jag tror många är förvirrade och låter sig luras av det som ytligt verkar tilldra sig i samhället. Det känns som de politiska partierna blir som företag som gör reklam för sina produkter. Man blir kund också till myndigheterna – inte medborgare. Detta är det borgerliga projektet som håller på att lyckas. Borgerligheten har nött ned folkhemsandan. Var tog samhällsandan vägen. Jag blir arg. Många människor blir arga och vräker ur sig på nätet. I Sverige är vi rädda för vreden. Det är inte bra att linda in sin vrede utan den måste få komma ut annars blir det kanske våld. Kunskap och bildning kan hjälpa oss att förstå varför vi är arga och rikta den på ett bra sätt. Jag är ofta arg. Att samtala med min fru på våra kafferaster är ett sätt att bearbeta. Att träffa vänner är ett annat sätt. Att skriva insändare och skriva på den här bloggen är några andra sätt.
Denna sommar brinner Sverige. Inte här i vår trakt men på många håll. Man kan nästan känna brandlukten när man ser bränderna på TV. Jag undrar om det ensidiga skogsbruket med planterade granar är en del av problemet? Hur länge kan vi leva som vi gör?
Nu när granarna slukar solen börjar dagen stillna. Molnen rör sig sakta över himmeln. Koltrasten och sädesärlan har ännu många timmars arbete med att leta mask i den torra och gula gräsmattan. Inne i den svarta vinbärsbusken kalasar rödhaken på bär vi sparat till den. Nu är det dags att hålla kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar