Det borgerliga hatet mot vänstern

Av och till dyker det upp insändare och artiklar som i samband med kritik mot SD framhåller att det på den andra kanten finns vänsterpartiet som minsann också har ett precis som SD dunkelt förflutet. Man undrar om detta gör SDs vitmaktförflutna mindre allvarligt. ( mening i Helsingborgs Dagblad 28.8 Extremism finns längst ut både till vänster och höger och 26.9 Vänsterpartiet bör absolut inte ges något inflytande)

Jag är inte medlem i V och kackar inte i eget bo utan tycker att rätt måste vara rätt! Kritiken mot V handlar om den tiden då Sovjetunionen fanns och det svenska kommunistpartiet stödde Moskva. All kritik mot det svenska partiet handlar bara om egentligen vad som hände i Sovjetunionen och i Östeuropa, inte något som partiet gjorde som var odemokratiskt i vårt land. Det kanske finns något sådant exempel men det är inget som någon tagit upp. Det finns ingen anledning att försvara stödet till Sovjetunionen under alla år. Men V uppfattar jag idag som ett vänstersocialdemokratiskt parti.   Det är dock ett faktum - och det måste sägas - att kommunister och vänsteranhängare utsatts för attentat, förföljelse och diskriminering i Sverige. Några exempel:

·       Ådalen 1931 då militären mördade arbetare i en demonstration.

·       Attentatet mot den kommunistiska tidningen norrskensflamman då fem människor dog.

·       Transportförbud infördes mot kommunistiska tidningar under andra världskriget

·       Kommunister internerades i särskilda läger under andra världskriget

·       Spioneriprocessen mot Enbom och andra kommunister på 50-talet  

·       IB och SÄPOs regissering av vänstern

·       Människor fick yrkesförbud efter på grund av sympatier med vänstern

·       Affären mot sjukhusspionen i Göteborg på 70-talet

·       Här måste man nog också räkna in hatet mot Olof Palme som resulterade i mordet.

Det finns ett djupt hat från många människor med borgerlig politisk uppfattning mot vänster och socialism .En del borgerliga partiledare när de uttalar namnet Stefan Löven så sprutar det ut ett djupt förakt för honom.  Kan det vara för att de ser ned på honom för att han har arbetat som industriarbetare? Egentligen tror jag att hatet mot allt som uppfattas som vänster inte handlar så mycket om stödet till odemokratiska regimer utomlands utan om rädsla och hot mot den privata äganderätten. Hota den och borgerligheten står upp som ett vredgat lejon. Ibland undrar jag om inte de här vänsterhatarna sörjer att Sovjetunionen inte finns längre som fiende eftersom man tar fram minst 30 år gamla exempel.
Nyligen hade jag en mailväxling i den här frågan med Per T Ohlsson en uppskattad krönikör i Sydsvenskan. Han avfärdade mina synpunkter som obildat dravel. Detta visar bara att en så pass seriös och  i många avseende lysande skribent har svårt att behärska sitt hat mot allt vad kommunism och vänster heter.

Social rättvisa förutsätter förutom politisk demokati, minskade klasskillnader och ekonomisk demokati

Den nyligen avslutade valrörelsen berörde mycket litet det största sociala problemet i Sverige – de stora ekonomiska och sociala klyfterna.  Det handlar inte om bara  integration. Flera forskare har tagit upp problemet. Nu senast nationalekonomen Torsten Persson som undersökt orsakerna till SDs framgångar. Han pekar på alliansens jobbskatteavdrag och hårdare tag mot bidragstagare och på finanskrisen 2008 som kastade ut många människor i en osäker situation.

Den franske ekonomen Thomas Piketty har sitt stora verk kapitalet pekat på att förmögensklyfterna mellan de mest rika och de fattigaste ökat kraftigt sedan 1980. Fram till 1980 minskade skillnaderna. Det är förmögenheterna som ofta ärvs från generation till generation som är ett större problem än löneskillnader. Piketty föreslår en internationell kapitalskatt för att man inte ska kunna flytta kapitalet utomlands och därigenom undgå skatt.

Vederhäftig forskning visar att jämlika samhälle fungerar bättre än ojämlika. Fram till 1980 var Sverige ett allt mer jämlikt samhälle. Därefter har alltså klyfterna ökat.  

Göran Therborn pekar i boken Kapitalet, överheten och alla vi andra på att antalet miljardärer ökat. 187 svenska miljardärer äger 2147 miljarder vilket är 48% av Sveriges BNP. Som jämförelse kan man säga att invandringen beräknas kosta 40 miljarder 2018. Enligt skatteverket beräknas bara på skatteparadiset Malta undandras 43 miljarder i svensk skatt. Undangömda förmögenheter utomlands beräknas till 500 miljarder.

Många människor uppskattningsvis 15 % av arbetskraften har en osäker och utsatt situation på arbetsmarknaden genom tillfälliga anställningar och vikariat enligt Therborn.  Här talar man ibland om ett sk prekariat. 1980-talets avregleringar på valuta och finansmarknaden och borttagandet av förmögenhets och arvskatt har haft stor betydelse för att de ekonomiska klyftorna kraftigt ökat. Industriföretagens andel av börsvärdet har minskat i förhållande till finansverksamhet. Ibland talar man om riskkapital som inte sällan har inmutat en mycket stor marknad i offentlig verksamhet för vård och skola. Man måste säga att man blir imponerad hur en del är utomordentligt skickliga på att berika sig – på sina arbetares och på skattebetalarnas baskostnad.   Många politiker ser som sin huvuduppgift att befrämja privat företagsamhet. Här lyckades man mycket väl i bygget av Nya karolinska!

Det är inte många småföretagare som berikar sig. Där sliter många med svag lönsamhet och ofta med förtjänster mindre än vid lönearbete. Dessa är ibland lika trängda som prekariatet och har inget gemensamt med de stora företagen och stora kapitalet. Sveriges ekonomi går bra. Samtidigt varnas för att en ny kollaps som 2008 kan vänta runt hörnet.

Om det stora problemet med växande klyfter talade man inte mycket i valrörelsen. Att företagare- partierna på den borgliga kanten inte kackar i eget bo är inte så konstigt men även Socialdemokratin ligger lågt. Till och med   Västerpartiet tassar försiktigt i den saken.  Kanske för att man inte vill bli kallade kommunister. Men som resultat av de stora klyfterna har vi fått SD som ett symtom på de underliggande problemen.  Sverige har sedan nu hundra år politisk demokrati. Klassamhället består och den ekonomiska demokratin återstår att erövra.

Att söka sina rötter

Många människor söker sina rötter. Det har blivit populärt att släktforska. Mona min fru har blivit mycket skicklig att söka i Riksarkivets kyrkoböcker efter släktingar. I sin släkt hittade hon en man som blev 105 år och dog i början av 1700-talet. På min mors sida hade de fram till min morfar varit mjölnare i fem generationer. I en del fall slår det gamla bondesamhällets fattigdom och armod tungt emot en. Bouppteckningar vittnar om att en del människor bara lämnade ifrån sig inte mycket mer än det de gick och stod i.

På min fars sida har vi haft ett intressant mysterium att lösa. Min far var ett av sju barn till min farfar Per Jönsson och min farmor Ellen. På min farmors sida fanns inga oklarheter men när man tittar i kyrkboken efter Per finner man att hans mamma hette Pernilla Persdotter född 1845 och var en inhyst dövstum piga. På raden för fader var det tomt. I släkten har man undrat vem som var  Pers pappa.

Pernilla föddes på en gård i Virke som ligger vid Stora Harrie, kävlinge kommun numera  i Skåne. Där levde hon till en början med föräldrar och syskon. Modern dog tidigt medan fadern som också hette Per levde till han blev 83 år.

Pernilla födde ett barn Per 1878 som dog två år senare. 1883 födde hon Per min farfar.  Efter faderns död hade tydligen den nye bonden tagit hand om henne. Hon var inte konfirmerad och man måste anta att hon inte var läs och skrivkunnig. Det verkar dock som att hon var arbetsför för det finns ingen uppgift om annat. Pernilla dör redan 1888 och Per blir kvar på gården till 1890 då han kommer till ett fosterhem vad man kan förstå i grannskapet.

Då har vi alltså undrat vem var pappa. I släkten sa man att det var en dräng som skickades till Amerika. Det fanns en hel del drängar och andra män på gården och det har inte gått att få någon klar bekräftelse. Vi beslöt att söka genom ett amerikanskt DNA-register som släktforskare i Sverige använder. Min farbror Lennart , Pers yngsta barn , topsades och provet skickades till Houston Texas. Efter några veckor fick vi svar. En kvinna boende i Dallas Texas USA visade sig vara nästkusin/syssling till Lennart. Kvinnan, nu 79 år och pensionerad lärare och tidigare boende i Missouri, visste att hennes farfar som hette Anders utvandrat från Sverige och vem som var hans fader. Sven Brosson hette han. Han och hans hustru är de på bilden ovan.  När vi undersökte hennes farfars syskon hittade vi en dräng som hette Jöns Svensson boende på samma gård som Pernilla. Han hade lämnat gården några dagar efter att Per föddes och återvänt till sina föräldrar.  Det kan alltså inte råda något tvivel att han måste vara fadern. Jöns vet vi än så länge inte så mycket om mer än att han bodde sedan i Ystad och fick fem barn. Det återstår att söka efterlevande till honom. 

 Hur gick det sedan för min farfar. Början på hans liv var ju inte helt lycklig. Det jag vet om honom har min far berättat. Jag träffade aldrig honom. Han dog 1941. Min farmor levde till 1982 men jag minns inte att hon någonsin sa något om farfar. Vad jag vet är att han i unga år arbetade som dräng och var värvad vid ett regemente i Kristianstad. Där blev han skadad i en sprängolycka. Han har själv tecknat ned i en anteckningsbok vad som hände. Han var kommenderad att putsa några prydnadspsjäser hos Översten på regementet vilket troligen var ammunition till någon typ av kanon. Efter putsningen exploderade det i ena handen. Hans högra hand förstördes och resten av livet hade han bara lillfingret kvar i handen. Per gifte sig med Ellen 1920 och de fick fram till 1935 sju barn. De bodde i Svalöf och Per arbetade som magasinsarbetare och på slutet nattvakt. Far beskrev honom som mycket duktig, pålitlig och arbetsam. Periodvis var han arbetslös eftersom arbetet på det utsädesmagasin han arbetade var säsongsbetonat. Farmor var hemmafru och familjen var ganska fattig.  Han dog i en njuråkomma mitt under andra världskriget 1941 bara 58 år gammal. Det fanns 5 hemmavarande barn vid Pers död. Bara några veckor efter Pers död brann familjens hus ned. Farmor Ellen tog arbete som hotellstäderska för att försörja familjen och tog väl hand om sina barn som samtliga fick bra liv. Alla var lugna, trygga och humoristiska.

Min fars uppväxt under ganska fattiga omständigheter, hans fars öde och det klassamhälle de levde under formade en stark känsla hos min far efter social rättvisa. Han kom hela sitt liv att arbeta i olika folkrörelser och var en mycket hängiven socialdemokrat. Han glömde aldrig sitt ursprung. Jag högaktar honom för det och påminner mig om att jag visserligen har gjort en klassresa men samhället har gett mig möjlighet till studier och ett bra arbete. När man släktforskar i min familjs historia framtider ett brutalt klassamhälle i Skåne med en rik bonde och godsägarklass och ett mycket stort landsbygdsproletariat med svåra levnadsförhållanden. Nu växer klyfterna och klasskillnaderna igen och överklassen flyttar fram sina positioner.  Jag glömmer inte heller var jag kommer ifrån!

  

Åtala Jimmie Åkesson för hets mot folkgrupp!

Ingen har väl missat att det är val i morgon. I gårdagens slutdebatt i Svt uttalade sig Sverigedemokraten Jimmie Åkesson generellt om att invandrarna inte får jobb för att de inte är svenskar. Svt tog avstånd från detta uttalande eftersom det strider mot demokratiparagrafen i radio och tevelagen. I min värld är generella uttalanden om alla invandrare eller alla svenskar för den delen orimliga och rasistiska. Man kan inte säga egentligen någonting som gäller en så heterogen grupp som alla invandrare. Att göra detta är grunden till rasism och i Åkessons fall borde en åklagare pröva om det är hets mot folkgrupp. Åkesson brukar vara smartare och inte avslöja sig som den rasist och nyfascist han egentligen är.

Temat för min blogg är social rättvisa och en sådan är inte förening med Sverigedemokraternas politik. Den liberala avregleringen och alltför öppna gränser har blivit grogrund till den högerpopulism som SD är en del av. Jag tror att många av de flyktingar som kommit till Sverige kan bidra till ett bra samhälle. Jag tror att vi svenskar kan lära mycket av utländska influenser inte bara spännande maträtter. Några invandrare jag mött i Sverige är bland de finaste och godaste människor jag träffat med sin öppenhet och varma hjärtan.  Om alliansen vinner valet kan man inte lita på att de inte söker stöd av Jimmie Åkesson. Mitt ställningstagande är därför stöd till en rödgrön regering.