Många människor söker sina rötter. Det har blivit populärt
att släktforska. Mona min fru har blivit mycket skicklig att söka i
Riksarkivets kyrkoböcker efter släktingar. I sin släkt hittade hon en man som
blev 105 år och dog i början av 1700-talet. På min mors sida hade de fram till
min morfar varit mjölnare i fem generationer. I en del fall slår det gamla
bondesamhällets fattigdom och armod tungt emot en. Bouppteckningar vittnar om
att en del människor bara lämnade ifrån sig inte mycket mer än det de gick och
stod i.
På min fars sida har vi haft ett intressant mysterium att
lösa. Min far var ett av sju barn till min farfar Per Jönsson och min farmor
Ellen. På min farmors sida fanns inga oklarheter men när man tittar i kyrkboken
efter Per finner man att hans mamma hette Pernilla Persdotter född 1845 och var
en inhyst dövstum piga. På raden för fader var det tomt. I släkten har man
undrat vem som var Pers pappa.
Pernilla föddes på en gård i Virke som ligger vid Stora
Harrie, kävlinge kommun numera i Skåne. Där levde hon till en början med föräldrar och syskon. Modern
dog tidigt medan fadern som också hette Per levde till han blev 83 år.
Pernilla födde ett barn Per 1878 som dog två år senare. 1883
födde hon Per min farfar. Efter faderns
död hade tydligen den nye bonden tagit hand om henne. Hon var inte konfirmerad
och man måste anta att hon inte var läs och skrivkunnig. Det verkar dock som
att hon var arbetsför för det finns ingen uppgift om annat. Pernilla dör redan
1888 och Per blir kvar på gården till 1890 då han kommer till ett fosterhem vad
man kan förstå i grannskapet.
Då har vi alltså undrat vem var pappa. I släkten sa man att
det var en dräng som skickades till Amerika. Det fanns en hel del drängar och
andra män på gården och det har inte gått att få någon klar bekräftelse. Vi
beslöt att söka genom ett amerikanskt DNA-register som släktforskare i Sverige
använder. Min farbror Lennart , Pers yngsta barn , topsades och provet
skickades till Houston Texas. Efter några veckor fick vi svar. En kvinna boende
i Dallas Texas USA visade sig vara nästkusin/syssling till Lennart. Kvinnan, nu
79 år och pensionerad lärare och tidigare boende i Missouri, visste att hennes
farfar som hette Anders utvandrat från Sverige och vem som var hans fader. Sven
Brosson hette han. Han och hans hustru är de på bilden ovan. När vi undersökte hennes farfars syskon
hittade vi en dräng som hette Jöns Svensson boende på samma gård som Pernilla.
Han hade lämnat gården några dagar efter att Per föddes och återvänt till sina
föräldrar. Det kan alltså inte råda
något tvivel att han måste vara fadern. Jöns vet vi än så länge inte så mycket
om mer än att han bodde sedan i Ystad och fick fem barn. Det återstår att söka
efterlevande till honom.
Hur gick det sedan
för min farfar. Början på hans liv var ju inte helt lycklig. Det jag vet om
honom har min far berättat. Jag träffade aldrig honom. Han dog 1941. Min farmor
levde till 1982 men jag minns inte att hon någonsin sa något om farfar. Vad jag
vet är att han i unga år arbetade som dräng och var värvad vid ett regemente i
Kristianstad. Där blev han skadad i en sprängolycka. Han har själv tecknat ned
i en anteckningsbok vad som hände. Han var kommenderad att putsa några
prydnadspsjäser hos Översten på regementet vilket troligen var ammunition till
någon typ av kanon. Efter putsningen exploderade det i ena handen. Hans högra
hand förstördes och resten av livet hade han bara lillfingret kvar i handen.
Per gifte sig med Ellen 1920 och de fick fram till 1935 sju barn. De bodde i
Svalöf och Per arbetade som magasinsarbetare och på slutet nattvakt. Far
beskrev honom som mycket duktig, pålitlig och arbetsam. Periodvis var han arbetslös
eftersom arbetet på det utsädesmagasin han arbetade var säsongsbetonat. Farmor var
hemmafru och familjen var ganska fattig. Han dog i en njuråkomma mitt under andra
världskriget 1941 bara 58 år gammal. Det fanns 5 hemmavarande barn vid Pers död.
Bara några veckor efter Pers död brann familjens hus ned. Farmor Ellen tog
arbete som hotellstäderska för att försörja familjen och tog väl hand om sina
barn som samtliga fick bra liv. Alla var lugna, trygga och humoristiska.
Min fars uppväxt under ganska fattiga omständigheter, hans
fars öde och det klassamhälle de levde under formade en stark känsla hos min
far efter social rättvisa. Han kom hela sitt liv att arbeta i olika
folkrörelser och var en mycket hängiven socialdemokrat. Han glömde aldrig sitt
ursprung. Jag högaktar honom för det och påminner mig om att jag visserligen
har gjort en klassresa men samhället har gett mig möjlighet till studier och
ett bra arbete. När man släktforskar i min familjs historia framtider ett
brutalt klassamhälle i Skåne med en rik bonde och godsägarklass och ett mycket
stort landsbygdsproletariat med svåra levnadsförhållanden. Nu växer klyfterna och klasskillnaderna igen och överklassen flyttar fram sina positioner. Jag glömmer inte
heller var jag kommer ifrån!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar