Nu när vi är på väg in i ett
nytt decennium kan man fundera över hur läget är i vårt land och hela vår värld.
Den direkta anledningen till att jag satte mig att skriva det här var en
debattartikel i Expressens nätupplaga av någon som kallar sig kulturarbetare
som heter Jonas Thorell. Han deklarerar att han röstar på Sverigedemokraterna.
Han gör detta i protest mot att de ekonomiska klasskillnaderna i samhället
blivit som han säger mer än markanta. Han berättar om sitt ursprung i vänster
och att han hade Olof Palme som förebild. Socialdemokratin nu menar han står
inte för de visioner som Palme hade och hans SD-röst är också en protest mot
socialdemokratin. Maktkoncentration och socialism har spelat ut sin roll och
han finner det inte konstruktivt att bygga ut den administrativa delen av
offentliga sektorn. Visserligen finner han det oroväckande att SD ser
moderaterna som sin närmaste samarbetspartner, partiet som i alla tider mest
brytt sig om de rika säger han.
Jag för min del suckar när
jag läser Thorells artikel och finner den djupt okunnig och framförallt
förvirrad. Den svenska arbetarrörelsen var den som byggde upp välfärden i vårt
land. Det är utan tvekan sant att klyfterna mellan rika och fattiga i Sverige
och i hela världen ökat de senaste 30 åren. Detta borde man protestera mot och
det har jag i denna blogg - som bygger på kamp för social rättvisa – gjort
flera gånger. Men att som Thorell se SDs politik som en lösning på detta
problem är häpnadsväckande. Att som SD liera sig med Moderaterna är inte så
konstigt eftersom man är ett – inte konservativt parti – utan ett reaktionärt
högerparti som drömmer sig bakåt till en svunnen tid. Men det är utan tvekan
ett problem att klyfterna vuxit och att S inte kunnat förhindra detta. I min
förståelse beror detta på att klasskillnaderna uppstår i en kapitalistisk
marknadsekonomi, en marknadsekonomi som kraftigt avregleras under de senaste
fyrtio åren inte minst sedan Sverige gick med i EU. EU vars grundläggande
uppgift är att gynna handeln med varor och tjänster genom öppna gränser. Detta
har lett till ökad aktivitet i ekonomin, berikat en del oerhört men också lett
till att medelklassen fått ökat välstånd och samtidigt skapat betydande
fattigdom i vissa grupper. Man kan inte säga att de f.d. kommunistländerna i
östra Europa varit vinnare i denna process. En rumän sa att de hade det bättre
under kommunisttiden. Då hade vi pengar men inga varor, nu har vi inga pengar
men mycket varor. Den avreglerade ekonomin har som jag ser det skapat
skillnader mellan inte bara rika och fattiga individer och grupper utan också
mellan länder och inom länderna skapat skillnader mellan stad och land.
Högerpopulismen är en protest mot dessa skillnader men inte lösningen. Men över
alla dessa problem står klimathotet. Där den kapitalistiska marknadsekonomin är
orsaken till problemet. Problemet med detta ekonomiska system är att det lever
sitt eget liv och är inte människostyrt. Politikerna har lämnat över mycket
makt till marknaden. Om vi inte ser till att ekonomin blir styrt av
människornas behov löser vi verken klimatproblemet eller de stora klyfterna
mellan rika och fattiga. Tills vi har nått dithän att de stora kapitalen blir
folkägda borde man akut för att lösa klimatproblemet ta en betydande skatt på
de stora kapitalbildningarna för att skapa en fond som kan användas för att
lösa klimatkrisen.
Jag
vill önska alla läsare av denna blogg ett riktigt gott nytt år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar