Jag frågar mig vad det
digitala internetsystemet gör med människorna och samhället?
Vi har alla sett det.
Människor sitter, går eller cyklar helt fördjupade i sina mobiltelefoner. Ett
barn i TV kommenterade att de nu inte fick ha mobilerna med sig i skolan att nu
pratade de med varandra! För lite sedan skulle vi beställa tågbiljetter till
Stockholm för att besöka sonen. Det tog flera timmar och när beställningen var
gjord gick det inte att betala. Vi fick ringa SJ och det löste sig utan att
behöva betala 100 kronor för manuell service. Det var pust efter detta. Men det
tog på krafterna. Sedan kom smällen. Hustrun beställde en vara på Tradera som
kom fram skadad. Här skulle man alltså reklamera på Post nord. Efter flera
timmars försök att göra detta på hemsidan gick det inte. Efter flera
telefonsamtal fick hustrun veta att det var fel på hemsidan vilket det hade varit
flera dagar utan att upplysning därom gjorts. Ja slutligen efter ytterligare
telefonkontakter och brevkontakt återbetalades kostanden för det trasiga
paketet. Pust! Detta blev nästan
knäcken! Ja så är det ofta när man skall göra beställningar på nätet eller
skall ha kontakt med företag och myndigheter. Man är i det
liberalkapitalistiska samhället som medborgare reducerad till kund men
förväntas själv göra jobbet för den tjänst man efterfrågar. Med vissa hemsidor
kan man inte få manuell hjälp. SJ tex har reducerat den personal som kan svara
för manuell hjälp. så vid ett tillfälle när jag skulle beställa biljetter fick jag
vänta i telefonkö mer än en timme! Det är inte utan att man längtar efter den
tid då man kunde besöka en biljettlucka och köpa sin biljett av en riktig
människa. När man talar om sina problem med den yngre generationen som inte
upplever samma problem får man svaret att vi tillhör en annan generation.
Kanske är man en annan slags människa? Ett Barn undrade om det förr i världen
när det bara fanns svartvit film om det på den tiden fanns färg. Det känns
nästan som man är en utgående produkt på marknaden.
Jag lyssnade på
radioprogrammet söndagsintervjun med Linnea Claesson. Jag tror att hon brukar
benämnas influenser? Vad jag vet har hon gjort sig känd för att på något
socialt media skriva om de sexuella trakasserier hon ofta blir utsatt för. Hon
var tidigare en duktig handbollsspelare men som jag kommer ihåg att det
relaterades, i de media jag tar del av, hade hon fick bilder på penisar
tillsända till sig. Detta hade hon reagerat på kraftfullt och fick stor
beundran för att hon sa ifrån för detta smaklösa tillvägagångssätt. Hon har
fortsatt att skriva om det hon blir utsatt för och nu kan hon, sedan hon slutat
med handbollen, försörja sig på att skriva på sitt sociala media. Nu har dock
Linnea Claesson fått kritik för att allt hon inte varit helt sanningsenlig i
sitt media. Detta var anledningen till att hon var gäst i söndagsintervjun. Här
pratade man om hur hon jobbade med sitt media men ingenting om vad hon skriver.
Om man inte är med på hennes sociala media blev hela programmet ganska
obegripligt. Jag tycker naturligtvis att det är avskyvärt att sexuellt
trakassera kvinnor och det är smaklöst och pubertalt att skicka bilder på penisar
till kvinnor. Det är också att förtingsligande av människor. Men det blir också konstigt att någon kan
försörja sig på att skriva och föreläsa om de sexuella trakasserier man blir
utsatt för. Hon blir ju lite beroende av att smaklösheterna och trakasserierna
fortsätter. Och utspelas det på nätet under skydd av anonymiteten blir det en i
bästa fall meningslös kommunikation och i värsta fall något som skadar och
oroar människor och skapar klyfter och social oro mellan människor i samhället.
Men eftersom jag inte är med i de sociala media där ”kriget” utspelar sig och
inte tänker vara det heller så kan jag egentligen inte uttala mig om innehållet
i konversationerna och de sk. kommentarerna.
Vi lever i ett liberalt
kapitalistiskt konsumtionssamhälle där väldigt mycket av mänskliga behov är
föremål för köp och försäljning. Ett samhälle med detta ekonomiska system som inte
förändras på några generationers sikt är på väg mot ekologisk klimatkatastrof.
Kommunikationen på nätet som har goda sidor men skapar också sociala klyfter.
Jag hoppas att skoltösen som upptäckt att om man inte har telefonen med sig pratar
med varandra får många efterföljare i det uppväxande släktet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar