Country de fattiga och arbetarnas musik

       
 
                

USA är just nu mycket i blickfånget inte minst på grund av primärvalen i det demokratiska partiet. Frågan är om någon av kandidaterna kan slå den vulgäre galten i vita huset. Frågan är om det blir Sanders eller Biden som ställs mot Trump i  november. Biden skulle väl i Sverige mest kunna politiskt beskrivas som liberal eller som moderat medan Sanders är gråsosse. Sanders politik skulle väl i Sverige tyckas vara en mycket rimlig politik för social rättvisa. Men hans demokratiska socialism är ett rött skynke för många i USA. Det har funnits många radikala arbetarrörelser i USA som kapitalet hänsynslöst slagit ned. USA är ett brutalt klassamhälle som verkligen skulle behöva att de fattiga tog makten.

Jag såg en dokumentärserie om Country and Westernmusiken av Ken Burns. Har har tidigare bland annat gjort den utmärkta och sanningsenliga dokumentärserien om Vietnamkriget. En serie som berättade samma sanning som Vietnambulletinen gjorde under 60-talet men som då ifrågasattes. Det var ett fasansfullt folkmord som USA gjorde sig skyldig till den gången.

Serien om Countrymusiken visar upp en något annorlunda bild av denna musik än vad jag kände till. För mig har mycket av denna musik varit sentimental och väl sockersött. Här träder istället in en bild av de fattiga och arbetarnas musik som berättar om dessa människors liv i sorg och glädje. Nästan alla av de tidiga musikerna kom från mycket fattiga förhållanden i den amerikanska södern. Ibland talar man om dessa människor som the white trash. Det var tex Jimmie Rogers,  Roy Acuff,  Hank Williams och The Carter family. Deras musik blev främst genom radion den vita arbetarklassens musik. Programmet grand ole opry är legendariskt.  Även om tex Dolly Parton är omgärdad av mycket glamour växte hon upp i en stor syskonskara i en liten stuga i Appalacherna Tennessee.  Det har funnits många kvinnliga sångerskor som påverkat musiken som Loretta Lynn, Tammy Wynette och Patsy Cline. Många av de tidiga musikerna levde hårda liv med missbruk, sjukdom och olyckor. Jag känner mig mest tilltalad av Carter familly med sin bluegrass.  Lyssna gärna på Coal miners Blues.

Det kan tyckas som en olycka att fattiga människor och arbetarklassen inte lyckats skaffa sig större inflytande över det amerikanska samhället. Hade alla i underklassen röstat i val i USA hade man tagit makten. Countrymusiken skildrar dessa människors liv men jag känner inte till att det funnits en politik rörelse i musiken. Jonny Cash uppträdde för fångar under 70-talet men inget verkar ha utmanat makten i det av social orättvisa impregnerade förenta staterna. Countrymusikens texter handlar om människors sorg och drömmar. Drömmarna kan lindra människors olycka och smärta. Den mänskliga hjärnan kan ju inte skilja på dröm och verklighet. Att lyssna på Willie Nelson när han sjunger att du kan inte komma över din sorg men komma igenom den kan nog skänka lite tröst. Det behövs mycket tröst i ett land med så mycket orättvisor.