En spricka i språket om hur Marx och Freud kan hjälpa oss att förstå människan och samhället bättre

I dessa dystra coronatider när våren kommit utan att vi fått uppleva någon vinter har vi valt att isolera oss i den lilla banvaktstugan i Småland. Jag hade hoppats att få åka lite skidor i den småländska skogen. Det har inte blivit mycket av det, några gånger i december och nu en gång för en vecka sedan, när det föll snö på natten och det låg några centimeter snö och morgonen som var tillräckligt kall. Det blir många och långa promenader med hunden. Jag har gått 22 mil i mars månad enligt min stegräknare. I skogen lekte många talgoxar tafatt på de spröda björkgrenarna. Igår vid aftonen sjöng koltrasten så vackert.  I morse åt Hackspetten girigt på vår fågelmat. Naturen är nära här på landet. Jag känner djup sorg för alla människor över hela vår värld som dödas av cornaviruset, Vår tids pesthemsökelse och kanske värsta kris.

 Jag försöker alltid läsa en hel del. Ofta blir det flera böcker samtidigt. Jag läser just nu Bröderna Karamsov av Dostojevkij, biografin över Tage Erlander, Gunnar Brusewitz bok Fyra årstider med undertiteln Blad ur naturens kalender. Jag läste nyligen Ingrid Tollgert-Anderssons bok Så vinner du slaget om de bästa – Handbok i ledarskap. En bra sammanfattning om vad som är viktigt i att vara chef och ledare. Till denna bok tänkte jag återkomma.  Ibland när jag tycker att allt som händer i världen blir för påfrestande brukar jag fly till olika naturberättelser. Ofta läser jag ur min samling av gamla Svenska turistföreningens årsskrifter. Där finns bara glädjen att möta naturen.

När vi nyligen besökte bokhandeln i Klippan under bokrean köpte jag Per Magnus Johansson och Sven-Erik Liedmans bok En spricka i språket med undertiteln Marx och Freud våra samtida. Jag tänkte plocka fram några tankar ur den boken.

Liedman och Johansson är båda idéhistoriker. De ger i denna ganska tunna bok en bra sammanfattning av olika idériktningar i västerlandet med ursprung i Karl Marx och Sigmund Freuds tankar och teorier om människan och hennes samhälle.  Dessa båda tänkare har haft en enorm betydelse för tänkandet och vetenskapens utveckling. Många har gripits starkt av dem och andra har gått till våldsam attack. Båda har tidvis ansetts helt inaktuella för att sedan återuppstå. Den franske författaren Roland Barthes slog fast att Marx och Freund skapade en spricka i det västländska språket. Det självklara är genom dem inte längre självklart. 

Liedman och Johansson går igenom olika idériktningar som utgått från Freud och Marx. Här har det vuxit fram många olika spretiga riktningar och en del av dessa eftersägare skulle nog upphovsmännen inte varit särskilt nöjda med. En del har utvecklat dessa betydelsefulla giganters tänkande.

Marx stora bidrag är hans analys av kapitalismen som trots många avlivningsförsök ständigt blir åter aktuell. Hans tankar om alienation har också stor betydelse. Begreppet alienation har följt med mig sedan jag i gymnasiet skrev ett specialarbete om alienation. Arbetaren känner sig främmande för sitt arbete och en del av maskiner. Här tänker jag att detta blir mycket levande i vår digitala värld.

Freunds stora bidrag är psykoanalysen med människans jag, det och överjag. Hans teorier har haft kolossal betydelse för den psykologiska synen på människan. Ständigt kontroversiell är teorierna om bortträngning av minnen och sexualitetens betydelse.

Både Marx och Freuds teorier har kommit att bilda skola. Faran med skolbildning är intolerans och dogmatism.

Kautsky, Lenin och Engels skapade marxismen efter Marx död och Stalin högg i sten Marxismen-Leninismen mycket långt ifrån vad Marx själv tänkte. Marx var hela tiden sysselsatt med att omvärdera sina teorier och ständigt forska fram ny kunskap. Marx har haft många som inspirerats av honom. Liedman och Johansson tar upp Theodor Adonis och Herbert Marcuse, två tyska företrädare för Frankfurtskolan där dialektiken på olika sätt fick stor betydelse för deras tänkande. Stalin när han högg ut sin marxist-leninistiska dogmatiska pervertering av Marxismen nämnde han inte att Marx hämtade sin teori om dialektiken från Hegel. Det är viktigt att förstå den stora betydelse som den store tyske filosofen hade och som Marx och många med honom tog spjärn mot även om Marx vände Hegel upp och ner från idealism till materialism.

Sigmund Freud var inte alls så dogmatisk och tvärsäker som sina efterkommande anhängare. Han ändrade ofta sina teorier. Carl Lesche var en sådan som försökte skapa den rena psykoanalysen. Freud hade under sin livstid opponenter i form av Carl Gustav Jung, Alfred Adler och Otto Rank, opponenter som han hade många samtal med. Jacques Lacan arrangerade under många år seminarier i Frankrike om psykoanalysen och fick stor betydelse för spridningen av psykoanalysen i Frankrike. Även i Sverige har psykoanalysen varit omstridd.

Min fundering varför hans teorier om människans undermedvetna, bortträngning och sexualitetens betydelse är så kontroversiella är att detta innebär ett hot för kontrollförlust och detta måste förnekas. 

En tänkare som förenat inspiration från både Freud och Marx är Julia Kristeva. Hon har lanserat begreppet intertextualitet, en analysmetod som betyder att ingen text står för sig själv utan alltid har en relation till andra texter. Hon använde psykoanalysen för att förstå undertexten. Här får jag en association till Michel Foucaults idéer i boken Vetandets arkeologi som handlar om analys av diskurser.   

Människan är, oavsett vad vi tycker om detta, en irrationell varelse som inte alls styrs av bara ett motiv. Man kan inte som en del tror förutsäga hur människor ska bete sig. Liedman och Johansson avslutar sin bok med att säga att både Marx och Freud kan ge redskap med vars hjälp vi kan bättre förstå människan och samhället.