Om utestängningsmekanismer i vår tid - vad finns bakom de svarta rutorna i korsordet?

 

Michel Foucault 1900-talets främste filosof skriver i sin bok Diskursens ordning om utestängningsmekanismer i det som han benämner diskurserna. Diskurser kan förstås som uttryckssätt muntligt och skriftligt.  När  han höll sin installationsföreläsning som blev boken var det 70-tal, detta förtalade årtionde. Foucault nämner några områden som blir föremål för utestängning bland annat sex och politik. Det handlar om kontrollen över makt och begär. Denna utestängning och förtigande beskriver han som de svarta rutorna i korsordet, les cases noires.

Vad finns det för områden idag som blir föremål för utestängning. Först måste jag säga att jag uppfattar det så att en viss verklighetsbeskrivning skapas av de som har makten att i det offentliga samtalet beskriva verkligheten. Genom att använda vissa ord och berättelser formas en bild och utestänger andra.  Om man skall ta politiken som exempel, liksom Foucault, kan man ta två exempel på utestängande eller vilseledande beskrivningar.  Moderaterna talar om sig själv som det enda arbetarpartiet och skattesänkningar som jobbskatteavdrag. Skicklig omformulering och vilseledande. 

Precis som under tidigare perioder har samhället svårt att hantera människors sexualitet. En kort period av bejakande av sexualitet under 60-70 tal har idag inneburit mycket mer av kontroll och återhållsamhet även om  det skett en vulgarisering i reklam och media kring sex.  Idag förknippas sexualitet i det offentliga samtalet mycket med   våld och övergrepp. Det lustfyllda med sexualiteten trängs undan och i många  avseenden en tillbakagång till en sunkig och bigott borglig sexualitetsmoral.

Det finns en borgarklass som har den ekonomiska makten i landet.  Under 60-70-tal trängdes den borgliga idologin på många områden tillbaka. Under de senaste 30 åren har man succesivt tagit tillbaka initiativet och den borgliga idologin har allt mer kommit att prägla det andliga klimatet i Sverige.

 Den största skillnaden idag är att en stark utestängningsmekanism slagit till i beskrivningen av samhället som uppdelat  i olika klasser.  Idag finns ett slags förbud att tala om klasser.  En ung flicka som gått på Lundsbergs internatskola hörde jag i TV frejdigt påstå att det inte längre finns några klasser i samhället.  Hon var nog inte rätt person att uttala sig. Men det är  inte bara hon. Inte heller vänstern talar om klass.  Man faller undan för det som präglar samhällsklimatet och talar inte mycket  om klass. Detta fast verkligheten präglas av att klasskillnaderna inte varit större på  mer än 60 år. De mest fattiga har blivit fattigare medan de mest rika blivit rikare och medelklassen också fått det bättre.

I Foucaults anda måste man alltid titta bakom diskurserna och skärskåda beskrivningarna och ställa dom mot verkligheten.