På ytan arbete, sysselsättning och valfrihet Under ytan vem gynnas ekonomiskt?

 

Syftet med min blogg är att reflektera, söka sig, i bästa fall i essäns form, mot något som pretentiöst skulle kunna kallas för sanningen bakom förhållanden i vår mänskliga tillvaro. Drivkraften är inte bara sanningen utan mer rättvisan. Men hos mig finns också en naivt sökande där syftet egentligen bara är att förstå, hur det egentligen förhåller sig, vad som finns bakom förlåten. En stor hjälp att förstå verkligheten är naturligtvis vetenskapen, som ofta lyfter fram sanningar som är oväntade och inte sällen oönskade eftersom den ibland motsäger vad människor tror på och har tagit för givet. Särskilt intressant är Michel Foucaults sätt att analysera diskurserna. l Foucault skriver i sin bok Diskursens ordning följande:

”Jag antar att diskusproduktionen i varje samhälle på  en och samma gång kontrolleras, väljs ut, organiseras och fördelas av ett visst antal procedurer vilkas roll är  att avvärja dess makt och hot, att bemästra dess slumpmässighet och kringgå dess tunga, skrämmande materialitet.
I ett samhälle som vårt är utestängningsprocedurer naturligtvis välkända. Den tydligaste och mest bekanta är förbudet. Alla vet att man inte får säga allt, att man inte kan tala om vad som helst när som helst och, slutligen, att inte vem som helst får tala om vad som helst. Tabuerade ting, ritualer för olika tillfällen, det talande subjektets privilegierade eller exklusiva rätt: här har vi ett spel mellan tre typer av förbud som korsar, förstärker eller tar ut varandra och bildar ett komplicerat galler i ständig förändring. Jag vill bara nämna att de områden där gallret idag är som tätast, där de svarta rutorna är flest, är sexualitetens och politikens områden… där sexualiteten avväpnas och politiken pacificeras…. Diskursen försöker förgäves framstå som om den inte är något att bry sig om, men de förbud den drabbas av avslöjar mycket tidigt och mycket snabbt dess koppling till begäret och makten.”

Genom att granska utestängningsmekanismer och analysera diskurserna, de muntliga och skriftliga utsagorna om allt möjligt i vår tillvaro kommer man något närmare sanningen eller hur världen egentligen är, innan vi människor försöker berätta om den. Jag vill inte på något sätt säga att mina reflektioner lever upp till Foucaults analytiska nivå. Likväl är det ett trängande behov att berätta om vad jag ser och upplever, likt en borr forcera igenom alla dessa skikt av berättelser och utsagor som finns. Detta handlar i några mån om några aktuella teman i politikens värld.

Vinster i välfärden är  en av frågorna i årets valrörelse. Vi har fått uppleva ett antal skandaler där företag plockat ut pinsamt stora vinster ur företag verksamma inom vård, omsorg och skola. Regeringen har uppmuntrat utvecklingen att låta skattemedel finansiera privata företag inom det som brukar kallas välfärdssektorn med skattemedel.  Inget politiskt parti hör jag vågar i grunden ifrågasätta privata entreprenörer. För mig blir frågan om vinster i välfärden lite besynnerlig. För privata företag som verkar i en kapitalistisk marknadsekonomi är det en inbyggd och nödvändig förutsättning och drivkraft för deras existens. Privata företag inom välfärdssektorn genererar knappat fler arbetstillfällen, snarare färre, eftersom man förväntas göra det billigare än det allmänna skulle gjort. Vinsten för samhället förväntas bli en möjligen bättre verksamhet till lägre kostnad som erbjuder valfrihet. Problemet är när vinsterna inte återinvesteras i företaget utan åker ned i ägarnas fickor. Årligen sker en total upphandling i den offentliga sektorn på ca 500 miljarder kr.  Eftersom det inte ger fler jobb eller jobb med högre lön till de anställda är det uppenbart att problemet är att systemet gynnar de som äger företagen ekonomiskt.

Regeringen har infört jobbskatteavdrag som minskat trycket på att höja lönerna. Över och medelklass har fått en standardökning genom skattesänkningarna.  Eftersom vinsternas andel av ekonomin kraftigt ökat över tid på bekostnad av lönernas andel, verkar också detta gynnande för kapitalägarna.

Samtidigt har man privatiserat stadskulden genom att allt fler människor tvingas köpa sina bostäder och ta omfattande lån. Lånen i Sverige utgör nu 160 % av den sammanlagda disponibla inkomsten. Det finns nog ett politiskt och ideologiskt motiv att göra människor till husägare och belånade, även om det är banken som egentligen äger huset och tar hem stora vinster. ”Husägaren” kan känna sig högre upp på den sociala skalan än om man bor i en hyreslägenhet. Man blir säkert mycket känsligare för politiska förändringar och tvingas rösta med plånboken för det bestående.

 Man kan därför inte dra någon annan slutsats att regerings politik ytterst syftat till att gynna företagsägarnas ekonomiska intressen. Man har öppnat nya marknader för företagen, ökat vinsterna och dränerat den offentliga sektorn på resurser som försämrat välfärden och framförallt försämrat socialförsäkringarna, så att det sociala skyddsnätet är en potemkinkuliss, som inte längre har något verkligt innehåll?

Många av de politiska partierna blir intresseorganisationer för att gynna de ekonomiska eliterna. Arkitekterna bakom denna politik Anders Borg med flera har ytterst skickligt lyckas förleda och manipulera den allmänna opinionen. Dessaskickliga arkitekter har lyckas att skapa ett system där den offentliga sektorn blivit en gödko för ett i en internationell kristid hotat kapital

Men förvånar detta dig Göran kan någon fråga sig? Är detta inte egentligen klassisk borglig politik? Jo men bedrägeriet är  så skickligt iscensatt.

En del politiker är nog naiva att tro på de privata lösningarnas välsignelse och tro på valfrihet för medborgarna och blir nyttiga idioter för kapitalintressena. Tyvärr har oppositionen inte varit särskilt högröstad i sin opposition. Ett parti uppfattar jag har fångat upp en protest mot denna utveckling Sverigedemokraterna. Men de har tyvärr gjort en fullständigt felaktig analys av orsakerna. Det är inte invandringen som skapat problemen i samhället, det är kapitalets girighet som sliter sönder solidariteten i samhället.