Vi har en
liten barnvaktstuga i Brunamåla i det mörkaste Småland, en grannby till den by
som såg Vilhelm Moberg födas i ett soldattorp. Uråldriga ringlar sig
grusvägarna genom ett landskap med skog, bodgårder med faluröda gårdshus med
små steniga betesängar och åkrar. Banvaktstugan som är byggd 1875 har de
senaste åren blivit bo för Tornseglarna, som varje år flyger den långa vägen
från Afrika. De bygger sina bo under takpannorna. Utan att stanna flyger de i
hög fart rakt in i sina bo.
Vackra sommardagar, när himmeln är härligt djupblå,
kan man se och höra hur de i hög fart flyger som pilar genom luften i cirklar
runt huset och ger ifrån sig sitt karaktäristiska tjut, ett glatt och
optimistiskt tjipp. Jag blir så glad när jag ser och hör detta. I år var vi
tvungna att lägga om taket på en utbyggnad och vi var så rädda för att de
blivit störda i sin häckning.
Men så en
morgon när jag stod på trappan till huset, såg jag hur de flög runt huset med
sitt tjipp. Vad lycklig jag blev. Dom hade kommit och de var där!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar