En reflektion om alienation

Under min barndom besökte jag gärna områdesbiblioteket på Råå, som på den tiden låg på Rååvägen , tvärs över gatan där jag bodde på Rååvägen 97. Under gymnasietiden hittade jag en bok om Alienation av Joakim Israel.  Titeln var Alienation från Marx till modern sociologi. Denna bok har präglat mig starkt och jag återvänder ofta till den i mina tankar.  Israel menar att den moderna människans känsla av främlingskap grundar sig på en produktionsapparat som skiljer oss från helheten och resultatet av vårt arbete. Vi får inte utlopp för våra skapande behov utan blir en kugge i ett stort maskineri - ett bihang till maskiner och teknik. Allt detta grundar sig på att allt blir föremål för köp och försäljning - även människor. Därigenom förtingligas människan och känner sig alienerad - det vill säga främmande. En nyckelmening i den här satsen är nog en kugge i ett stort maskineri. Denna teoribildning grundade Karl Marx på en analys av lönearbetarens förhållande i industriarbetet. Är detta en 1800-talsteori eller har den någon relevans i dagens samhälle? Har inte utvecklingen gått mot att människor till och med i industrin har större inflytande över sitt arbete än vad en industriarbetare hade under industrialismens barndom? Och är inte en arbetare som har inflytande över sitt arbete som Toyota utvecklade i bilindustrin mer produktiv? Ja otvivelaktigt men han eller hon är ändå en kugge i maskineriet.

Samhället i stort blir allt mer organiserat. Till och med barns lekar är genomorganiserat.  Barnen går på dagis, förlåt förskolan, blir från början del av en organisation med stark styrning och där den fria leken har mycket mindre utrymme än den hade bara under min uppväxt.

Denna genomorganisering och strukturering av system, där LEAN är ett exempel, har kommit att prägla även socialtjänsten. Olika styrsystem som man brukar sammanfatta under beteckningen NPM (New public Management) ofta hämtade från privata näringslivet.

I Wikipedia står det om New Public Management (NPM), på svenska ungefär Ny offentlig verksamhetsledning, avser den samling av styrnings- och ledningsmetoder som gradvis introducerats inom offentlig sedan 1980-talet. NPM är en bred term för flera olika managementidéer där många filosofier lånats från den privata sektorn. NPM kom som ett krav på ökad effektivitet på offentlig sektor genom marknadsanpassning av verksamheterna. Införandet av NPM ledde till att flera modifierade marknadslösningar applicerades inom offentlig sektor. Exempelvis decentralisering av beslutanderätt, interndebiteringssystem,målstyrning, ansvarsutkrävande och upphandling. Brukare och patienter inom systemen och medborgare i möte med offentliga institutioner beskrivs som kunder som konsumerar tjänster.

Det började för kommunernas del med mål och ramstyrning och idag har vi balanserad styrning.  Nu skall sägas att det har inneburit mycket positivt också med dessa system, decentralisering av beslut och budgetordning kan ju aldrig vara fel.

Genomgående är att det är styrning och kontroll det handlar om och att personal på bottenplanet i en organisation blir allt mer styrd och får mindre självständighet. Om nu industriarbetaren fått mer handlingsfrihet så gäller det motsatta för personal i offentlig sektor. Jag tror att de många protesterna från lärare, sjuksköterskor och socialarbetare handlar om att man just känner sig alienerad och främmande inför sin roll i en organisation. Systemen har gjort att människor känner sig förtingsligade (reifikation i Israels terminologi) som en kugge i ett maskineri. För socialsekreterare är dokumentationen i olika system såsom BBIC ett sådant tydligt exempel. Jag hävdar.. att det handlar om en avhumanisering av det människovårdande arbetet! Jag menar då inte att det är fel med struktur och system.  Uppdragsgivaren måste ju också kunna styra sin verksamhet. Men det måste vara balans mellan struktur och känsla, mellan sak och process.  Men jag får en obehaglig känsla att systemen håller på att ta över människans liv.