Är offentliga organisationer i kris?

Jag har inte varit uppkopplad den senaste veckan. Omgiven av granskog tunga av snö belysta av en låg sol har jag åkt längdskidor i Orsa Grönklitt. Nej jag åker inte Wasaloppet. Jag vet inte hur många gånger jag har fått svara nej på frågan om jag skall åka Wasaloppet.  Nio mil är för mycket för mig och alldeles för trångt i spåret. När man ser starten av Vasaloppet inser man att människan är en gruppvarelse.  För mig är det mycket mer rogivande att åka mer eller mindre ensam genom en skog än att trängas med tusentals människor.  Eftersom jag inte varit uppkopplad har det fått bli en paus i bloggandet. 

Jag tänker att det som jag bloggar om och som upptar mina tankar ofta är det som är problem i samhället. Jag har nog svårt att roa mig med enklare saker.  Jag skriver inte om vad jag äter, hur jag klär mig, vilken musik jag lyssnar på och mycket annat som de flesta bloggare skriver om. För mig är det viktigt att förstå de sammanhang jag finns i, inte minst hur samhället fungerar. Det blir ganska allvarliga saker. Det skulle kunna vara mer humor i mina texter måhända.

En fråga som jag funderat på nu är om offentliga organisationer genomgår en kris just nu? Några exempel.

Socialförvaltningen i Helsingborg är ofta föremål för HDs uppmärksamhet för olika misshälligheter, i synnerhet inom den sociala barnavården. Detta är inte typiskt för bara Helsingborg utan det finns problem i många kommuner. Det finns kanske ett samband med flyktingmottagningen, men det är nog inte hela sanningen.

I Klippan som jag jobbat i har man nu ansett sig tvungna att köpa ut den andre socialchefen på lite mer än två år.  Klippan har drabbats av ett stort underskott på socialförvaltningen och nu saknar man två av tre toppchefer.

Händelserna kring skandalen kring Macchiarini på Karolinska institutet sätter kanske fingret på en kris inom forskningen. Överhuvudtaget så är min erfarenhet inom det sociala området att man kan fråga sig om forskning bedrivs för universitetens behov eller forskarnas inte för samhällsnyttan. 

Polisen har centraliserats till en myndighet i hela landet. Omorganisationen har utstått mycket kritik av sin personal. Många poliser är mycket uppgivna. Kanske har politikerna gått i fällan att centralisering är lösningen på problem i en organisation. Sedan är det påfallande att politiken ofta ser polisen som lösningen och lägger på en massa arbetsuppgifter. Poliser får ta en massa skit i mötet med medborgare drift.

Centralisering verkar vara en trend i många organisationer. Samma tendens finns i Helsingborgs kommun. På 80-90-talen var tendensen decentralisering men nu ser vi nog att pendeln svängt i motsatt riktning.

Sjukvården är på många håll i kris. Inte minst akutsjukvården, nu senast uppmärksammat i Helsingborg.

Även om behov av samhällsinsatser nog alltid tenderar att vara större än tillgång och resurser, så verkar krisen inte bara höra ihop med detta. Sverige har en god ekonomi och vi borde ha goda förutsättningar att svara för en bra välfärd.

 

Ett uppenbart problem är att många kommuner är för små för att leva upp till sitt lagliga ansvar. I alla fall blir servicen mycket olika i stora respektive små kommuner. Det slog mig när Klippan tvingas lägga ned sin enda träffpunkt medan Helsingborg har 17 träffpunkter. Helsingborg har råd att ha bättre service.   För eller senare måste man göra något åt kommunorganisationen tror jag.

Jag har en hypotes att centraliseringen - tillsammans med en rad andra faktorer - har betydelse för krisen. Om en hel organisation känner sig delaktig och personal längst ut tar stort ansvar då löser man sina uppgifter mycket bättre. Poliser, socialsekreterare och sjukvårdspersonal känner i dagens läge sig inte alltid delaktiga men får ändå ta tunga smällar i sitt arbete. Ledningar upplevs som sitta i Babels torn ganska avskilda från sin personal. På regional nivå diskuteras nu att göra större regioner. Stordrift som innebär centralisering som kan vara samma fälla som polisen gått i?

Hur som helst den här bloggen har inte för avsikt att ge de absoluta svaren utan är tankar och reflektioner som har syfte att öka förståelsen inför för en svårgripbar samtid.

Frågor man kan ställa är om hela det här problemet har att göra med att den kapitalistiska nyliberalismen äter upp samhällsandan som skapar mer av konkurrens än samverkan och samarbete i samhället?

Göran Greider har skrivet en bok som heter Den solidariska genen som diskuterar om människan som socialdarwinisterna menar är egoistisk och inställd på konkurrens för sin överlevnad eller om hon är altruistisk. Det är en intressant fråga vilken betydelse den underliggande nyliberala strömningen som nu pågått i mer än trettio år haft för samhällsutvecklingen och i det här fallet för den offentliga välfärden?  Margret Thatcher, jämte Ronald Reagan arkitekten bakom den nyliberala attacken, lär vid något tillfälle sagt att det inte finns något samhälle bara individer och familjer. Smaka på det och tänk på vilka konsekvenser ett sådant synsätt får. 

 Jag uppskattar om du lämnar kommentarer till mina reflektioner, antingen att du håller med, inte håller med, blir provocerad eller bara tänker vidare utifrån det jag tänkt.