Det farliga hatet i politiken

Vi påminns i dagarna att det nu är 30 år sedan Olof Palme mördades på öppen gata i Stockholm. Händelsen uppmärksammas i televisionen och i många tidningsartiklar. Mordet är ouppklarat men bland annat i DN har man diskuterat att hatet mot Palme hade betydelse för mordet. Det fanns i vissa kretsar på högerkanten ett obegripligt hat mot Olof Palme, till exempel inom moderata ungdomsförbundet med den beramade dockan av Palme. Men till och med en så stor humorist som Ulf Adelsohn kan inte dölja sin bitterhet mot Olof Palme 30 år efter hans död. Fortfarande sur för att bli pikad för bastskolen måhända. Palmes knivskarpa intellekt var inte lätt att tampas med i en debatt. Det var nog bara Carl Bildt som kunde mäta sig med Palme i intellektuell skärpa.

Jag tänker att det finns mycket hat inom borgerligheten mot det som uppfattas som vänster om det så är kommunister eller socialdemokrater. Motsvarande hat har inte alls funnits på det sättet inom arbetarrörelsen. Vrede och upprördhet över orättvisor ja men inte hat. Min far var upprörd över att hans mor inte fick mycket hjälp när hon som nybliven änka med flera hemmavarande barn fick se sin bostad brinna upp när ovädersmolnen var som mörkast under det andra världskriget. Arg och upprörd men inte hatisk.

Hat är en passion vars grund är en stark olustkänsla vid föreställningen om hatets föremål och som yttrar sig i ett permanent begär att skada detta. Det är inte bara vrede eller ens stark vrede och ursinne utan något bortom detta. Idag finns mycket hat i världen, t.ex. i mellanöstern.

Palme uppfattar jag som en mycket passionerad politiker med starka värderingar som tydligen provocerade en del. Men han var ingen person som hatade.  Palme var en maktpolitiker som förvisso alls icke var utan brister. IB-affären och Geijeraffären lämnar en bitter eftersmak. En politiker som vill få något gjort måste använda makt. Idag finns inte politiker med så starka värderingar utan statsministrar som Persson och Reinfeldt har mer varit vd i AB Sverige. Det är många som lockats in i det nyliberala samhällsprojektet och deltar i dansen kring guldkalven. Det är intressant att en man som var otroligt skicklig att formulera socialdemokratiska värderingar Håkan Juholt fick silkessnöret.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att allvarliga övergrepp och attentat i Sverige som jag så här på rak arm kan komma ihåg bara har riktat sig mot vänstern i Sveriges politiska landskap. Här är några exempel.

·         Mordet på Olof Palme kan ses som ett sådant exempel även om inte alla uppfattar att Palme var en vänsterpolitiker.  Jag uppfattar dock att han arbetade vidare på det som från början hade formulerats av Per Albin Hansson i hans folkhemsvision. Ett folkhem som en del uppfattade som en korporativ stat där man gick armkrok med kapital och näringsliv. Han fick något gjort och detta utmanade.

·         Attentatet mot Norrskenstjärnan 1940, det värsta terrordåd som utförts i Sverige.

·     Interneringen av kommunister under andra världskriget och utgivningsförbud av deras tidningar

·      Enbomsprocessen var en konstruerat och uppblåst angrepp på Sveriges kommunister.

·    Registreringen av vänsteraktivister på sjuttiotalet. (jag blev själv utsatt för detta under militärtjänsten i Hässleholm. Det var ingenting annat än angrepp på den demokratiska rätten att uttrycka sin mening) Här fanns Palme på den förtryckande statens sida i det som kom att kallas renhållningen på vänsterkanten
    
 I USA hade vi på 60-talen morden på Kennedybröderna och Martin Luther King som radikala symboler gjorde stort intryck på sin samtid.

Om man jämför med en del andra länder har den svenska vänstern varit mycket hovsam i sitt politiska arbete, varit idealister och till största delen följt demokratiska spelregler, vilket motståndarna inte alltid Funnit för gott att göra. Det finns djupt i socialdemokrater att tro gott om människor - och kanske då vara naiva vilket Palmes sista utflykt på Stockholms gator kan ses som uttryck för.

Det finns idag många som har anledning att skämmas över den oresonliga hatkampanj som Olof Palme blev utsatt för. Det var en ohelig allians med högern och andra mörka krafter, inte minst delar av officerskåren som t.ex. attackerade Palme under den så kallade ubåtsjakten under 1980-talet, samma kretsar som lockades av Hitlers budskap på trettiotalet.

Det finns anledning för alla som tror på social rättvisa verkligen tar strid för dessa värderingar. En renässans för ideologi och värderingar behövs i det politiska samtalet.