Lev i nuet, lär av det förflutna för en bättre framtid

Trettio år har gått sedan kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl inträffade. I Radion fick detta ganska stor uppmärksamhet medan i Tv bara ett halvtimmeslångt program ägnades åt detta jubileum. Man skulle ju kunna förvänta sig ett längre dokumentärprogram.  Detta är menar jag ganska typiskt hur Televisionen förhåller sig till olika historiska jubileum, om det nu inte handlar om kungliga jubileum då får dessa stor uppmärksamhet. Många andra historiska minnesdagar föregås ofta med total tystnad. Några exempel kan ju vara på sin plats. Vietnamkriget slutade 1975. Ett amerikanskt program sändes vill jag minnas. Annars tyst. Förra året var det 70 år sedan andra världskriget tog slut. Ingen uppmärksamhet. I år är det 70 år sedan Nürnbergrättegången mot nazistförbrytarna. Frågan är om detta kommer att uppmärksammas?

Olika jubileum är ju bra tidpunkter att uppmärksamma historiska händelser.  Det vill säga om man tycker det är viktigt att uppmärksamma historiska händelser.  Man kan fråga sig om det inte är här skon klämmer. I dagens samhälle är intresset begränsat för historia. Tidigare generationer fick plugga historiska händelser och årtal som ofta förtog intresset. Många har nog en sådan bild av historia och det förflutna. Det förflutna ses som något som har varit och då saknar betydelse för någon som bara ser framtiden som något viktigt. 

Är det tidens tecken att vi stressar framåt och inte ens orkar leva i nuet än mindre blicka tillbaka? Historieämnet har nog tappat status och kunskapen tror jag är lägre nu än tidigare. Jag fick en gång en fråga från en person yngre än jag: Hur kan du veta det Göran du var ju inte född då. Det är ju just det att ta del av vad som har hänt tidigare, ta del av erfarenheter som tidigare generationer gjort. I min värld bör man leva intensivt i nuet, lära av det förflutna för att förstå var vi befinner oss, för att förhoppningsvis på ett bra sätt veta hur vi skall påverka vår framtid. Sedan kan man fundera på om är en linjär process eller en cyklisk? Måhända skulle man kunna se det som att utvecklingen går i spiraler, i cirklar men ändå framåt.

För mig är det som händer just nu obegripligt om man inte har historien bakåt.

Till exempel varför är Sverige så positivt till att ta emot invandrare? Vi tog inte emot någon invandring före andra världskriget, särskilt inte judar och vi slapp krigets fasor. Detta har nog stor betydelse för hur vi i Sverige sett på invandringen och människor i behov av skydd.  Det finns, eller åtminstone fanns hos de som mindes, ett dåligt samvete, en skuld eller en skam för vad vi gjorde och inte gjorde före och under andra världskriget.  ( Läs förresten Klas Åmarks alldeles utmärkta bok Att bo granne med ondskan) I Tyskland finns en enorm skuld för vad Nazisterna ställde till med och detta har nog också betydelse för hur detta land hanterar flyktingar.

Ett annat exempel. Varför är norrmännen så nationalistiska? Det är bara att se på historien. Först var man under Danmark, sedan under Sverige och under andra världskriget en brutal ockupation av Tyskland. Norges nationella oberoende har inte varit någon självklarhet som vi i Sverige är vana vid. Man kan komma med många sådana exempel där det som är nu blir mer begripligt när man förstår vad som hänt tidigare.

Just idag förta maj kan det vara bra att påminna sig om det förflutna. Den välfärd som arbetar och underklass trots allt uppnått är inte självklar för framtiden. Idag växer klasskillnaderna. Jag påminner mig att min far aldrig glömde att det inte fanns något socialt skyddsnät när min farfar mitt under brinnande världskrig dog och familjens hus brann ned några veckor senare. Det fanns inte mycket hjälp att hämta för min farmor. Som hotellstäderska fick hon ensam dra försorg om familjen. In i det sista berättade han om hur farmor letade efter något användbart i brandresterna och till sist hittade deras besman. Det besman som de hade vägt barnen med. Glöm inte historien!