Skrattet som fastnar i halsen

I Sverigedemokraterna har de skämtlynne. De tycker det är kul att skoja om judar, negrer och invandrare. Nu har en ny Sverigedemokrat från Västervik Bo Karlsson kommit med något väldigt roligt. Ja nu ska vi vara ärliga och säga att han inte menade och inte riktigt insåg hur rolig han var. Det är så att han föreslagit att man inte ska ta in utländska låneord i svenska språket. Partiet har antagit detta förslag.

Hur man ska förbjuda språkanvändarna att inte använda dessa lånord har inte partiet tagit ställning till. Ska man inrätta en språkpolis, typ den polis i Iran som håller efter kvinnors klädsel på gatorna, som åthutar de som olovligen använder utländska lånord i det svenska språket? Det är naturligtvis en sak vilka ord som hamnar i svenska akademins ordlista och hur man lär ut svenska språket i skolan, men hur ordbrukarna behandlar språket kan man rimligen inte styra upp[U1] . Vad gör man med de som inte är lydiga? En gång i tiden förbjöd man samiska barn från att tala sitt modersmål och det var samtidigt som man gjorde rasbiologiska undersökningar på Samerna. I Turkiet har man åtminstone tidigare förbjudet barn att tala sitt språk. Kanske skall vi förbjuda folk att tala något annat språk i Sverige än Svenska?

Nej först skattade jag åt Bo Karlssons förslag. Det lät så dumt. Men efter lite eftertanke fastnade skrattet i halsen. Att tro att man kan styra språkanvändningen i ett land öppnar portarna för något mycket otäckt och sunkigt.