Det behövs en ny socialtjänstreform som bryter med fattigvårdstraditionen och baseras på helhetssyn och frivillighet

Allt fler barn och unga i Sverige tas om hand av samhället. Men kunskapen om de direkta och långsiktiga effekterna för barnen av att bli omhändertagna är bristfällig visar en rapport från FN:s barnfond Unicef. Det är forskare vid Socialhögskolan vid Stockholms universitet som på uppdrag av Unicef gått igenom befintlig forskning och offentlig statistik för barn och ungdomar som omhändertagits av socialtjänsten och placerats i familjehem eller på institution, HVB-hem eller statliga så kallade SIS-hem. 2013 var 32 500 barn någon gång under året omhändertagna av samhället. Nästan dubbelt så många som år 2000 och gruppen antas ha fortsatt öka i samband med att fler ensamkommande barn kommit till Sverige de senaste åren.

Enligt rapporten är utvärderingen och uppföljningen av hur de här barnen påverkas under själva insatsen och på sikt bristfällig. De studier som finns på området pekar på att omhändertagna barn har sämre tillgång till hälso-, sjukvård och skolgång, och att samhällets insatser avbryts i förtid de första åren.

Riskerna är att insatserna fortsätter användas från myndigheternas sida, trots att effekterna är negativ, dålig eller väldigt osäker, säger Christina Heilborn vid Unicef Sverige.

Unicef föreslår nu bland annat att det berörda barnet involveras mer och tidigare än i dag när  socialtjänsten kopplas in i en familj. Christina Heilborn, vid Unicef menar att det krävs ett omtag i den här frågan för att reformera socialtjänstområdet.

Regeringen har svarat på kritiken mot Sverige som förs fram i rapporten från FN:s barnfond Unic.

– Den sociala barn- och ungdomsvården är tyvärr ett sedan länge eftersatt område, säger en delvis självkritisk barnminister Åsa Regnér.  Det är ju kommunernas ansvar att placera varje barn och följa upp placeringarna runt dessa barn, säger Åsa Regnér men området är ett prioriterat område och uppger att man tillskjutet medel till bemanningen och lagt en lagrådsremiss om obligatoriska hälsokontroller och annat stöd för barn som placeras.

Efter mer än 30 år i socialtjänst och en karriär från socialsekreterare till högsta chef inbillar jag mig att jag har synpunkter att tillföra. Jag har utan att någon bett mig skrivit en hel del synpunkter på denna blogg och i debattartiklar i Helsingborgs Dagblad. Jag tror att det behövs en socialtjänstreform. En ny lag med en ny praxis i socialtjänsten.  

Socialtjänsten belastas med problem som borde delas i ökad utsträckning med skola och sjukvård.

Socialtjänsten har ett orimligt uppdrag med betoning på utredning inte socialt arbete. Socialarbetarna måste få tid träffa sina klienter inte bara syssla med utredning och administration. Det borde vara mer av helhetssyn i det sociala arbetet och en verksamhet som utsatta familjer våga söka hjälp hos.

Låt socialarbetarna arbeta med vad de är utbildade för. Man lyssnar inte till professionen.  Man kan göra en jämförelse om man inte hade lyssnat till ingenjörer innan man byggde en bro.   Jag vill mena att det inte helt sant att kunskap saknas. Det finns tydlig forskning som pekar på att omhändertagna barnen i vart fall inte klarar sig bättre än om man inte gjort något alls. Särskilt illa är det för barn på institution.

Jag vill nog påstå att man från centralt håll inte begriper dels vad som är problemet och absolut inte hur det skall lösas!

Lösningen tror jag är att skapa bättre samverkan mellan socialtjänst, skola och sjukvård. Men det är inte bara löslig samverkan det är en ny diskurs av fördjupat arbete tillsammans.  Det måste skapas en verksamhet där socialarbetarna får möjlighet att arbeta med socialt arbete inte bara utredning och skapa ett sammanhang med en helhet mellan öppen och sluten vård. Det finns tidigare goda erfarenheter på detta område. Till exempel detta som kallades basenheter som försökte överbrygga öppen och sluten vård. Men allt detta har jag tidigare sagt och skrivit om. Får se om någon lyssnar och tar till sig.