De barrikaderade myndigheterna i det barrikaderade samhället

För en tid sedan skulle jag besöka min gamla arbetsplats socialförvaltningen i Helsingborg för att lämna en nyckel till sektionschefen för boendeenheterna på vuxenomsorgen. Utanför i foajén finns en tavla där man kan ringa på den man söker på kontoret. Jag förväntade mig att bli insläppt men istället meddelar hon att hon kommer ut till mig. Der gör hon och vi reder upp vårt mellanhavande. Det var en mycket märklig känsla att som fd chef på denna förvaltning blir man inte ens insläppt på kontoret! Jag tror mig veta att det är en säkerhetsstrategi att inte i onödan släppa in någon innanför det som man brukar kalla skalskyddet. Känslan blir än mer olustig när man går till förvaltningens reception, som visserligen skall flyttas, men som gör ett mycket slutet intryck. Ingen som kommer kan inte känna sig som något annat än som en säkerhetsrisk.

När jag var förvaltningschef diskuterades livligt hur man skulle höja säkerheten på förvaltningen där framförallt barn och ungdomsverksamheten var understundom utsatt för hot. Polisens säkerhetsexperter anlitades och de rekommenderade det som senare blev lösningarna.  

Jag blev skyddsombud i början av 1980-talet på dåvarande socialförvaltningen. Redan då diskuterades säkerhetsfrågorna. En rapport jag då tog del av hette den barrikaderade socialvården. Slutsatsen var att ju mer sluten en socialförvaltning var ju mer hot fick man.

Under inflytande av den nya socialtjänstlagen 1982 som vägleddes av principerna frivillighet, helhetssyn, närhet, kontinuitet, flyttade man ut mycket av socialtjänstens verksamhet i bostadsområdena för att få större närhet till sina klienter. I Helsingborg byggde man upp några basenheter och jag tror att socialtjänsten i Helsingborg inte varit bättre verken för eller senare som de åren i slutet av 1980-talet och egentligen hela 1990-talet. En framgångsfaktor var det decentraliserade ansvaret.

2004 flyttade den samlade socialförvaltningen i Helsingborg in i nya lokaler på Bredgatan. Politiskt ville man samla verksamheten. Trots att jag var chef mellan 2005-2013 trodde jag aldrig på iden om en samlad socialtjänst i en stor byggnad.

Tyvärr upplevde jag att jag inte kunde göra något åt detta då vi byggt in oss i den här lokallösningen.

Jag hade nämligen med mig erfarenheterna från arbetet i Vuxenbasen på guldsmedsgatan 8. I detta hus hade vi 8 lägenheter för missbrukare med lokaler på bottenvåningen för socialsekreterare. Jag och utvecklingsledaren satt också i lokalerna. Vi hade stor närhet till klienterna och antalet hotsituationer var inte mer än mindre än en handfull på de åren jag var där. Trots att vi arbetade med de allra tyngsta missbrukarna. Jag tror detta berodde på att vi var så öppna. Antalet hotsituationer på Bredgatan ökade de sista åren jag arbetade på socialförvaltningen. Att man arbetar med myndighetsutövning ökar naturligtvis risken för konflikter och hot med klienter men det är ingen naturlag. Hur socialarbetarna arbetar påverkar förloppet. Är man rädd, osäker och oskicklig ökar risken för hot är min erfarenhet. Men med en barrikaderad socialtjänst med rädda socialarbetare tror jag inte man kan utföra sitt arbete på ett bra sätt. Det vill säga göra skillnad för sina klienter. Risken är stor att det blir mer av myndighetsutövning och kontroll där det i många fall blir att vi gör mer skada än nytta. Jag tror på en socialtjänst som är öppen och tillgänglig men detta blir svårare när vi fått ett samhälle som i stort är mindre öppet och präglas av sociala motsättningar, rädsla och hot. 

Jag tror att man utan tvekan kan säga att konflikterna i samhället ökat. Vi hade tidigare ett samhälle med mindre skillnader mellan rika och fattiga. Idag har skillnaderna mellan de mycket rika och de mycket fattiga ökat medan mellanskiktet har fått det betydligt bättre. Gängrelaterat dödligt våld har ökat starkt. Även om vi fortfarande har ett mycket öppet samhälle med stor tilltro till stat och offentlig sektor så känner människor sig mer hotade idag och det finns tendenser till att man barrikaderar sig. 

Trots det hårdnande klimatet i samhället tycker jag att socialtjänsten måste var öppen för mötet med sina klienter.