Berusad på böcker del 31 - Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben

Vissa saker minns man bättre från skolan än andra. Från biologiundervisningen i högstadiet på gamla Norrehedskolan med Adjunkt Rönnberg minns jag särskilt att jag för första gången stötte på begreppen ekologi, ekosystem, biotop och fotosyntes. Ett ord som kommer särskilt för mig är förna. Förna är blad och växtdelar från träden och finns på marken och som bryts ned till mull och näring. Kanske väcktes där mitt senare intresse för kompostering. Ekologi och ekosystem handlar ju om det system i naturen som fungerar som en helhet där djur och växter samspelar. Att detta fungerar på vår jord är en nödvändig förutsättning för liv.

Den tyske skogvaktaren Peter Wohlleben har skrivit en intressant bok om skog som heter Trädens hemliga liv. Boken är mycket en berättelse om skogens ekologi. Dessa långsamväxande växter i skogen är en del av ett mycket komplicerat system, där de i skogen ingående träden samspelar med varandra och är inbördes beroende. Mycket händer under jorden mellan trädens rötter och inte minst samspelet med svampar och ett oändligt mikroliv med bakterier och insekter.  Olika arter och inte minst olika enskilda träd har olika förutsättningar att överleva och utvecklas. Inte minst tillgången på ljus är olika för olika träd.

De största träden med sina stora lövverk skymmer de mindre träden som utvecklas långsammare men som får en ny chans när ett stort träd av olika anledningar försvinner. 

Väder och vind har också stor betydelse, vilket om inte annat blev tydligt för alla när stormen Gudrun fällde oerhört mycket skog i södra Sverige.

Boken ger en mycket djup insikt i det komplicerade system som en skog är. Jag undrar om alla skogsägare och skogshuggare verkligen förstår detta. När en skog kalhuggs, eller som man väljer att kalla det slutavverkar, så förstörs hela systemet. Många insekter och mikroorganismer går under. De kan ofta inte förflytta sig till en ny skog. Träd vill nog växa tillsammans med andra träd. Träd som växer ensamma är mer utsatta och oskyddade menar Wohlleben. Sådana träd kallar han för gatubarn.

Den helt orörda skogen brukar kallas urskog eller gammelskog. Det måste då vara en skog som aldrig har avverkats. Bara några få procent av den svenska skogen är urskog. Denna urskog finns till största delen i norra Sverige. Sedan finns det naturskog som inte avverkats på länge. Men man brukar säga att det aldrig har vuxit så mycket skog i Sverige som nu. Ja det må vara så men det handlar ju då om odling av skog, ofta tät granskog, inte så vackert och inte mycket att vistas i. Slutavverkningar utförs av stora skogsmaskiner och ofta blir marken svårt sargad av tunga hjul. 60 % av all skog som växte för 50 år sedan är avverkad.  Virkesproduktion har stor kommersiell betydelse i Sverige.

Peter Wohlleben är kritisk till hur skogarna vårdas. Han förordar något han kallar selektiv avverkning. Man avverkar då avverkningsmogna träd och låter resten stå. Det sägs att det har gjorts en hel del ansträngningar att skydda mer av Sveriges skog. Men en resa genom det som brukar kallas det mörka Småland är nedslående. Det är inte så mörkt längre med alla sina kalhyggen.

För mig är skogen viktig. Inte bara världens regnskogar utan också i Sverige. Nyligen uppmärksammades betydelsen av Sibiriens barrskogar som utsätts för stora avverkningar.  Skogen har stor betydelse för jordens klimat inte minst för sin förmåga att ta upp koldioxid.

Wohllebens bok är trevlig att läsa och den kunskap han förmedlar borde alla som sysslar med skog ta med sig. Jag är ingen specialist på skogsbruk men försöker lära mig genom att vara medlem i Greenpeace och Naturskyddsföreningen och dess skogsnätverk.