Tankar kring hundraårsminnet av oktoberrevolutionen

I dag är det hundra år sedan oktoberrevolutionen i Ryssland. En del kallar den en kupp, stormningen av vinterpalatset den gången. Hur som helst så fick denna händelse stor betydelse för 1900-talets historia. Detta kan man säga oavsett vad man tycker om denna otroligt kontroversiella händelse. Få politiska händelser har framkallat så starka känslor – både flammande hänförelse och gödande hat. 

Revolutionen, som jag väljer att trots allt kalla den eftersom den ledde till så otroligt genomgripande förändringar i Ryssland och resten av världen, hade inte varit möjlig dels utan det vanvettiga första världskriget och dels för den brutala förtryckarregimen i Tsarryssland. Även om förtrycket under Sovjettiden blev mycket värre får man inte glömma att folkets massor i Ryssland 1917 – inte bara Bolsjevikerna -  trodde på ett socialistiskt samhälle. Att denna ide förråddes i Sovjetunionen är en tragedi för världens arbetarklass och förtryckta underklass. Man måste vara ärlig och säga att Lenins parti inte stod för humanism och rättssäkerhet. Men Bolsjevikerna var det mest handlingskraftiga politiska alternativet då i oktober 1917.  Man hade bara fokus på att förändra samhället som en kollektiv företeelse och förstod inte att det fanns individuella människor med personliga behov och känslor. Att det gick illa för Sovjetunionen innebär inte att det är något fel i visionen om ett klasslöst samhälle. Även den socialdemokratiska folkhemsvisionen tänkte sig ett samhälle utan klasser.

Oktoberrevolutionen fick stor betydelse för resten av världen. Den skrämde ”skiten” av borgarklassen i omvärlden och jag tror inte att vi Sverige skulle fått allmän och lika rösträtt 1918 om inte Lenins revolution inträffat. Det fick borgarklassen och kapitalisterna att börja kompromissa med arbetarrörelsen och tygla den fria kapitalismen. I väst tog arbetarrörelsen en reformistisk vändning och medverkade inte till socialism utan en reformering av kapitalismen. Så här långt i den historiska utvecklingen av kapitalismen har de svenska arbetarna fått det bättre än någonsin de ryska.   Men klasskillnaderna och de ekonomiska klyfterna har de senaste 30 åren växt och det välstånd majoriteten av befolkningen uppnått finns det ingen garanti att det består.  Visionen om det klasslösa samhället baserat på samarbete och humanitet måste leva vidare.