Mitt liv från början kapitel 8

Att vara född i arbetarrörelsen

Jag brukar skryta med att jag är född i arbetarrörelsen. Vad menar jag med det? Min far ägnade hela sitt liv egentligen till arbete och engagemang i kooperationen och andra organisationer i arbetarrörelsen. Det är inte så enkelt att det handlar om att vara med i socialdemokratiska partiet. Det handlar om att komma från arbetarklassen och att ha upplevt de orättvisor som arbetare och fattigt folk fick uppleva och som präglade min fars rättspatos. Arbetarna var tvungna att organisera sig för att tillvarata sina rättigheter. Fackföreningarna behövdes för att motverka arbetsgivarnas utsugning av arbetarna och garantera rimliga löner och arbetsvillkor.  Kooperationen uppkom under strejker när arbetarna inte kunde köpa mat på kredit i privata affärer.  Min far var ordförande i Handels anställdas förbund avdelning 6 i 25 år.  Han startade socialdemokraternas pensionärsgrupp och en S-förening i Handels och Nämndemannaföreningen med flera. De flesta föreningar han var med i blev han ordförande. Så mitt liv var impregnerat av folkrörelsetankar och politik. I min ungdom revolterade jag ofta mot pappa. Men nu när han är borta känner jag stor stolthet för det han stod för. Borgerligt sinnade människor har svårt att förstå vad detta handlar om och är starkt kritiska för att inte säga hatiska mot denna typ av kollektivism som finns i arbetarrörelsen. Men detta har varit en förutsättning för att tillgodose arbetarklassens intresse och förstås varit ett hot mot borgarklassen. Som jag förstår det handlar det om klasskänsla inte så enkelt som att ha en politisk åsikt, det är betydligt djupare än så. Tyvärr förstår många människor inte att det välfärdssamhälle som vi trots många brister har i Sverige har vi arbetarrörelsen – och då räknar jag in de olika partier som funnits men också alla folkrörelser bland annat de över 300 föreningar som är medlemmar i ABF – att tacka.

En julhälsning

Det är dystra tider för den som önskar social rättvisa i vår värld och vårt samhälle. En högervåg sveper över världen. Donald Trump är inte bara ett hot mot världsfreden utan ett särskilt hot för klimatet.

I Sverige har ett högerblock i Riksdagen fått igenom en budget som genom skattesänkningar ökar på de redan stora klyfterna i landet. Samtidigt som man negligerar klimathotet och minskar budgeten till naturvård. I skolan vill man stressa upp redan stressade skolelever med ytterligare ett skolår.

I Vellinge jublar moderaterna för att man fått igenom tiggeriförbud. I Helsingborg vill samma alliansen städa bort missbrukarna från stadens gator för att inte besvära och påminna om fattigdom och missbruksproblem. Ett hopp är unga människor i synnerhet flickor som Greta Thunberg som protesterar mot klimathotet

Men jag önskar alla läsare en riktigt god jul, gott slut och gott nytt år!

Mitt liv från början kapitel 7

Barnets värld

Mitt liv före jag började skolan tillbringade jag i hemmets lugna vrå. Jag hade visserligen många lekkamrater men jag lekte ofta på mitt rum i min ensamhet eller lät min mor läsa böcker för mig. Hon läste tålmodigt genom många av Enid Blytons äventyrsböcker för mig. Så snart jag kunde läsa köpte jag serietidningar.

Mina lekar i ensamhet var viktiga för mig. Jag byggde upp en lugn och fullständigt kontrollerbar värld, där jag inte tillät någon att tränga in. Banankartonger blev till segelfartyg, skokartonger blev hus bebodda av indianer och cowboys i plast. Timme efter timme kunde jag ägna åt dessa lekar och jag minns vilken lycka de skänkte mig.

Ibland åkte min pappa bort på kurser på Vår gård i Stockholm i kooperationens regi. Som vuxen kom jag själv dit och blev imponerad av Isac Grünewalds målningar på väggarna i deras stora sal.  Han var då borta i fem veckor.  Även om pappa arbetade mycket kändes det ändå som han var närvarande i hemmet, även om min mor stod för hemarbetet. Jag minns hur mycket jag längtade efter min far när han var bortrest.  Om söndagarna tog pappa bilen och åkte in till centralstationen i Helsingborg för att köpa söndagstidningar. Då brukade jag få följa med och fick köpa några serietidningar som jag tror var Hacke Hackspett. Jag minns bilfärden genom staden, ett Helsingborg som inte finns längre. Kullerstensbeklädda gator som gjorde färden skakig. Spårvagnar i en söndagstom stad. En och annan överförfriskad lördagsfirare som störde söndagsfriden. Jag brukade stå på kardanaxeln i baksätet. Det var före barnstolens och säkerhetsbältets tid. Även när vi bodde i Södra Sandby brukade jag få följa med pappa i bilen in till Lund.  Jag minns då ännu att vi brukade stanna till vid en affär och köpa runda små päronglassar.  

Jag fick aldrig några syskon.  Kanske frågade jag någon gång och jag tror att mor svarade att hon upplevde förlossningen med mig som alltför svår för att våga ytterligare en gång. Det närmaste ett syskon jag har kommit är Annette. Anettes mamma arbetade som butiksbiträde i pappas konsumbutik. 1957 fick hon en dotter och hade ingen barnpassning. Min mor blev då dagmamma till Anette fram till dess hon började skolan och fick ett syskon Mikael som sedermera blev en toppolitiker i socialdemokraterna i Helsingborg. Jag minns den nästan nyfödda lilla flickan i barnvagn utanför affären på Rååvägen. Alldeles mörkt hår och mycket söt. Det var för stor åldersskillnad för att vi egentligen skulle ha så mycket gemensamt. Anette var en nyfiken liten flicka som alltid ville vara med, inte minst när jag hade kompisar på mitt rum.  Då brukade jag bryskt köra ut henne, jagade henne genom lägenheten och hon ropade högt: Tant Alla, tant Alla och fick beskydd i min mors famn och räckte ut tungan mot mig! Hon fick lite stryk ibland tror jag. Den enda lek jag minns att vi hade gemensamt var att vi lekte att jag var en hund. Hon hade då mig i ett snöre och jag kröp på golvet. Åt detta brukade hon skratta gott.

Under de sista åren av femtiotalet började televisionen slå igenom. Vi hade ingen TV förrän 1960. Anettes föräldrar Stig och Anita Skoog hade TV före oss och därför brukade vi gå till dem på lördagskvällarna. Det var en högtidsstund vid kaffebordet och jag minns särskilt att vi åt glasstårta och tittade på tiotusenkronorsfrågan och stora famnen. På bordet stod den karaktäristiska TV-kannan i olika färger. Någon gång hände det att vi gick till en granne och tittade på TV. Det var nog före att sändningarna hade börjat i Sverige och vi tittade på dansk TV.  När folk skulle titta på TV då mörklade man rummet och satte fram stolar som i en biosittning. Det var märkvärdigt och högtidligt. 

På sommaren 1958 gick fotbolls VM i Sverige. Nacka Skoglund var en stor stjärna och proffs i Italien.  Han sjöng låten ”Vi kommer igen” som blev en landsplåga. Jag minns inte mycket av turneringen mer än att vi gick till en familj Hyman som bodde i en villa på Råå och såg finalen. Ja Sverige gick faktiskt till final men förlorade med 5-2 mot Brasilien med Pelé och Garrincha. Jag kan nästan räkna upp alla i Brasiliens lag den gången. Detta är för mig fotbollsmatchernas match. Sveriges målvakt var Kalle Svensson från Helsingborg.  Jag minns att jag såg första halvlek. Nisse Liedholm gjorde mål för Sverige. Vi satt i ett litet rum på övervåningen i villan.  I andra halvlek lekte jag med familjens egna barn med bilar i trappan. 

Tidigt på lördagsmorgnar var det Frukostklubben på radio med Sigge Furst. Radion stod på ett bord ett hörn av ett av rummen. Mor och jag brukade lyssna på detta och jag minns att jag satt i hennes knä. Det var en fin stund.