Barnets värld
Mitt liv före jag började skolan
tillbringade jag i hemmets lugna vrå. Jag hade visserligen många lekkamrater
men jag lekte ofta på mitt rum i min ensamhet eller lät min mor läsa böcker för
mig. Hon läste tålmodigt genom många av Enid Blytons äventyrsböcker för mig. Så
snart jag kunde läsa köpte jag serietidningar.
Mina lekar i ensamhet var viktiga
för mig. Jag byggde upp en lugn och fullständigt kontrollerbar värld, där jag
inte tillät någon att tränga in. Banankartonger blev till segelfartyg,
skokartonger blev hus bebodda av indianer och cowboys i plast. Timme efter
timme kunde jag ägna åt dessa lekar och jag minns vilken lycka de skänkte mig.
Ibland åkte min pappa bort på kurser
på Vår gård i Stockholm i kooperationens regi. Som vuxen kom jag själv dit och
blev imponerad av Isac Grünewalds målningar på väggarna i deras stora sal. Han var då borta i fem veckor. Även om pappa arbetade mycket kändes det ändå
som han var närvarande i hemmet, även om min mor stod för hemarbetet. Jag minns
hur mycket jag längtade efter min far när han var bortrest. Om söndagarna tog pappa bilen och åkte in
till centralstationen i Helsingborg för att köpa söndagstidningar. Då brukade
jag få följa med och fick köpa några serietidningar som jag tror var Hacke
Hackspett. Jag minns bilfärden genom staden, ett Helsingborg som inte finns
längre. Kullerstensbeklädda gator som gjorde färden skakig. Spårvagnar i en
söndagstom stad. En och annan överförfriskad lördagsfirare som störde
söndagsfriden. Jag brukade stå på kardanaxeln i baksätet. Det var före
barnstolens och säkerhetsbältets tid. Även när vi bodde i Södra Sandby brukade
jag få följa med pappa i bilen in till Lund.
Jag minns då ännu att vi brukade stanna till vid en affär och köpa runda
små päronglassar.
Jag fick aldrig några syskon. Kanske frågade jag någon gång och jag tror
att mor svarade att hon upplevde förlossningen med mig som alltför svår för att
våga ytterligare en gång. Det närmaste ett syskon jag har kommit är Annette. Anettes
mamma arbetade som butiksbiträde i pappas konsumbutik. 1957 fick hon en dotter
och hade ingen barnpassning. Min mor blev då dagmamma till Anette fram till
dess hon började skolan och fick ett syskon Mikael som sedermera blev en
toppolitiker i socialdemokraterna i Helsingborg. Jag minns den nästan nyfödda
lilla flickan i barnvagn utanför affären på Rååvägen. Alldeles mörkt hår och
mycket söt. Det var för stor åldersskillnad för att vi egentligen skulle ha så
mycket gemensamt. Anette var en nyfiken liten flicka som alltid ville vara med,
inte minst när jag hade kompisar på mitt rum.
Då brukade jag bryskt köra ut henne, jagade henne genom lägenheten och
hon ropade högt: Tant Alla, tant Alla och fick beskydd i min mors famn och
räckte ut tungan mot mig! Hon fick lite stryk ibland tror jag. Den enda lek jag
minns att vi hade gemensamt var att vi lekte att jag var en hund. Hon hade då
mig i ett snöre och jag kröp på golvet. Åt detta brukade hon skratta gott.
Under de sista åren av femtiotalet
började televisionen slå igenom. Vi hade ingen TV förrän 1960. Anettes
föräldrar Stig och Anita Skoog hade TV före oss och därför brukade vi gå till
dem på lördagskvällarna. Det var en högtidsstund vid kaffebordet och jag minns
särskilt att vi åt glasstårta och tittade på tiotusenkronorsfrågan och stora
famnen. På bordet stod den karaktäristiska TV-kannan i olika färger. Någon gång
hände det att vi gick till en granne och tittade på TV. Det var nog före att
sändningarna hade börjat i Sverige och vi tittade på dansk TV. När folk skulle titta på TV då mörklade man
rummet och satte fram stolar som i en biosittning. Det var märkvärdigt och
högtidligt.
På sommaren 1958 gick fotbolls VM i
Sverige. Nacka Skoglund var en stor stjärna och proffs i Italien. Han sjöng låten ”Vi kommer igen” som blev en
landsplåga. Jag minns inte mycket av turneringen mer än att vi gick till en
familj Hyman som bodde i en villa på Råå och såg finalen. Ja Sverige gick
faktiskt till final men förlorade med 5-2 mot Brasilien med Pelé och Garrincha.
Jag kan nästan räkna upp alla i Brasiliens lag den gången. Detta är för mig fotbollsmatchernas
match. Sveriges målvakt var Kalle Svensson från Helsingborg. Jag minns att jag såg första halvlek. Nisse
Liedholm gjorde mål för Sverige. Vi satt i ett litet rum på övervåningen i
villan. I andra halvlek lekte jag med
familjens egna barn med bilar i trappan.
Tidigt på lördagsmorgnar var det
Frukostklubben på radio med Sigge Furst. Radion stod på ett bord ett hörn av
ett av rummen. Mor och jag brukade lyssna på detta och jag minns att jag satt i
hennes knä. Det var en fin stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar