Jag kan inte låta bli att återvända till ett tema som jag tidigare skrivit om här på min blogg, nämligen Parrhesia. Detta begrepp vill inte lämna mig ifred. Michel Foucaults vars legendariska föreläsningar på Collége de France nyligen givits ut på svenska, tar injanuari 1983 upp begreppet Parrhesia. (Styrandet av sig själv och andra Collége de France 1982-1983)
Begreppet härstammar från antiken och betyder att säga allt, vara frispråkig, ett sätt att säga sanningen. Parrhesia är sanningssägandes effekt på dess talare, den bumerangeffekt på talaren efter dess effekt på åhöraren menar Foucault. Det handlar inte direkt om sanningen som sådan utan hur detta uttalas. Foucault tar avstamp i en text av Plutarchos som berättar om en tyrannisk härskare från Syrakusa på Sicilien Dionysios den yngre vars svåger Dion intresserar sig för Platons filosofi och bjuder in honom för att försöka påverka härskaren. När härskaren förstår att Platon inte finner honom rättfärdig och inte tål sanningen får Platon fly från Sicilien.
Foucault uppehåller sig också i sina föreläsningar om Sokrates förhållande till sanningen. Sokrates blev anklagad för att förlett ungdomen i Athen. Dömd till döden drack han giftdrycken. Sokrates använde en ofta provocerande metod i sina samtal med människor. Han ställde bara frågor och krävde att människor rannsakade sig själv.
Foucault framhåller att det här inte bara är en fråga om en rätt att tala till andra utan också att tala om sig själv. För grekerna var det mycket en fråga om att vara rättfärdig. Man måste ju nog tänka att en sanningssägare blir mer trovärdig om denne säger sanningen om sig själv inte bara om andra. I det sociala arbetet arbetade jag efter metoden att i samtal med mina klienter vara rak och uppriktig, alltså säga sanningen i alla fall som jag uppfattade den. Men inte bara detta utan också vara samtidigt uppmärksam på mig själv och hur jag själv betedde mig. Det var för mig viktigt att förutom uppriktigheten vara personlig utan att vara privat. Jag föreställde mig att detta var förutsättningen att få kontakt, ett förtroendefullt möte. I en annan kontext skulle man med stöd av Eric Berne skaparen av Transaktionsanalysen kalla mötet spelfritt.
Det blir uppenbart att det innebär ibland en risk att säga sanningen. Under antiken och mycket senare och i vår egen tid kan det kosta människor livet att uttala sanningar. Det kostade Sokrates livet. Han stod på sig i sin sanning.
Det senaste offret för sanningen är chefen för cybersäkerhet i USA Christopher Krebs. Han uttalade sig för att det inte i presidentvalet förekommit något valfusk. För detta blev han avskedad av president Trump.
Parrhesia handlar inte om något är sant eller inte utan om sanningssägandet. Sedan kan man ändå fundera över om vad som är sant och om det finns mer än en sanning. Ett filosofiskt problem är om det finns en objektiv verklighet eller bara subjektiva upplevelser av verkligheten. Om det inte finns någon människa som kunde uppleva verkligheten finns det då någon verklighet? Jag kom då att tänka på en bok jag läste för fyrtio är sedan, Materialismen och empirikristicismen av Lenin, som var en polemik mot Ernst Mach professor i filosofi, som ansåg att bara sinnesupplevelserna ägde egentlig verklighet. (Denna uppfattning delas idag av många) Lenin som marxist tror på dialektisk materialism. Det vill säga Lenin menar att det finns en objektiv verklighet utanför människans upplevelse. Detta utesluter ju flera subjektiva verkligheter. Det är ju rimligt att tänka sig att det finns en objektiv verklighet som existerar utanför och oberoende av de mänskliga subjekten. (Sedan kan ju en verklighet beskrivas utifrån många olika perspektiv. Tänk hur du beskriver en kon beroende på om du ser den uppifrån utifrån eller inifrån) Problemet blev dock att bolsjevikerna straffade de som inte erkände den enda påbjudna verklighetsuppfattningen. Om man inte ansåg att framgångarna i femårsplanerna var som partiet ansåg fick man ett nackskott eller blev slavarbetskraft i Gulag. Men problematiken om vilken verklighetsuppfattning som är sann finns ju många sammanhang där det pågår maktkamp. Särskilt oroande är den stora rörelsen i USA som tror på de mest fantastiska konspirationsteorier. Om man ändå tror att det finns något av en objektiv sanning är det viktigt att människor kan enas om den. Eller som Greta Thunberg alltid säger: Lyssna på forskningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar