Här fortsätter ett samtal mellan Ragnar Tallbark och Göran Jönsson om socialpolitik och individ och familjeomsorg

 

 

Ragnar: Göran jag har hört ett rykte om att trots att du hade tänkt att helt sluta jobba nu tagit jobb som socialchef i Klippan. Stämmer det?

 

Göran:  Ja det stämmer faktiskt.  jag är  TF Socialchef på  Socialförvaltningen i Klippan  fram tills man rekryterat en ny socialchef. Det är  mycket roligt och intressant och jag känner mig mycket väl bemött.

 

Ragnar: Göran  du har flera gångar talat om något du kallar skyltfönsterpolitik när det gäller att  lösa problem i individ och familjeomsorgens box? Du har till ock med skrivit en debattartikel i Helsingborgs dagblad om detta. Jag tycker detta låter lite abstrakt och luddigt och jag vill att du lite tydligare berättar om hur du egentligen menar. Är det inte bara det teoretiska snömos som många socionomer som jag uppfattar det ofta omger sig med?

Göran: Sociala problem bottnar inte alltid i individers tillkortakommande i form av missbruk, psykiska problem, ekonomiska eller bokstavstörningar, utan det finns strukturella problem på arbetsmarknad, bostadsmarknad, skola och sjukvård.

 Insatser inom IFO löser inte problemen på gruppnivå visar forskning och därför bör problemen grundläggande angripas i de stora systemen. Egentligen ingen annan tanke än som legat till grund för generell välfärd.
Detta har att göra med skillnaden mellan strategi och taktik i sitt arbete. Strategi har att göra med var man utkämpar sin strid och taktik hur. Strategin i socialtjänsten bör vara att medverka till förändringar och ge stöd till insatser i bostads, arbetsmarknad, sjukvård och skola. Detta utesluter inte individuella insatser, men detta räcker inte och strategiskt ledarskap innebär att förstå detta. Vi har alltför mycket varit upptagna av olika praktiska insatser verksamheter och projekt av klienter som vi ”tagit till oss i vår box” som utan tvekan varit bra och byggt på ett engagerat arbete, men som inte påverkat på gruppnivå. Det är som att plöja och så grödor på en åker där tillväxten är för dålig eller föra krig på ett slagfält där man inte kan vinna. Aktiviteter och projekt som Skolfam, bostadförst, gemensamma beroendeenheter, sekundärprevention för alkohol i primärvården är exempel som borde mångfaldigas där IFO ger stöd i de system som är en del av generell välfärd.

Ragnar: Ja detta blir ju lite klarare men är detta inte självklart sedan länge? Menar du att ledarskapet i socialtjänsten inte förstår detta. Du har ju själv tills för kort tid sedan varit ansvarig för ledningen inom socialförvaltningen i Helsingborg och nu har du på  nytt satt dig som socialchef i Klippan.

Göran: Ja det borde vara självklart och rent teoretiskt är det nog uppenbart för dagens ledarskap men min erfarenhet är att man som chef i kommunen blir oerhört belastad med administrativa och organisatoriska arbetsuppgifter som möten med ledningsgrupper, politiker, samverkansmöten, beslut och attester i olika ärenden, hantera alla de dagliga problem som uppstår i en organisation som rör personal, ekonomi och säkerhet. Uppstår ett mediadrev blir cheferna oerhört upptagna av detta.  Det blir svårt att upprätthålla ett strategiskt ledarskap som är väldigt viktigt.  Det är en komplex verklighet socialtjänsten och hela kommunen har att hantera och ofta har både politiker och chefer hanterat denna komplexa verklighet genom omorganisationer.  Det är ibland nödvändigt och en bra organisation är en viktig förutsättning att lyckas med sin uppgift. Men starkt överskattat.  Jag tror mycket mer på en projektinriktad och generalistisk organisation som Umeåforskarna Morén/Blom visar i sin forskning. Specialiseringen har gått alldeles för långt i svensk socialtjänst.

Sedan handlar ledarskap om inte bara vad man gör utan också om hur man gör det.
Jag tror att det är viktigt att genom en öppen dialog i en organisation skapa delaktighet. Men det är lättare att säga delaktighet. Människor måste också känna lust att delta.  Särskilt viktigt är det att inte medarbetarna känner rädsla. Centralt för alla medarbetare inklusive chefen är att förstå sin uppgift och sitt uppdrag.  Förstår inte personalen varför man är på jobbet då är det illa. Särskilt illa om inte chefer förstår det. Om chefer bara är upptagna av att styra och utöva makt i en förvaltning, som det händer ibland att chefer är, då är det särskilt illa. Min svaghet som chef var att jag var för lite maktlysten och lyckades inte helt förverkliga min vision om socialtjänsten.  

Ragnar: Det pågår ett media drev nu kring ett adoptionsärende på socialförvaltningen i Helsingborg och det finns en utbredd kritik även i andra avseenden mot socialdirektören.  Du har ju till alldeles nyligen varit förvaltningschef och borde ha unik insyn i processen i förvaltningen. Det skulle vara mycket intressant att höra dina kommentarer och vad du tycker om detta?

Göran: Jag har lämnat mitt arbete som förvaltningschef för socialförvaltningen men jag är fortfarande anställd inom Helsingborgs stad.  Det är därför fel av mig att kommentera detta. De som nu är ansvariga får hantera detta efter bästa förstånd.

Det är möjligt att jag när min anställning är avslutad kommer att kommentera detta och en del annat som hänt i samband med min avgång från socialförvaltningen, i synnerhet avvecklingen av projektet Part i sin tidigare form (preventivt arbete tillsammans). Men inte nu.