Reflektioner över reflektionerna

 

Jag har nu i några månader skrivit texter på  den här  bloggen under rubriken socialrättvisa  reflektioner med Göran Jönsson . Vad är det egentligen jag menar med det jag skriver. Jag vet ju inte alls hur många som läser vad jag skriver. Kanske är texterna bara ett rop ut i tomma intet och ingen bryr sig?

Ofta vet jag egentligen inte vad jag skall skriva innan jag sätter mig vid skrivmaskinen. Det blir till att tänka högt.  Ofta blir jag lite klarare själv efter att ha formulerat mig.  Men ibland blir inte texterna så klara och jag själv och andra kan undra vad jag egentligen menar. Sammantaget hjälper det mig själv till klarhet.

Texterna sönderfaller i tre olika kategorier: 

·        Artiklar i olika ämnen som om Nelson Mandela, skogen eller om valfrihet. Dessa texter är ofta skjuta från höften och starkt präglade av en åsikt eller värdering, inte sällan med politisk udd! Den politiska udden är som var och en förstår från vänster, men svåra att föra in under något speciellt parti.  Jag har ju svårt att helt och fullt ansluta mig till ett parti eftersom inget parti har en politik som jag helt och fullt kan ansluta mig till.  Men jag är ju starkt präglat av de värderingar som finns i arbetarrörelsen, starkt överförda av mina föräldrar. Här upptäckte jag att Per Albins folkhemstal är ett tidigt exempel på en bra vision, som faktiskt är en vision för ett klasslöst samhälle, något som verken Socialdemokraterna eller något annat parti faktiskt talat så högt om.  

·        Samtalen mellan mig och Ragnar Tallbark. Detta har tydligt haft ett fokus mot mitt yrke som socialarbetare och mina erfarenheter som chef inom socialtjänsten. Här hoppas jag bidra till ett samtal om socialt arbete och ledarskapsfrågor.

·        Serien om litteratur, berusad på böcker. För mig är det gamla bildningsidealet viktigt.  Man lär sig inte bara i skolan utan man måste genom livet lära sig genom erfarenheter och studier av andra erfarenheter i böcker utveckla sin bildning. En berättigad kritik mot mig är att det är mest klassiker och man kan undra varför jag inte läser mer modern litteratur. Men jag tror inte på modernism och tror att många mänskliga frågor är tidlösa.

                                                                             

Överhuvudtaget är mina tankar att det är angeläget att skapa samtal genom dialog och reflektioner.  Då måste man balansera att man uttrycker tydliga värderingar och ståndpunkter med att kunna lyssna och omvärderera sina åsikter om det tillkommer ny kunskap. Här skulle jag behöva input från er läsare, annars stannar samtalet upp och det blir jag som sitter i kammare och tycker till.