Berusad på böcker del 11

Bergtagen

Thomas Manns  novell Döden i Venedig omnämns ofta som ett symbolverk som påverkat och inspirerat  många romaner, teaterpjäser och andra konstverk. Jag läste novellen, som är ett raffinerat psykologiskt spel med lidelser och disciplin mot ond bråd död.

Tonio Kröger är en berättelse om en ung mans utveckling  och kampen mellan borglighet och konstnärskap. Dessa två böcker är kortfattade. Det är inte Manns bok Bergtagen.

Jag blev nyfiken på den besynnerliga titeln och ville tränga in i detta  begrepp - bergtagen. För mig steg något fram som jag skulle vilja kalla bergtagensyndromet.

Den unge Hans Castrup ska under 3 veckors tid besöka sin kusin Joakim, intagen på Tbc-sanatoriet Berghof  i Davos, Schweiz. Hans  Castrup blir under denna tid bergtagen. Den skyddande sanatorievärlden har en slutenhet och snärjande kraft som fjärmar honom och de övriga patienterna från ett aktivt liv. Måltider, vila, temperaturtagning och flirt blir tillvarons innehåll och höjdpunkter. Det finns starka krafter som håller kvar människor i denna miljö. Är man sjuk och kanske utan hopp att bli frisk är det ett hot att en medpatient blir frisk och lämnar sanatoriet.

Personalen är lika bergtagna. Vem skulle läkarna experimentera sina nya behandlingsmetoder på om patienterna blev friska och åkte hem? Överläkaren hovrådet Behrens har själv varit lungsjuk och man vet inte säkert om han är frisk. Har han något intresse av att folk tillfrisknar? Det finns också antydningar om att det finns ekonomiska intressen bakom styrelsen för Berghof som naturligtvis vill att det finns patienter. Och det är inte nog med de patienter som finns, människor dör eller i undantagsfall tillfrisknar eller ändå åker hem, det behövs därför en nyrekrytering. I Hans Castrups fall händer det sig att han under terrassvilan blir förkyld ( patienter vilar i timmar utomhus insvepta i filtar då man ansåg att frisk luft var bra för tillfrisknandet). I anslutning till att han ska åka hem medföljer han kusinen på hans återbesök hos läkaren hovrådet Beherens. Efter en rutinundersökning finner denne att det finns en fuktighet på hans lungor och han rekommenderas ett halvår på sanatoriet. Det blir 7 år. Alla möjliga symtom tycks tolkas in som uttryck för tuberkulos.

Denna historia är inte helt överdriven. Manns bok satte igång en intensiv debatt om tuberkulossanatorierna när den kom ut 1924. I vårt land fanns också på denna tid många sanatorier, som senare blev institutioner för andra ändamål, t.ex. i Romanäs fall alkoholistanstalt. Romanäs förresten är intressant eftersom där vistades den svenska författarinnan Harriet Löwenhjelm sina sista år innan hon dog i lungsoten. ( Hon med dikten som blev sången Beatrice-Aurore) Det är inte sjukdomen eller ens institutionen som egentligen manifesterar bergtagensyndromet.

Det intressanta är de krafter och mekanismer som fjättrar och binder människor, nästan kletar fast dem, i olika sociala sammanhang. Det kan vara på ett behandlingshem för missbrukare, på ett mentalsjukhus, på ett fängelse, men även i öppenvårdsenheter, och kanske även i äktenskap och vänskapsrelationer. Det etableras ett förhållande där verken vårdare eller vårdad förmår bryta sig ur sin relation. Saken har naturligtvis en positiv sida också. Det skapas en social samhörighet men till priset var förlorad förmåga till att bryta med beroendet. Begtagensyndromet är säkert tillämplig på alla mänskliga organisationer som har stagnerat.

Denna beroendeskapande process är naturligtvis i vårdforskning  inte alls okänd. Man talar om klientisering och hospitalisering. Även i vår öppna vård bör vi ställa oss frågan om vi arbetar för att människor ska kunna leva ett självständigt liv eller vi behöver klienterna och skapar ett beroende till oss. Behöver samhället våra klienter för att kunna peka finger och säga att så går det om man inte sköter sig!

Idag när  människor inte spärras in lika mycket på  institutioner och inrättningar som förr har kanske bergtaget temat vänds till sin motsats. Man får inte komma in. Kanske skulle man kunna tala om det omvända bergtagensyndromet som liknar mer utstötningen och förvisningen.

 

 

Den svenska modellen vad är det? Finns den kvar?

 

Stefan Carlén,  Christer Persson,  Daniel Suhonen skriver idag en artikel i DN med rubriken  Reinfelds åtta år en attack mot den svenska modellen.  Man menar att Alliansregeringen säger sig värna om den svenska modellen men i själva verket har man gjort vad man kunnat för bryta ned den.  Med svenska modellen menar man att den har fyra ben: Arbetsmarknadspolitiken, socialförsäkringssystemet, välfärdstjänsterna och skattesystemet.  På alla dessa områden har det skett tydliga försämringar. Arbetslösheten är större nu än när regeringen började och man har rubbat maktfördelningen mellan parterna på arbetsmarknaden.  Allt för många har tvingats ut ur A-kassesystemet.  Allt fler människor kastats ut i fattigdom genom att också socialförsäkringssystemet kraftigt urholkats. En stor del av välfärdstjänsterna har kastats ut till vinstdrivande företag med allvarliga skandaler som följd av marknadsorienteringen. 

Jag håller med men tycker att författarna uttrycker sig försiktigt. Det som även inte ens vänsterdebattörer vågar ta i sin mun är att detta har varit en borglig klasspolitik där politiken har varit att antingen medvetet eller som nyttiga idioter till de kapitalintressen som finns låtit dessa sko sig på den offentliga sektorn.

Alla politiker är nog rädda att stöta sig med den medelklass som man gjort till egendomsägare och tvungna att ta lån till sin bostad som lever med en ekonomiskt osäker situation och är mycket känsliga för politiska och ekonomiska förändringar. Vi är mycket långt ifrån detta som kallas den svenska modellen.  Inte ens den rödgröna oppositionen står helt och fullt upp för detta. Den svenska modellen som trots allt var kompromiss mellan arbetarnas och kapitalets klassintressen och mycket långt från den folkhemsvision som socialdemokraterna länge programmatiskt strävade efter. En vision som i det klassiska folkhemstalet av Per Albin 1928 beskrevs som en strävan efter ett klasslöst samhället.  

De nya moderaterna har varit mycket skickliga att manipulera opinionen i Sverige genom att säga att man står upp för den svenska modellen och genom att prata om arbetslinjen och genomfört gammal moderat skattesänkringspolitik. Skatternas andel av BNP har minskat med 248 miljarder sedan millennieskiftet visar författarna av DN-artikeln. Man har lyckats skapa större fattigdom för underklassen och berikat över och medelklass. Jag till exempel med min förvaltningschefslön har kunnat spara 40 % av min lön under alla dessa år medan andra har mycket svårt att få det att gå runt. Orättvist tycker jag och i ett sådant samhälle vill jag inte leva!   

 

Berusad på böcker del 10

Det har varit en underbar påskhelg med fantastiskt väder och jag har inte hunnit skriva något på min blogg därför jag har haft viktigare saker för mig.  Två små barnbarn från Stockholm har besök oss och vi har läst sagor,  gungat,  åkt ruschkana och bakat sandkakor. Men här  följer ytterligare en berättelse om litteratur som fångat och ibland berusat mig. Denna gång är  det Goethes Den unge Werthers lidande.  

                                              

Från den unge Werthers lidande till kärlekens och motivationens betydelse i socialt arbete

” Hon känner,  vad jag lider. Idag gick mig hennes blick djupt till hjärtat. Jag fann henne ensam, jag sade ingenting, och hon såg på mig. jag såg hos henne icke längre den älskliga skönheten, icke längre den förträffliga snillets eld; det var alltsammans försvunnet för mina ögon. En långt härligare blick fängslade mig, en blick full av det innerligaste deltagande, den ljuvaste medkänsla. Varför vågade jag icke trycka henne i min famn och svara med tusen kyssar? Hon tog sin tillflykt till klaveret och frammanade med låg, ljuv röst harmoniska toner till sitt spel. aldrig har jag sett hennes läppar så förtjusande. Det var, som om de längtande öppnades för att insuga de ljuva ljud, som kvällde fram ur instrumentet, ja, som om blott det underbara genljudet klingade tillbaka från hennes rena läppar - ja, om jag kunde beskriva det!

Jag stod icke längre ut, sänkte mitt huvud och svor: ”aldrig skall jag våga att trycka en kyss på er, läppar, där himmelens änglar sväva” Och dock  - jag vill  - . ha! ser du, det står som en mur för min själ - denna salighet - och sedan dö för att sona sin synd! Synd?”

Den unge Werther led för sin Lottie, skapad av Goethe och grundad på författarens egna upplevelser. Goethe hade i sin ungdom förälskat sig i en redan bortlovad kvinna, ett hopplöst företag,  som bara kunde sluta med nederlag.

Den unge Werthers lidande skriven 1772 handlar om den omöjliga kärlekens självförtärande och helvetesbrinnande krafter. Werther älskar sin Lottie så  att han till sist tar sig själv av daga med makens pistoler. Men efter att frammanat de mest våldsamma ”sturm und drangkänslor” som  tiden var förmögen , genom att för den älskliga flickan läsa plågsamt många verser av det mest romantiska man kan tänka sig:  Ossians sånger. Goethe antyder att även Lottie älskar Wether, vilket förvånar läsaren en aning, och inte gör lidandet för de inblandade mindre. Den som tror att denna roman är en tung läsning misstar sig dock. Den har ett fjäderlätt språk och förmedlar starka känslor och sköna naturbeskrivningar. 

Nu går det mot jultid och det kristna kärleksbudskapet förkunnas. Kärlek är viktigt för människor - både när man får den eller inte får den. Hur förhåller vi oss till kärleken, om vi får eller inte får -avgör om vi blir hela människor med tilltro till oss själva och till andra. Det ligger säkert mycket i att om man inte kan älska sig själv kan man inte älska någon annan.

Jag tror att kärleken är central i socialt arbete och kommer att tänka på modellen för mötet med våra klienter.

Det mest brännande problemet för socialarbetare verkar inte att vara kärlekslös mot klienter, utan att ge för mycket kärlek. Det finns många exempel på att kolleger och arbetsledning ingripit mycket hårdare mot socialarbetare som visat för mycket kärlek och förståelse för en klient än mot de som varit grymma och hjärtlösa. Detta kan tyckas som en paradox och är absurt men har sina förklaringar tror jag. Handlar det om att någon ger något som man själv inte förmår att ge eller handlar det om att man inte får eller fått kärlek själv? Om de egna behoven inte är tillgodosedda finns kanske då inte risken att inte kunna sätta gränser för sina känslor? rimligen borde man kräva att en socialarbetare hanterar detta på ett professionellt sätt.

Att vara gränslös och blanda samman  sina egna behov med klienten gynnar naturligtvis inte klienten och kan vara direkt skadligt. Men finns inte kärleken där tror jag inte något behandlings eller förändringsarbete kan fungera, hur mycket handlingskraft och goda metoder vi än tillämpar. Att använda såväl tanke, känsla och handling utmärker en hel människa. Våra mänskliga behov och känslor blir avgörande för vår motivation i mötet med våra klienter.

Varför blev jag socialarbetare? Den frågan bör vi nog till mans ställa oss. För mig handlade det om stark känsla av att ha varit i underläge och en kraftig strävan att kompensera detta. Detta ger en god inlevelseförmåga i hur det känns att vara i underläge och användbar i socialt arbete. Mitt andra motiv var mitt samhällsintresse. Jag var intresserad av makrosociologi och av samhället som ett system. Ett annat skäl var att jag hade lyckats få så goda betyg i gymnasiet att det räckte att komma in på socialhögskolan.

                   

mannen som problemet i vårt samhälle

Dödmisshandelen i samband med den allvenska premiären i Helsingborg och det faktum att fotbollshuliganer vanligtvis är  unga män har bland annat genom Jesper Funberg  forskare  på Malmö högskolan i HD 2-4 14 lett till en diskussion om mäns våld. Mäns våld har annars de senaste åren mest uppmärksammats när det riktar sig mot kvinnor. I Helsingborg fick vi se prov på våld som riktade sig urskillningslöst mot vem som helst.

Man måste nog säga att det är vi män som är problemet i vårt samhälle. Flickorna klarar sig mycket bättre i skolan och 2/3 av de universitetsstuderande är flickor och majoriteten av ungdomarna som är arbetslösa är pojkar. Män begår betydligt mer brott, inte minst våld, än kvinnor.   

I den gamla folkskolestadgan föreskrev vad jag har hört att gossarna skulle fostras med fasthet och flickorna med mildhet. Detta ledde till att gossarna fostrades hårdhänt med aga i skolan och i berättelserna från mina föräldrars skolgång slog lärarna inte flickorna bara pojkarna.

En fundering om bakgrunden till de unga männens våldsamma beteende i idrottsammanhang kan vara att det har att göra med hur vi fostrar våra pojkar.  Det är gudskelov förbjudet att aga barnen. Men i skolan menar sociologen Eva Kärve har man inte ersatt agan som disciplineringsmetod.

Det är ett problem att få arbetsro i skolan. Ljudnivån är hög och barnen blir stressade.

Det finns ingen anledning att hylla äldre tiders barnuppfostran. Men pendeln har nog som den alltid gör svängt till den andra ytterligheten.  Uppenbarligen har pojkar mer aggressiv energi även om vi gärna ser att pojkar och flickor är lika, så finns här  nog en skillnad som inte bara är  social, även om skillnaderna är  stora mellan individer.

Män och unga pojkar begår betydligt mer brott än flickor och kvinnor. Som socialarbetare märkte vi att de unga brottsaktiva pojkarna inte sällan hade en ensamstående mamma som desperat försökte fostra och gränssätta sina söner  Jag tror att kvinnor har svårare i fostran av pojkar att bemästra ”odjuret i pojkarna”.  Här  hade nog folkskolestadgan en poäng. Vissa pojkar kräver mer kraftfulla nappatag i gränssättningen .

Pojkar  möter mest kvinnor i barnomsorgen och i skolan . Och har dessa pojkar inte en pappa hemma så kommer de att sakna det som kallas manliga förebilder och får inte heller där  möta några män.  Och eftersom den allmänna värnplikten är  avskaffad så  blir inte pojkarna utsatta för den hårdhänta disciplineringen som militärtjänsten innebär.   Man brukade ju säga att lumpen sin ganska hårdhänta sociala fostran härdade pojkarna till män och det kan man väl se på olika sätt.  

Det var en fostran att socialt anpassa sig till människor i ett stort kollektiv  från mycket olika sociala bakgrunder.   Jag tror också att detta kan ha betydelse för att socialisera den manliga aggressiviteten. De flesta av de unga männen som blir huliganer har gått på  dagis, gått i vår skola men inte gjort lumpen. Detta kan vara en pusselbit till förståelse att de inte kan begränsa sin aggressivitet. Om de sedan inte lyckas etablera sig på  arbetsmarknaden och plussar på  detta med alkohol eller droger blir spärrarna och trösklarna för våld och annat avvikande beteende svaga.  

Det var kanske inte bara ett försvarspolitiskt misstag att avskaffa värnplikten. En individualistisk samhällskultur i en segregerad skola där  var och en lämnas med sin valfrihet  är en samhällsutveckling som måste vändas till att skapa ett samhälle där  vi bryr oss om varandra och både samarbetar men också sätter gränser för vår mänskliga ofullkomlighet.

 

 

 

Berusad på böcker del 9

Här följer ytterligare en berättelse  om böcker som berusat och tjusat mig

Mörkrets hjärta

Sedan upptäckte jag Joseph Conrad, den polsk-brittiske författaren som verkade som författare vid förra sekelskiftet, får man säga nu på 2000-talet, efter sin karriär som sjökapten.

Det var en sällsynt suggestiv värld som väntade i Conrads bok, knappt längre än en novell, men lika fullt betraktad som en litterär klassiker. Apokalyps med Marlon Brando som utspelar sig i Vietnams djungler har hämtat sitt tema från Mörkrets hjärta. Berättelsen inleds på ett skepp som ligger för ankar på Themsen. Ett sällskap sitter och samtalar. Conrad erinrar om den historiska platsen där både Francis Drake och Franklin utgick för sina expeditioner med så skild utgång.

Huvudpersonen tar arbete som ångbåtskapten på en flodångare. Han ska föra ett fartyg med pilgrimer i den då belgiska kolonin Kongostaten, uppför den stora Kongofloden, in i det hotfulla infödingsriket - Mörkrets hjärta. Han träffar då på den döende Kurtz, en vit som har makt över "infödingarna". Det är en mörk och dov atmosfär när flodbåten sakta rör sig uppför floden med tät djungel på ömse sidor befolkad av "hotfulla infödingar". Mörkrets hjärta upprör genom sin bild av barbariskt förtryck och hänsynslös utsugning av Kongostaten. Den belgiske kungen Leopold gjorde sig skyldig till ett fruktansvärt folkmord på människorna i Kongo. Faktiskt ett av de absolut värsta folkmorden i historien. Denna historia präglar alltjämt Kongo.

 

Om fotbollsvårldet

Det fruktansvärda som inte fick hända igen har inträffat.  En man dödades i någon form av konfrontation på  terrassen i Helsingborg mellan fotbollssupporter inför matchen mellan Djurgården och Helsingborg i söndags.

Det  hade varit stökigt och våldsamt sedan ett dygn tidigare eftersom Djurgårdenfans också passat på  att titta på ishockey. Djurgårdenfans löpte amok på  en krog och  jagade mammor med barn på  stadens gator. Våldet visade ett nytt ansikte när  det urskillningslöst riktade sig  mot vem som helst som råkade komma i vägen. Allt detta fortplantade sig in på Olympia och Djurgårdenfans tog sig rätten att stoppa fotbollsmatchen genom att storma planen.

Man kan ha en massa funderingar om varför det har blivit så bråkigt kring fotbollsmatcher. Det är  ett sentida fenomen som inte förekom för låt oss säga trettio år sedan och längre tillbaka. När  jag som barn gick på  fotboll och såg Kalle Svensson stå i HIFs mål  fanns bara glädje bland åskådarna.  Var kom hatet från?

En gemensam faktor finns dock. Det är  unga män som står för våldet och många är  onyktra och drogade.

Jesper Fundberg forskare Malmö högskola har en artikel i HD 2 april reflektioner om varför män begår våld som låter rimliga. Men han och i en reception av en bok av Göran Greider 3 april, som visserligen inte handlar om mäns våld men som handlar om människans karaktär, diskuteras människan utifrån ett individualistiskt perspektiv. Det är väl tidens tecken att man gör så och bortser från att man inte kan tänka sig människan utan att se hennes som en social varelse.  Männikor som lever isolerade utvecklar ofta psykisk sjukdom eller förvanskad verklighets uppfattning.  Norske massmöraren Brevik är ett sådant exempel tror jag. Jag tror att man inte kan förstå vad som händer om man inte anlägger ett socialt och sociologiskt perspektiv på varför fotbollshuliganism uppstår.

En massa åtgärder har diskuterats såsom maskeringsförbud och avstängningar av huliganer från fotbollsarenorna. I vart fall bör man ställa frågan om samhällklimatet som präglas av ett kapitalistiskt lönsamsperspektiv som kommit att prägla allt fler sektorer av samhället har någon roll i sammanhanget. Människan och hennes behov har i ökad utsträckning blivit föremål för köp och försäljning. De politiska eliterna betonar konkurens inte minst i skolan och pressen på unga människor ökar. Valfriheten betonas som något positivt men pressar många unga människor och lyckas man inte i skolan eller i arbetslivet sjunker självkänsla och upplevelse av människovärde. Att då få en identitet och mening i en supportemobb kan ge fantastiskt positiva känslor.

Min analys är, och där verkar jag oväntat ha stöd av justitieministern Beatrice Ask, att alkohol och droger har en viktig roll. Alkoholen fungerar som en ventil där man kan tillåta sig att göra det som man på nykter kaliber inte kan tillåta sig.  

En annan aspekt är att makt idag utövas mycket mer distanserat och fegt. I min barndom fanns vuxna som stod upp och satte gränser för barn och ungdomar som spårade ur.  Idag är min upplevelse, och här låter jag nog som en relikt av KA Westerberg Hasselarörelsens grundare, att man i skola och i samhället förövrigt inte ställer sig upp och kraftfullt sätter gränser. Vuxna curlar och fegar ofta ut. Ofta vågar man i dagens samhälle inte säga till sina medmänniskor utan ringer polisen. kanske förståligt att man är rädd för våld. Men ska vi backa? 

Förutom att förändra samhället mot ett rättvist samhälle som präglas av samarbete är mitt förslag är att temporärt förbjuda alkoholförsäljning matchdagar.  Man skulle också kunna förbjuda berusade personer tillträde till fotbollsarenorna. En brandslang mot läktarna som tänder bengaliska eldar skulle också ha effekt! Jag kan inte annat än tycka att föreningarna är  fega och inte kraftfullt reser sig mot huliganismen.  Alkoholförsäljningen är  ofta en viktig inkomstkälla.  besinna er!