Berusad på böcker del 10

Det har varit en underbar påskhelg med fantastiskt väder och jag har inte hunnit skriva något på min blogg därför jag har haft viktigare saker för mig.  Två små barnbarn från Stockholm har besök oss och vi har läst sagor,  gungat,  åkt ruschkana och bakat sandkakor. Men här  följer ytterligare en berättelse om litteratur som fångat och ibland berusat mig. Denna gång är  det Goethes Den unge Werthers lidande.  

                                              

Från den unge Werthers lidande till kärlekens och motivationens betydelse i socialt arbete

” Hon känner,  vad jag lider. Idag gick mig hennes blick djupt till hjärtat. Jag fann henne ensam, jag sade ingenting, och hon såg på mig. jag såg hos henne icke längre den älskliga skönheten, icke längre den förträffliga snillets eld; det var alltsammans försvunnet för mina ögon. En långt härligare blick fängslade mig, en blick full av det innerligaste deltagande, den ljuvaste medkänsla. Varför vågade jag icke trycka henne i min famn och svara med tusen kyssar? Hon tog sin tillflykt till klaveret och frammanade med låg, ljuv röst harmoniska toner till sitt spel. aldrig har jag sett hennes läppar så förtjusande. Det var, som om de längtande öppnades för att insuga de ljuva ljud, som kvällde fram ur instrumentet, ja, som om blott det underbara genljudet klingade tillbaka från hennes rena läppar - ja, om jag kunde beskriva det!

Jag stod icke längre ut, sänkte mitt huvud och svor: ”aldrig skall jag våga att trycka en kyss på er, läppar, där himmelens änglar sväva” Och dock  - jag vill  - . ha! ser du, det står som en mur för min själ - denna salighet - och sedan dö för att sona sin synd! Synd?”

Den unge Werther led för sin Lottie, skapad av Goethe och grundad på författarens egna upplevelser. Goethe hade i sin ungdom förälskat sig i en redan bortlovad kvinna, ett hopplöst företag,  som bara kunde sluta med nederlag.

Den unge Werthers lidande skriven 1772 handlar om den omöjliga kärlekens självförtärande och helvetesbrinnande krafter. Werther älskar sin Lottie så  att han till sist tar sig själv av daga med makens pistoler. Men efter att frammanat de mest våldsamma ”sturm und drangkänslor” som  tiden var förmögen , genom att för den älskliga flickan läsa plågsamt många verser av det mest romantiska man kan tänka sig:  Ossians sånger. Goethe antyder att även Lottie älskar Wether, vilket förvånar läsaren en aning, och inte gör lidandet för de inblandade mindre. Den som tror att denna roman är en tung läsning misstar sig dock. Den har ett fjäderlätt språk och förmedlar starka känslor och sköna naturbeskrivningar. 

Nu går det mot jultid och det kristna kärleksbudskapet förkunnas. Kärlek är viktigt för människor - både när man får den eller inte får den. Hur förhåller vi oss till kärleken, om vi får eller inte får -avgör om vi blir hela människor med tilltro till oss själva och till andra. Det ligger säkert mycket i att om man inte kan älska sig själv kan man inte älska någon annan.

Jag tror att kärleken är central i socialt arbete och kommer att tänka på modellen för mötet med våra klienter.

Det mest brännande problemet för socialarbetare verkar inte att vara kärlekslös mot klienter, utan att ge för mycket kärlek. Det finns många exempel på att kolleger och arbetsledning ingripit mycket hårdare mot socialarbetare som visat för mycket kärlek och förståelse för en klient än mot de som varit grymma och hjärtlösa. Detta kan tyckas som en paradox och är absurt men har sina förklaringar tror jag. Handlar det om att någon ger något som man själv inte förmår att ge eller handlar det om att man inte får eller fått kärlek själv? Om de egna behoven inte är tillgodosedda finns kanske då inte risken att inte kunna sätta gränser för sina känslor? rimligen borde man kräva att en socialarbetare hanterar detta på ett professionellt sätt.

Att vara gränslös och blanda samman  sina egna behov med klienten gynnar naturligtvis inte klienten och kan vara direkt skadligt. Men finns inte kärleken där tror jag inte något behandlings eller förändringsarbete kan fungera, hur mycket handlingskraft och goda metoder vi än tillämpar. Att använda såväl tanke, känsla och handling utmärker en hel människa. Våra mänskliga behov och känslor blir avgörande för vår motivation i mötet med våra klienter.

Varför blev jag socialarbetare? Den frågan bör vi nog till mans ställa oss. För mig handlade det om stark känsla av att ha varit i underläge och en kraftig strävan att kompensera detta. Detta ger en god inlevelseförmåga i hur det känns att vara i underläge och användbar i socialt arbete. Mitt andra motiv var mitt samhällsintresse. Jag var intresserad av makrosociologi och av samhället som ett system. Ett annat skäl var att jag hade lyckats få så goda betyg i gymnasiet att det räckte att komma in på socialhögskolan.