mannen som problemet i vårt samhälle

Dödmisshandelen i samband med den allvenska premiären i Helsingborg och det faktum att fotbollshuliganer vanligtvis är  unga män har bland annat genom Jesper Funberg  forskare  på Malmö högskolan i HD 2-4 14 lett till en diskussion om mäns våld. Mäns våld har annars de senaste åren mest uppmärksammats när det riktar sig mot kvinnor. I Helsingborg fick vi se prov på våld som riktade sig urskillningslöst mot vem som helst.

Man måste nog säga att det är vi män som är problemet i vårt samhälle. Flickorna klarar sig mycket bättre i skolan och 2/3 av de universitetsstuderande är flickor och majoriteten av ungdomarna som är arbetslösa är pojkar. Män begår betydligt mer brott, inte minst våld, än kvinnor.   

I den gamla folkskolestadgan föreskrev vad jag har hört att gossarna skulle fostras med fasthet och flickorna med mildhet. Detta ledde till att gossarna fostrades hårdhänt med aga i skolan och i berättelserna från mina föräldrars skolgång slog lärarna inte flickorna bara pojkarna.

En fundering om bakgrunden till de unga männens våldsamma beteende i idrottsammanhang kan vara att det har att göra med hur vi fostrar våra pojkar.  Det är gudskelov förbjudet att aga barnen. Men i skolan menar sociologen Eva Kärve har man inte ersatt agan som disciplineringsmetod.

Det är ett problem att få arbetsro i skolan. Ljudnivån är hög och barnen blir stressade.

Det finns ingen anledning att hylla äldre tiders barnuppfostran. Men pendeln har nog som den alltid gör svängt till den andra ytterligheten.  Uppenbarligen har pojkar mer aggressiv energi även om vi gärna ser att pojkar och flickor är lika, så finns här  nog en skillnad som inte bara är  social, även om skillnaderna är  stora mellan individer.

Män och unga pojkar begår betydligt mer brott än flickor och kvinnor. Som socialarbetare märkte vi att de unga brottsaktiva pojkarna inte sällan hade en ensamstående mamma som desperat försökte fostra och gränssätta sina söner  Jag tror att kvinnor har svårare i fostran av pojkar att bemästra ”odjuret i pojkarna”.  Här  hade nog folkskolestadgan en poäng. Vissa pojkar kräver mer kraftfulla nappatag i gränssättningen .

Pojkar  möter mest kvinnor i barnomsorgen och i skolan . Och har dessa pojkar inte en pappa hemma så kommer de att sakna det som kallas manliga förebilder och får inte heller där  möta några män.  Och eftersom den allmänna värnplikten är  avskaffad så  blir inte pojkarna utsatta för den hårdhänta disciplineringen som militärtjänsten innebär.   Man brukade ju säga att lumpen sin ganska hårdhänta sociala fostran härdade pojkarna till män och det kan man väl se på olika sätt.  

Det var en fostran att socialt anpassa sig till människor i ett stort kollektiv  från mycket olika sociala bakgrunder.   Jag tror också att detta kan ha betydelse för att socialisera den manliga aggressiviteten. De flesta av de unga männen som blir huliganer har gått på  dagis, gått i vår skola men inte gjort lumpen. Detta kan vara en pusselbit till förståelse att de inte kan begränsa sin aggressivitet. Om de sedan inte lyckas etablera sig på  arbetsmarknaden och plussar på  detta med alkohol eller droger blir spärrarna och trösklarna för våld och annat avvikande beteende svaga.  

Det var kanske inte bara ett försvarspolitiskt misstag att avskaffa värnplikten. En individualistisk samhällskultur i en segregerad skola där  var och en lämnas med sin valfrihet  är en samhällsutveckling som måste vändas till att skapa ett samhälle där  vi bryr oss om varandra och både samarbetar men också sätter gränser för vår mänskliga ofullkomlighet.