Berusad på böcker del 11

Bergtagen

Thomas Manns  novell Döden i Venedig omnämns ofta som ett symbolverk som påverkat och inspirerat  många romaner, teaterpjäser och andra konstverk. Jag läste novellen, som är ett raffinerat psykologiskt spel med lidelser och disciplin mot ond bråd död.

Tonio Kröger är en berättelse om en ung mans utveckling  och kampen mellan borglighet och konstnärskap. Dessa två böcker är kortfattade. Det är inte Manns bok Bergtagen.

Jag blev nyfiken på den besynnerliga titeln och ville tränga in i detta  begrepp - bergtagen. För mig steg något fram som jag skulle vilja kalla bergtagensyndromet.

Den unge Hans Castrup ska under 3 veckors tid besöka sin kusin Joakim, intagen på Tbc-sanatoriet Berghof  i Davos, Schweiz. Hans  Castrup blir under denna tid bergtagen. Den skyddande sanatorievärlden har en slutenhet och snärjande kraft som fjärmar honom och de övriga patienterna från ett aktivt liv. Måltider, vila, temperaturtagning och flirt blir tillvarons innehåll och höjdpunkter. Det finns starka krafter som håller kvar människor i denna miljö. Är man sjuk och kanske utan hopp att bli frisk är det ett hot att en medpatient blir frisk och lämnar sanatoriet.

Personalen är lika bergtagna. Vem skulle läkarna experimentera sina nya behandlingsmetoder på om patienterna blev friska och åkte hem? Överläkaren hovrådet Behrens har själv varit lungsjuk och man vet inte säkert om han är frisk. Har han något intresse av att folk tillfrisknar? Det finns också antydningar om att det finns ekonomiska intressen bakom styrelsen för Berghof som naturligtvis vill att det finns patienter. Och det är inte nog med de patienter som finns, människor dör eller i undantagsfall tillfrisknar eller ändå åker hem, det behövs därför en nyrekrytering. I Hans Castrups fall händer det sig att han under terrassvilan blir förkyld ( patienter vilar i timmar utomhus insvepta i filtar då man ansåg att frisk luft var bra för tillfrisknandet). I anslutning till att han ska åka hem medföljer han kusinen på hans återbesök hos läkaren hovrådet Beherens. Efter en rutinundersökning finner denne att det finns en fuktighet på hans lungor och han rekommenderas ett halvår på sanatoriet. Det blir 7 år. Alla möjliga symtom tycks tolkas in som uttryck för tuberkulos.

Denna historia är inte helt överdriven. Manns bok satte igång en intensiv debatt om tuberkulossanatorierna när den kom ut 1924. I vårt land fanns också på denna tid många sanatorier, som senare blev institutioner för andra ändamål, t.ex. i Romanäs fall alkoholistanstalt. Romanäs förresten är intressant eftersom där vistades den svenska författarinnan Harriet Löwenhjelm sina sista år innan hon dog i lungsoten. ( Hon med dikten som blev sången Beatrice-Aurore) Det är inte sjukdomen eller ens institutionen som egentligen manifesterar bergtagensyndromet.

Det intressanta är de krafter och mekanismer som fjättrar och binder människor, nästan kletar fast dem, i olika sociala sammanhang. Det kan vara på ett behandlingshem för missbrukare, på ett mentalsjukhus, på ett fängelse, men även i öppenvårdsenheter, och kanske även i äktenskap och vänskapsrelationer. Det etableras ett förhållande där verken vårdare eller vårdad förmår bryta sig ur sin relation. Saken har naturligtvis en positiv sida också. Det skapas en social samhörighet men till priset var förlorad förmåga till att bryta med beroendet. Begtagensyndromet är säkert tillämplig på alla mänskliga organisationer som har stagnerat.

Denna beroendeskapande process är naturligtvis i vårdforskning  inte alls okänd. Man talar om klientisering och hospitalisering. Även i vår öppna vård bör vi ställa oss frågan om vi arbetar för att människor ska kunna leva ett självständigt liv eller vi behöver klienterna och skapar ett beroende till oss. Behöver samhället våra klienter för att kunna peka finger och säga att så går det om man inte sköter sig!

Idag när  människor inte spärras in lika mycket på  institutioner och inrättningar som förr har kanske bergtaget temat vänds till sin motsats. Man får inte komma in. Kanske skulle man kunna tala om det omvända bergtagensyndromet som liknar mer utstötningen och förvisningen.