Kan den nya regeringen förbättra levnadsvillkoren för den svenska arbetarklassen?

 

”Vi är redo. Oavsett om det är den höga arbetslösheten, de

sjunkande skolresultaten, den bristande välfärden eller det

växande klimathotet så är vi redo att ta oss an dem tillsammans.

Därför att vi vet att Sverige bär på en underbar styrka.

Vår vilja till sammanhållning och samarbete i svåra stunder

har gång på gång säkrat ett bättre samhälle för kommande

generationer.

Nu antar vi utmaningen igen, och bygger ett land som kan se

med hopp och förväntan mot framtiden.” (Regeringsförklaringen 3 oktober 2014)

Så fick Sverige en ny regering idag.  Stefan Löfven läste upp regeringsförklaringen i Riksdagen och vilka stadsråd han har kallat ”till kungens bord". Det är en minoritetsregering mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Den parlamentariska situationen är besvärligare än på mannaminne efter SDs chockartade valframgång. Jag tycker nog att man kunde ta med även Vänsterpartiet i regeringen. Men Socialdemokraterna har ju alltid mobbat vänsterpartiet och tidigare när man var ett kommunistiskt parti.

Jag lyssnade på regeringsförklaringen. Den var innehållrik och på en del områden lovande och jag hoppas att det borgliga angreppet på det solidariska samhället är stoppat för tillfället.

Jag tänkte där jag satt och lyssnade på att min far som dog förra året skulle varit mycket nöjd med Löfven och hans regeringsförklaring. När jag hörde de sista raderna i regeringsförklaringen fick jag faktiskt tårar i ögonen. Detta var klockrent arbetarrörelsens värdegrund och ideologi, formad i folkrörelserna i fackföreningar, ABF, kooperationen, ungdomsklubbar, kvinnoklubbar och arbetarkommuner. Jag som är nära nog född i en konsumbutik och impregnerad i kooperationens ideologi och där min far hade Per Albin på en tavla på väggen, kände mig hemma. Det må så vara att en del av Löfvens politik är till höger, men mitt förtroende för honom är till stor del upphängd på att han är en man som har arbetet i ett riktigt arbete som svetsare och är en arbetare. Detta till skillnad från så många politiker från alla partier som bara hoppat rakt in de politiska bubblarna och inte upplevt vad människors arbetsvillkor och levnadsvillkor egentligen innebär.

Nu återstår det att se vilka praktiska resultat som kommer ur de vackra orden. Löfven har ju inte velat stöta sig med de borgliga partierna och hållit Vänsterpartiet kort.

En avgörande fråga är vinster i välfärden som vänstern driver. För mig är detta att plocka bort vinsterna i välfärden minimum. Där står jag till vänster om vänstern. Jag vill egentligen inte alls tillåta privata företag att driva verksamhet inom skola och socialtjänst, om de inte är ”inbakade” i den offentliga verksamheten. Alternativ drift i form av kooperativ borde däremot vara en intressant väg för att i högre utsträckning bygga på det civila samhället.