Vad beror fascismens och de främlingsfientliga rörelsernas framväxt i Europa på?

 

 

 

Den främlingsfientliga rörelsen med fascistiska förtecken växer sig stark i Europa. Europa har genomgått ekonomisk kris och tillbakagång. Demokratin växte fram efter starkt tryck från folkrörelser. Makthavarna såg sig tvingade att ge efter för de demokratiska kraven och förbättra levnadsförhållandena för de arbetande efter oktoberrevolutionen i Ryssland.   Efter Sovjetväldets fall behöver man inte ta sådana hänsyn längre och maktförhållandet mellan arbete och kapital har förändrats till kapitalets förmån.  Gjorde Sovjetsystemet sin största nytta genom att skrämma kapitalet i väst till kompromisser med arbetarna är  en fråga man kan ställa sig?  

 Ekonomin har liberaliserats och globaliserats. En fri kapitalism och helt fria marknadskrafter leder till ständigt återkommande kriser. Hade inte staterna ingripit i den finansiella krisen 2008 hade vi fått uppleva ett sammanbrott för ekonomin i många länder. De förändringar som inträffat har lett till en brytningstid idag och detta menar jag banat vägen den främlingsfientliga och fascistiska rörelserna i Europa. Det pågår en debatt i Dagens Nyheter om fascismen och kapitalismen och nedan reflekterar jag över den.    

Det började med Kajsa Ekis Ekman som väl är en vänsterdebattör eller snarare anarkistisk med rubriken fascismen och kapitalismen sitter i samma båt och följdes av Fredrik Segerfeldt, liberal debattör, kapitalismens frihet fascismens själva motsats och därefter Stefan Arvidsson Fascismen avspeglar kapitalismens rivalitetsform.

Sedan menar Henrik Arnstad i ett inlägg att de rasistiska partierna inte behöver sitta i regeringar för att urholka demokratin. De kan från sidan hota idén om alla människors lika värde. Samhället verkar ha tappat självförtroendet menar han.

Grunden i den här debatten verkar vara att finna förklaringar till att det växt fram en sådan stark det man brukar benämna främlingsfientlig rörelse i Europa. 

Den gängse bilden är att fascismen växer fram i ekonomiska kriser och Ekman pekar på att fascismen växte fram under 30-talskrisen men var ett uttryck för en kapitalism i kris och fick stöd av kapitalisterna.

Man kan också se menar någon av debattörerna att fascismen vänder sig till arbetare och småborgare men går kapitalets ärende. 30-talets fascism och nazism hade kapitalets stöd. Då var kapitalet nationellt idag globalt. Idag har man inte kapitalets stöd än är bäst att tillägga. Ett kapital som inte vill begränsa till det nationella.

Fascismen är en förstås en komplex företeelse. Med detta sagt tror jag att Ekman gör ett tankefel. Det är inte så enkelt att se dess framväxt som ett uttryck för en ekonomisk kris. Fascismen och nazismen växte inte fram av 30-talskrisen. Det borde Ekman veta, utan av och efter den fruktansvärda katastrofen som första världskriget var. Ekonomi finns ju alltid som en förklaring och bakgrundsfaktor till samhällsförändringar och samhällsfenomen.  Det är nog ett mer indirekt samband. Första världskriget skapade en samhällskatastrof, ett socialt sammanbrott med kaos och anarki. Det var i detta kaos och anarki och under den brytningstid som uppstod efter kriget som blev grogrunden för fascismen.

En marknadsekonomi som liberaliserats skapar återkommande kriser. 30-talskrisen var inte primär orsak till fascismen och nazismen utan förstärkte bara dessa rörelser.

 Det är egentligen inte så konstigt. När allting gungar och ingenting längre är säkert och människor känner att hela tillvaron håller på att gå under är det inte konstigt att man då sluter sig till en aggressivt och stark rörelse.
Idag lever vi också i en brytningstid. Vi upplevde en fantastisk framgångsaga efter det andra världskriget.  Kapitalet tvingades under tryck från det kommunistiska hotet att avstå en del av välfärden till de breda folklagren.

Efter Sovjetväldets fall har kapitalet fått friare händer genom liberaliseringar, vilket återspeglat en maktförskjutning mellan arbete och kapital. En fri kapitalism skapar enlig ten inre logik kriser.  Vi har också upplevt allvarliga kriser, inte minst kring 2008 men Euron är fortfarande i allvarlig kris och fattigdomen har brett ut sig i många länder. En tunn rännil av denna fattigdom sipprar in i form av rumänska tiggare.
Man skall samtidigt komma ihåg att globalt har världsfattigdomen kraftigt minskat  

Samtidigt kan konstatera en mer långsiktig ekonomisk tillbakagång för västvärlden. Här har liberalismen varit en barnmorska för krisen, och i denna brytningstid berett vägen för en fascistisk rörelse. För Sverige har detta inneburit en väg bort från folkhemmet som innebar att arbetarklassen flyttade fram sina positioner i samhället mot ett samhälle med större klasskillnader och försämrade villkor för de arbetande. I en brytningstid känner inte människor igen sig och klamrar sig fast vid det som varit eller tar till drastiska lösningar, vilket enligt min uppfattning förklarar Sverigedemokraternas framgångar.
Demokratin är hotad som Arnstad påpekar. Men demokratin i den form vi känner den är egentligen ganska ytlig och de flesta människor upplever nog inte att man har något inflytande. Verklig demokrati förutsätter att människor kan känna att man har inflytande på beslut i samhället. Det är ganska långt till Per Albins folkhemsvision:

Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de anställda beredas andel även i den ekonomiska förvaltningen, demokratin genomföras även socialt och ekonomiskt."

 Det som inte Arnstad eller de andra debattörerna nämner är folkrörelsernas stora betydelse för den demokratiska utvecklingen. Och här finns nog också motkrafterna till en antidemokratisk utveckling.
De fascistiska och främlingsfientliga rörelsernas framväxt går hand i hand med liberaliseringen och marknadsekonomins allt fastare grepp om samhället. I dagarna påminns vi om murens fall i Tyskland för 25 år sedan. Nu finns ingen motkraft mot kapitalismen som sovjetblocket utgjorde.  Man får ju inte glömma att den demokratiska utvecklingen inte kom igång på allvar förrän efter oktoberrevolutionen i Ryssland 1917.  Makthavarna i väst tvingades till sociala och demokratiska reformer eftersom man var rädda för att revolutionen även skulle komma dit.  Nu behöver man inte ta några sådana hänsyn och detta är ett allvarligt hot mot den ekonomiska utvecklingen, demokratin och den sociala välfärden.
Det måste växa fram en stark folkrörelse i Europa och Sverige mot den utvecklingen vi ser. I dag hölls en manifestation i Helsingborg mot rasism med anledning av årsminnet av Kristallnatten i det nazistiska Tyskland 1938. Ett litet bidrag till det godas utveckling!