Sökande efter spår i Paris efter Dora Bruder - Berusad på böcker del 16

På den här bloggen har haft en serie med rubriken berusad på böcker där jag berättat om böcker och litteratur som gjort stort intryck på mig och ibland liksom berusat mig En berusning som ett alternativ till kemisk berusning, många gånger oändligt mycket starkare och berikande än den tillfälliga lycka som alkohol kan skänka dig.  Det här är del 

16 Håll till godo och skicka gärna in tips på böcker som berusat dig.  

På framsidan av boken Dora Bruder av förra årets nobelpristagare Patrick Modiano ser man en svartvit bild av vad som av allt att döma är en bild från ett vintrigt och disigt Paris. Det är en bild av ett öppet fält med några lastbilar och i förgrunden en gestalt som håller på att gå över en gata som ser isig och fuktig ut. Jag tänker att vad stämningsfull den svartvita bilden är. I boken finns en berättelse och en beskrivning av ett kvarter som stämmer väl med bilden.

Innan jag började läsa boken hade jag hört att Modiano fyller sina böcker med gatunummer och andra geografiska bestämningar och tänkte att jag måste köpa en karta över Paris för att hänga med. Men eftersom jag aldrig varit i Paris övergav jag den tanken. Jag skulle ändå inte hänga med på gatorna. Men efter att ha läst boken tycker jag inte det spelar så stor roll att man inte varit på plats och vet vilka gator det handlar om. Det är helt andra saker som får betydelse när man läser boken.

Bokens handling är att Modiano hittat en annons i kvällstidningen France Soir från 1941 om flickan Dora Bruder som anmäls saknad. Han kan inte släppa tanken på vad som hände den judiska flickan och hennes föräldrar i det av tyskarna ockuperade Paris. Boken berättar om hur han finner ledtrådar till vad som hände. Det är en detektivberättelse eller kanske en arkeologisk undersökning där alla fakta inte finns tillgängliga.

Vandringen på Paris gator försiggår på flera tidsplan och detta blir mycket effektfullt. Modiano berättar om gatorna 1941, om när han var ung på 1960-talet och i nutid. Det blir som om man lägger raster ovanpå varandra, liksom en dubbelexponering som i Viktor Sjöströms stumfilm Körkarlen. Det ger nästan en surrealistisk känsla. Det kvittar då att man inte varit på dessa gator.

Jag sa att det är som en arkeologisk undersökning han företar för att få reda på vad som hände flickan Dora och hennes föräldrar. Här får jag som för förläst på Michel Foucault en parallell och tänker att detta måste vara en fransk tradition. Foucault försöker också förstå historien genom att leta sig tillbaka genom sin arkeologiska metod. 

Boken är spännande och man undrar om Modiano hittat Dora.  Han hittar spåren efter henne men som alla förstår drogs nazisternas nät sakta men säkert åt snaran kring judarna och via olika mellan läger hamnar familjen i Auschwitz. Modiano blir för mig en mycket ömsint och omtänksam människan som bryr sig mycket om Dora och hans bok är en litterär upplevelse som la sig som mjuk bomull i min ibland oroliga själ.