Berusad på böcker del 18 Frans Kafka och Slottet

När jag en dag sa att jag höll på att läsa Frans Kafkas roman Slottet sa en mig närstående person ska du läsa en sådan dyster bok, ska du inte läsa något roligt? Nej Kafkas böcker är ingenting man skrattar åt. Jag läser gärna något att skratta åt. Men läsningen av Kafkas böcker tillför något annat, något betydelsefullt för mig. Nu råkade bara Slottet stå i bokhyllan oläst och av en händelse råkade jag se den.  Det fick mig att minnas några av de mest magiska läsupplevelserna i mitt liv. Jag gick i gymnasiet och satt i läsesalen på stadsbiblioteket och läste Frans Kafkas Processen. Processen börjar med orden:

”Någon måste ha förtalet Josef K, ty utan att ha gjort något ont häktades han en morgon.”  Och de sista meningarna i boken: ”Var fanns domaren, som han aldrig hade sett? Var fanns den högsta domstol, dit han aldrig hade nått fram? Han lyfte upp händerna och spärrade ut alla fingrarna. Men på K:s strupe lade sig den ene herrns händer, medan den andre stötte kniven i hans hjärta och två gånger vred den runt.  Med bristande ögon kunde K ännu se, hur herrarna, nära intill hans ansikte, lutade mot varandra med kind mot kind, iakttog det oåterkalleliga avgörandet.  – som en hund! sade han, det var som om skammen skulle överleva honom.”

Det finns ett avsnitt i boken där handlingen utspelas i en katedral och utan att helt minnas detaljerna i berättelsen minns jag att jag läste texten som i trans, i ett euforiskt tillstånd där verkligheten omkring mig försvann och jag var helt slukad av boken. En mycket stark upplevelse som jag nu mer än 40 år senare ännu tydligt minns.  

Boken kom att betyda en hel del när jag många år senare blev utsatt för en orättvis beskyllning där bokens tema fick en ny innebörd för mig. Det är så med bra litteratur att den är tidlös och bryter in i våra liv och säger något om människans liv och tillvaro. Processen föder en orolig känsla av skräck i magen och understryker betydelsen av rättssäkerhet i samhället – om man ansluter sig till den tolkningen. Säkert känner många människor igen sig efter att ha haft kontakt med myndigheter, även i vårt land. Tyvärr också många som haft kontakt med socialtjänsten. För en socialarbetare är Processen i nödvändig bok att läsa!

Det är därför jag med nyfikenhet börjar läsa Slottet, som liksom Amerika är en oavslutad roman. Processen var den enda avslutade roman Kafka skrev. De första raderna ger oss hela miljön för romanen:

”Det är sena kvällen när K anlände. Byn låg i djup snö. Av Slottsberget syntes ingenting. Det var höljt i dimma och mörker och inte ens den svagaste ljusstrimma kom från det stora slottet. På träbron som från landsvägen förde in till byn blev K stående en lång stund och såg upp mot den skenbara tomheten.”

K som skall börja ett arbete som lantmätare söker nattlogi i ett värdshus, men blir redan efter en kort stund väckt av en slottsfogde som bryskt påminner K om att han måste ha tillstånd av greven på slottet för att övernatta på värdshuset, vilket han inte har. Efter en del förvirrade telefonsamtal med motstridiga besked får han ändå stanna. Men denna osäkerhet i tillvaron i byn blir ett inledningsackord som håller i sig genom hela romanen, som är nog en av de märkligaste böcker jag läst. Att tolka boken blir en stor utmaning. K gör ett försök dagen efter att nå slottet, men kommer aldrig dit i romanen. Handlingen utspelas sedan i byn med en lång rad samtal K har med olika människor, vars syfte för K är att få kontakt med makten och de som bestämmer. Men också att förstå vad som händer på det ouppnåeliga slottet. Han inleder en relation med en kvinna från byn men hon upplever att han bara är intresserad av henne för att nå fram till de som bestämmer. Beskrivningarna av människorna är absurda och i en del fall djuriska. Det är en fullständigt absurd, drömlik och skrämmande värld som Kafka målar upp, med ett märkligt konkret och vardagsnära språk.  Boken har fått många tolkningar. En del lyfter fram att det handlar om Kafkas personliga ångest, man kan tänka sig en reaktion på en absurd byråkrati och alienation. Andra tänker att den ska tolkas som ett religiöst verk om människors sökande efter frälsning.

Det slott som K aldrig når kan tolkas som gud eller svaret på tillvarons innersta hemligheter. Hemligheter som vi människor aldrig får svar på. (En fundering jag får då är Kants resonemang om tinget i sig) Den långa raden av samtal mellan K och olika människor i byn blir hans väg att förstå världen. Men istället för att öka förståelsen, att komma i kontakt med slottet, kommer han allt längre därifrån. Jag vill inte göra någon politisk analys av saken. Men som materialist och Marxist måste jag nog tro att det dels finns en objektiv verklighet och att man kan få kunskap om den. Problemet är det finns lika många subjektiva uppfattningar om verkligheten som det finns betraktare. Man måste nog konstatera att världen och det mänskliga livet inte sällan är svår att förstå.

Slottet är en svår bok att läsa och jag kan inte rekommendera att du läser den. Den är intressant men kanske kan du nöja dig med min resumé!