Berusad på böcker del 23 - Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg

Som en uppföljare till boken Yarden skrev Kristian Lundberg boken Och allt skall vara kärlek. Att tala om kärlek kan dessa dagar med rasistattentat på en skola och när asylboende brinner vara en påminnelse om vilket samhälle vi vill leva i.  Med boken Yarden förnyade Lundberg arbetarlitteraturen. Arbetsvillkoren för inhyrd personal som saknar varje form av anställningstrygghet framstod i eldskrift.  Hela den brutalitet som arbetsgivare utövar mot anställda som inte har någon motkraft av betydelse blev obehagligt tydlig. Facket och arbetarrörelsen har försvagats som en systematisk och medveten politik av alliansen, ledd av det så kallade nya arbetarpartiet Moderaterna. Den generösa invandringspolitiken i Sverige har nog inte bara en humanistisk sida där hjärtat släpps in. Med fler som slåss om jobben kan lönerna hållas nere. Vem som tjänar på det är uppenbart. Och jobbskatteavdragen var ett sätt att utnyttja skattebetalarna för att också minska trycket på löneutvecklingen. Vem som tjänar på det är också uppenbart.

Lundberg jobbade inte på Yarden för att få stoff till en bok eller som många på 70-talet som proletariserade sig för att solidarisera sig med arbetarklassen fast man hade andra valmöjligheter. Nej han var fattig och tvungen att ta den här typen av jobb. När han väl hade skrivit boken blev han inte längre inringd på Yarden. Arbetsköparna vill inte ha någon som vittnar om vad som händer på arbetsplatserna.

I yarden berättar Kristian Lundberg om arbetet på Yarden men han berättar också om som sin svåra uppväxt med den psykiskt sjuka mamman och den svikande pappan. I Och allt ska vara kärlek utvidgar han berättelsen om sitt personliga liv.  I sin kärna är det en berättelse som hur han hittar tillbaka till en gammal kärlek och börjar bygga upp sitt i många avseenden raserade liv. Han var mycket långt nere i tungt alkoholmissbruk där till och med LVM-intagning övervägdes när han kom in på avgiftning med delirium. Kvinnan i hans liv fick den gången släppa taget om honom då det inte var möjligt länge. Tidsperspektivet växlar flytande mellan dåtid och nutid. Det är en mörk och dyster berättelse om det förflutna där jag uppfattar att en röd tråd i att livet blivit så tungt är förutom föräldrarnas tillkortakommande fattigdom. Detta kontrasterar mot den skräckblandade lyckokänslan att ha funnit tillbaka till sin kärlek.

Och allt skall vara kärlek utspelas hela tiden i hans älskade stad Malmö. Det är en ganska tunn bok och jag tänker när jag läser den att den är nog mer en prosadikt, med korta stycken och en koncentrerad text. Den är framförallt ett vittnesbörd om hur ett trasigt liv kan byggas upp. Lundberg har många kompisar som gått en för tidig död till mötes. Som socialarbetare tänker man många gånger vad det var som gjorde att vissa klarade sig och andra inte. Ett svar kan man få om man läser Anne Inger Helmen Borges bok Resiliens  - Risk och sund utveckling. Vissa människor utvecklas av motgångar bara man får någon källa till stöd. Lundbergs bok kan skänka hopp till människor som lever i avgrunden och berätta att det faktiskt är möjligt att överleva och skaffa sig ett meningsfullt liv.

Berusad på böcker del 22 Nätternas gräs av Patrick Modiano

Jag tycker det finns en magi i de till sidorna korta romanerna. Inte för att en bok tvunget blir bra bara för att den är kort. Men det finns många böcker som är tunna och mycket bra. Det har kanske att göra med att de blir mer koncentrerade och därigenom förtätade. Detta gäller Conrads Mörkrets hjärta, Gides Pastoralsymfonien och Hamsuns Svält.

Jag har läst en tunn bok igen. Nätternas gräs av Patrick Modiano förra årets nobelpristagare. Jag skall med en gång säga att jag inte tyckte den var lika bra som Dora Bruder som jag å andra sidan tyckte var en anmärkningsvärt bra bok. Men den har en mycket stark förtätad stämning som gör den mycket spännande.

Den yttre handlingen är att berättaren vandrar genom ett nattligt Paris på spaning efter Dannie , en gåtfull kvinna som han var förälskad i sin ungdom. Hon försvann under mystiska omständigheter och berättaren undrar vad som egentligen hände.

Han har sparat en svart anteckningsbok som hjälper honom att erinra sig detaljer som gör att han kommer gåtan om kvinnan något närmare. Som vanligt är tidsperspektivet i Modianos böcker flytande. Han rör sig hela tiden mellan nuet och det förflutna. Nutid och dåtid flyter samman som om man lägger två raster över varandra och får en dubbelexponering. Precis så är ju livet. Likt årsringarna i ett träd finns ju alla tidsåldrarna i oss.

Precis som i Dora Bruder finns en gåta och ett mysterium att lösa. Bokens handling svävar fram i sakta mak liksom i cirklar och hela tiden läggs ny information till lösningen av gåtorna. Som vanligt passerar vi igenom många Parisgator och torg. Jag skall inte avslöja hur boken slutar men berättaren vet mer när boken slutar än när den började. Men han får inte veta allt. En del hemligheter finns kvar som kittlar fantasin.    

Kan man ha förtroende för det unga ledarskapet i politiken och skall vi inte tacka Sverigedemokraterna för den generösa invandringspolitiken i Sverige?

Det verkar som det pågår ett ungdomens uppror i den svenska politiken. Den nybakade KD-ledaren Ebba Busch-Thor lät DÖ-överenskommelsen falla tungt och hon blamerade sig inför sina allianskolleger genom att utmana om gemensam budget för alliansen. Man kan för att citera Janne ”Loffe” Carlsson från filmen Göta kanal säga att hon har ”skitit i det blå skåpet.” Ebba är bara 28 år och det är väldigt ungt för att bli partiledare. Lika ung var Annie Lööf i Centerpartiet. Även Gustav Fridolin från Miljöpartiet är anmärkningsvärt ung och Anna Kindberg Batra i Moderaterna är inte lastgammal. Är det bra att vi har så ungt ledarskap. I de flesta andra länder är politiker på höga maktpositioner till åren komna personer. I USA är kandidaterna till nästa års presidentval är flera fall personer i 70-årsåldern. USA som vi brukar sägas präglas av en ungdomskultur. Inte i så hög utsträckning som Sverige.  Här tar vi nog priset. Baksidan på ungdomskulten är förakt för de äldre som upplevs som bakåtsträvare och överdrivit försiktiga.  

Många även borgliga tyckare tycker att Ebba Busch-Thor gjort bort sig. Frågan är om problemet är hennes ungdom eller att hon är en utpräglad högerradikal. Hon drivs säkert av ambitionen att profilera sitt parti som om allt går som det skall åker ut ur Riksdagen nästa gång vi väljare får en chans att säga vad vi tycker. Men jag tror dock att det grundläggande problemet är hennes bristande erfarenhet. Av egen erfarenhet vet jag att radikalismen är en barn och ungdomssjukdom. Ungdomar tenderar att bara titta framåt och saknar inte sällan en kunskap om historien. Man kan fråga sig hur hennes utbildning såg ut i Livets ords skola där hon gick hela sin grundskoletid. Historieundervisning har inte varit mycket att hänga i julgranen de senaste 20 åren!

Nyligen gick de mer erfarna men pensionerade politikerna Ingvar Carlsson och Bengt Westberg ut och varnade sina efterkommande kolleger och manade till samarbete i politiken för landets skull. Det är ju en gammal tradition som tjänat landet väl att det funnits en samverkan i Sverige. Efter att alliansens kam växt efter åtta år i regeringen och socialdemokratins försvagning, har intresset för samarbete mellan de olika politiska blocken minskat. En gammal vänsterman som jag har alltid argumenterat mot det som vi ofta kallat klassamarbete.  Men idag när samhället allt mer liberaliserats och avreglerats med samhällsupplösning och i många fall kaos som följd tycker jag nog att samverkan i politiken kan vara lämpligt, i synnerhet kring asylmottagningen. Alternativet är kaos och de som tjänar på det är Sverigedemokraterna.  Att vi har en så generös invandrarpolitik i Sverige menar jag att i kan tacka Sverigedemokraterna. Att de profilerat sig för ett idiotstopp på invandring har drivit de andra partierna som en pendang i motsatt riktning. Om SD inte funnits hade det nog varit politiskt korrekt att inta en mer restriktiv inriktning. Detta är en intressant paradox!

Men jag känner en stor oro för att det unga ledarskapet i den svenska politiken inte är mogen sitt ansvar, nu när 40-talisterna på allvar lämnar rodret i samhället. Tycker en 50-talist som du kanske tycker kackar i eget bo!

Är det fint att vara arbetare i dagens politiska värld?

Johan Croneman, krönikör i Dagens Nyheter som inte kan beskyllas för att vara något regeringsorgan, har några intressanta kommentarer till en Twitterkommentar från Johan Ingerö från Timbro, fd KD politiker. Ingerö tyckte inte att Stefan Löfven var riktigt värdig nog, när han som man kan tycka han fick genomlida prisbröllopet härförleden.  Han tycker inte att Löfven är någon debattör och att han fortfarande är rätt ny i politiken.

Men här får Löfven oväntat stöd av Croneman som framhåller att han gick på sitt första politiska möte 1969 och har hela livet jobbat med och bredvid vanliga väljare och suttit 10 år i socialdemokraternas verkställande utskott. 

Man kan notera att Löfven ofta får ta emot föraktfulla och nedsättande omdömen från borgliga tyckare. Jag tolkar det som att han är lite ovanlig och sticker ut i kretsen av de vanliga politikerna som folk är vana vid att se. Han är nämligen en man som haft ett helt vanligt jobb.  Han är faktiskt den ende arbetare som blivit Sveriges stadsminister, frånsett Per Albin Hansson som bara en kort tid var ”springpåg på kopran" i Fosie.

Att människor ser ner på Löfven för att han är arbetare säger något om den kultur av proffspolitiker som utvecklats i Sverige.  Många politiker ha aldrig haft några så kallade riktiga jobb att tala om. De är som till exempel Bildt, Reinfeldt och på senare tid Ebba Busch Thor politiska broilers, slängda i käften men med en världsbild skild från de vanliga människornas vardag.  Industriarbetarna är den grupp i samhället som i verklig mening producerar det värde i samhället vi andra lever av.  Man kan säkert ha synpunkter på hur Löfven arbetar i sitt arbete som statsminister, en politik alltför mycket åt höger, men i min värld känner jag större förtroende för honom med hans bakgrund än många andra. Och kommer man ur arbetarklassens djup och som jag är född i arbetarrörelsen, närmare bestämt i en konsumbutik, känner man igen sig när man hör och ser Stefan Löfven. Det skulle vara klädsamt om politiska broilerna visade lite större respekt och insåg sitt tillkortakommande. Ut med dessa parasiter och in med mer arbetare i politiken!

DÖ med Sara Skyttedal

Det så kallade kristdemokratiska partiets riksting röstade för att skrota Decemberöverenskommelsen och Sverige får nog mitt under flyktingkrisen en regeringskris. KD är ett reaktionärt parti som står längst till höger i svensk politik - om man inte räknar vårt  fascistiska parti SD -  i händerna på Ebba Busch Thor. Hon verkar dock ha sin överkvinna där på högerkanten av Sara Skyttedal ungdomsförbundets ordförande och tidigare fröken Sverige kandidat. Ingen av dem har fyllt trettio år men båda är mer kaxiga än de har täckning för. Rimligen kan de inte ha tillräckligt stor erfarenhet av verken politik eller livet självt. Överhuvudtaget är de politiska ledningarna för partierna i Riksdagen ledda av i många fall för unga och för oerfarna politiker.

Sara Skyttedal var anföraren av angreppet på DÖ och besökte en nyhetssändning härförleden, och där uttryckte hon en överlägsen och föraktfull attityd mot det som hon kallade socialistisk politik.  Hon får nog akta sig så hon inte drunknar i duschen!

I min värld är regerings politik ganska långt ifrån det jag skulle kalla socialistisk politik.

Nej Sara du är värd allt förakt och jag hoppas att ditt parti som ligger långt ifrån en kristen livssyn befrias i nästa val från ansvaret att påverka Sveriges politik från Riksdagen. Och nu när du korkat upp champagnen efter segern på Rikstinget var försiktig med alkoholen!

Bär liberalismen och avreglering fascismen i sitt sköte?

Det här är en reflektion över världen just nu, reflektion över en svårtydd samtid. Det finns en ökad spänning och oro för närvarande. Inte bara men också Rysslands försök att återta rollen som supermakt oroar. Kriget i Ukraina och den fräcka annekteringen av Krim förskräcker en samtid som inte kommer ihåg Hitlers fräckhet på 30-talet.  Sammanbrotten i en rad länder i Mellanöstern oroar. IS framfart inte minst! Jag försöker komma fram till en förståelse varför vi har hamnat där vi är just nu och ställer frågan om möjligen liberalisering och avreglering av ekonomi och regelverk i samhället är en underliggande orsak.

 

Vi har alla sett bilderna av den lille pojken Alan uppspolad på Turkiets stränder och nu när sedan när Viktor Orbans Ungern sätter in tårgas, vattenkanoner och batonger mot desperata flyktingar utestängda av staket och taggtråd och hundratals döda människor spolats upp på Libyens kust. De stora flyktingströmmarna huvudsakligen från Arabien och Afrika, sänder chockvågor genom Europa, som inte upplevt ett sådant gigantiskt flyktingproblem sedan andra världskriget. Människorna i Europa delas i de som vill hjälpa flyktingarna och de liksom en Sverigedemokrat vill ställa sig med kulspruta vid landets gräns för att stoppa alla dessa araber som upplevs hota vår civilisation. Empati och vilja att hjälpa och rädsla och hat står emot varandra. Det farliga är när man börjar diskutera problemen utifrån generella kategorier så som flyktingar och inte ser människorna i massan.

I Sverige rapporterar opinionsundersökningarna allt större sympati för Sverigedemokraterna och i de flesta europeiska länder får främlingsfientliga partier stort stöd av befolkningen.

Under mellankrigstiden växte fascismen och nazismen sig starka genom att kaos och anarki uppstod ur den djupa ekonomiska krisen och efterdyningar från det första världskriget.

Vi har fått en globaliserad värld i dag och den europeiska unionen har medfört en betydande liberalisering och avreglering av ekonomin. Den betydande migrationen de senaste decennierna och liberaliseringen har medfört stora förändringar i samhället och många människor känner nog detta som ett hot och i Sverige tar detta sig detta uttryck i stöd för SD. Viktor Orban i Ungern tror på fullt allvar att muslimerna kommer att ta över deras samhälle.

Att inte EU har en bra ordning för att styra migrationen och flyktingmottagningen är ett uttryck för liberaliseringen, men inte det enda. Europrojektet är ett annat uttryck vars problem blivit uppenbara genom Greklandskrisen. Man skall inte tro att när borgliga politiker är positiva till flyktingmottagning att det bara handlar om humanism och en gest att hjälpa. Det kan också vara ett uttryck för att kapitalet tjänar på att fler konkurrerar om jobben och att det då  kan innebära en press av lönerna nedåt.

Sedan 1980, som är en tidpunkt då förmögenhetsskillnaderna började växa igen, har mycket i ekonomin avreglerats såsom valutareglering, kapitalflöde över gränserna för att nämna några exempel. De kapitalistiska marknadskrafterna har släpps loss likt anden i flaskan. När så sker vet man att det kommer återkommande kriser i ekonomin. Lika väl som ekonomin växer finns lika stor risk för allvarliga sammanbrott. Det finns mycket i världen som pekar åt fel håll, men också om man lyssnar på Hans Rosling att mycket pekar åt rätt håll.

Men jag är övertygad om att framsteg och positiv utveckling bygger på ordning och reda. När marknadskrafterna i släpps los blir följden ofta kaos och anarki och bär fram fascismen med fasor död och brand i förlängningen.

                                                                                                                                                  

Bör Sverige folkomrösta om invandringspolitik och flyktingmottagning?

Sverigedemokraterna har föreslagit att vi ska folkomrösta om invandringspolitiken.

Detta har inte kommenterats och bemöts så vitt jag sett av de övriga partierna. Som så ofta låter man det regna när SD kommer med förslag. Till exempel bemöter man sällan den orimliga uppfattningen att stödet till flyktingar skall ges i närområdet och invandringen till Sverige skall reduceras med 95 %. Det är naturligtvis riktigt att ge UNHCR stöd i deras verksamhet i närområdet. Men nu när bägaren runnit över och man där inte kan hålla kvar alla i närområdet måste man naturligtvis ta emot flyktingar i Europa och även i vårt land.

SD rider högt på att man kan fiska i de grumliga vatten där människor är oroliga för den stora invandringen som till stor del bygger på fördomsfullhet och okunnighet. SD är ju ett parti som upphöjt dumheten och okunnigheten till partipolitik. Kan vi hantera invandringen på ett bra sätt är detta en investering för framtiden i vårt glesbefolkade land.

Jag tror att det vore bra om Sverige hade en folkomröstning om invandrarpolitiken och flyktingmottagningen. Det skulle då bjudas på tillfälle till information och folkbildning i denna fråga och jag är övertygad om att en generös politik till flyktingmottagning skulle vinna över en så restriktiv som SD representerar. Frågan skulle då avgöras för lång tid framåt och SD berövas sin politik!

Tio irriterande ilandsproblem

Det kan tyckas vara banaliteter i en värld av orättvisor, krig och flyktingtragedier att ta upp några irriterande vardagsproblem i vårt hittills skyddade hörn av världen. Skall man gnälla på det som inte fungerar när så mycket är bra och hedervärt? Men om man nu har möjlighet att förbättra även små problem för att göra livet lite lättare varför inte göra det. En del företag skor sig också på oss konsumenter!

1.    Tekniska prylar är ofta inbakade i pansarliknande förpackningar i hårdplast, ofta omöjliga att bryta sig in utan vassa knivar. Det är varje gång ett under att man inte skadar sig vid öppnandet.

2.    Har ni märkt att tändstickor nuförtiden är av sämre träkvalitet än de var tidigare? De bryts när man skall tända mot ett plån som numera inte är heltäckande och gör att det är svårare att tända. Det är en säkerhetsrisk att en avbruten tändsticka kan åstadkomma brand!

3.    Jag blir ofta irriterad när jag går in på att en myndighets eller ett företags hemsida. Det är mycket svårt att hitta så enkla uppgifter som telefonnummer och postadresser. Man kan misstänka att de inte vill att man ringer eller skickar brev. Vissa tjänster på nätet kan man inte alls nå genom telefon eller brev.

4.    När man väl hittat telefonnumret så uppkommer nästa problem. Det är mycket svårt att bli kopplad till mänsklig betjäning.  Man kommer till automatiska tjänster och tvingas trycka in en massa siffror och prata med automatiska telefonröster. Även om myndigheter är snåriga, i synnerhet de statliga, så är min erfarenhet att privata företag är mycket sämre på organisation och service. Man har ofta som affärsidé att göra sig svåranträffbar är min erfarenhet

5.    Nuförtiden kan man snart inte boka en biljett till konserter och dylikt eller en resa genom manuell betjäning utan man måste boka detta själv. Ofta är detta mycket krångligt med bristfälliga instruktioner.

6.    Allt kan säljas med mördande reklam brukar man säga. Ja mördad känner man sig nästan när man tittar på Tv-reklamen som är bedövande tråkig och humorbefriad, nu när ICA-Stig lagt av. Ofta vet man inte ens vad de gör reklam för. Bilar säljs genom bilfärder i berg, antirynkkrämer med för unga damer utan risk för rynkor och TV- kanaler med clowner eller med folk som är ute med motorsågar i trädgårdarna på nätterna.

7.    Pensionssystemet i Sverige är nära nog omöjligt att förstå.  I vart fall tar det mycket lång tid att lära sig det.

8.    Har ni också märkt att bruksanvisningar till olika prylar är mycket bristfälliga. Inte sällan ofullständiga och ibland alldeles för tekniska för en amatör.  Ibland har de nog använt Googels översättningsprogram och texten blir löjeväckande obegriplig.

9.    Tvättklämmorna i trä är nuförtiden av sämre kvalitet. Fjädern är inte lika bra som tidigare vilket ibland leder till att tvätt faller ned från tvättlinan.

10. Förr var tandkrämstuberna i någon mjukmetall och man kunde krama ut allt ur tuben. Numera är de i plast och det är mycket svårare att få ut all tandkräm. Dessutom är det ofta två korkar så passagen ut blir lång och ofta blir insaggad av torkad tandkräm. Man får inte ut något alls utan man måste rensa den översta korken.

För citera Sverker Olofsson tidigare programledare för programmet Plus: Skall det vara på det viset!