Livsåskådning och gudsförnekelse

Det knackade på dörren. Hunden skällde. Hon är ju vakthund. Jag öppnade dörren. Där ute stod en man och en ung kvinna. Vi skulle vilja prata md dig sa mannen, som stod några steg framför kvinnan som log. Jag anade att jag stod inför två missionärer. Är ni religiösa frågade jag. Ja vi är Jehovas vittnen sa mannen och upprepade att de gärna ville prata med mig. Här vill jag skjuta in att jag brukar vara mycket otrevlig när jag får den här typen av besök av Jehovas vittnen, mormoner eller någon annan trosriktning. Ja riktigt otrevlig så min fru brukar skämmas för mig. Den här gången var jag lugn och behärskad. Jag tror inte på någon gud meddelade jag de två förhoppningsfulla missionärerna. Vi har nog inte mycket att tala om. Nu blev mannen, som fortfarande stod några steg framför den unga kvinnan som log, tydligt upprörd. Världen har så många problem, stötte han fram, tror du verkligen människorna kan lösa dessa utan hjälp av gud? Nej svarade jag.. Vi har nog inte mycket att tala om sa jag och stängde dörren.

Efteråt kom tre intressanta frågeställningar upp för mig. Kan mänskligheten klara av sina problem utan hjälp av högre makt. Vad betyder det om man svarar nej på frågan? Fråga nummer två är varför jag blir så provocerad när det dyker upp budbärare av religiösa budskap? Den tredje frågan är: Om du Göran inte tror på någon gud vilken livsåskådning har du då?

Kan mänskligheten klara av sina problem utan gud? Svaret måste bli både ja och nej. Om det inte finns någon gud måste vi lösa våra problem själva. Ja vi har inget val. Samtidigt kan vi inte sitta och rulla tummarna och vänta på att gud skall lösa våra problem. Vi måste ta ansvar. Men uppenbarligen finns problem som vi inte kan lösa. Många krig har vi inte förmått stoppa och.  naturkatastrofer är svårtämjda.

Varför blir jag så provocerad av religiösa missionärer? Jag bestämde mig i andra klass att gud inte finns. Jag minns att jag gick hem från skolan på Råå och det var på gatan som heter Narvagatan, ett stenkast från Rååvägen, som jag kom fram till detta beslut. Det var en känsla av vrede och hade mycket att göra med hur Jag kände mig behandlad i skolan av lärarinnan fröken Weberg. Jag var en skolomogen liten pojke på 18 kg som inte hade gått i lekskola. Kraven på mig i skolan blev en chock. Jag var inte förberedd på att ta steget från den kravlösa världen i hemmet ut i samhället. Fröken Weberg ringde så gott som dagligen hem till mina föräldrar och klagade på mig. Undervisningen präglades starkt av kristendomen. Dagen började med morgonpsalm som Du klara sol går åter upp, bordsbön på lunchen och när skoldagen var över och stolarna ställts på skolbänkarna bads det bön, välsignelsen; herren låte sitt ansikte lysa över er och give er frid.

Jag hade mycket svårt i skolan och tyckte inte att Jesu kärleksbudskap stämde med hur jag blev behandlad. Jag minns den tiden att jag ständigt hade en klump i magen. Jag tror att min vrede mot religion och religiösa hänger samman med dessa upplevelser. Jag blev underkänd i läsning och skrivning och räkning. Idag tänker jag att det nog var bra att fröken Weberg verkligen tog tag i mig och ställde krav. När jag tänker detta blir det något av en försoning. Det har ju egentligen inte mycket med religion att göra.

Nå Göran vilken livsåskådning har du då om du förnekar gud? Jag tycker först och främst att det är viktigt med livsåskådning. Det vill säga att vi människor måste reflektera över vårt och liv och vår tillvaro. Som socialarbetare kände jag mig som en profan präst. Om jag skall sätta ett ord på min livsåskådning så är det humanism. Min politiska åskådning att religion ofta varit ett redskap för förtryck och kontroll har påverkat mig i min skepsis mot religion och kyrkan. Min humanism är alla människors lika värde i samklang med den natur som vi är sprungna ur. Egentligen står jag för mycket i den kristna etiken. De grundläggande frågorna i existensen är mycket viktiga att tala om.

En präst som jag har stor aktning för är tidigare ärkebiskopen KG Hammar. Han är ett föredöme att skapa ett samtal.  Jag tror att det är grundläggande för oss människor att skapa samtal och dialog med våra medmänniskor. Detta behöver alls inte innebära att vi värjer för konflikter utan tvärtom att vi möter både försoning och konflikter, skapar verkliga möten. Hammars föreställning om gud är en ande och en helhet i tillvaron, ingen gubbe som sitter på ett moln. För mig är jorden och hela naturens system något mycket större än vi människor. Det är ett så fantastiskt system av liv i form av växter och djur som vi människor aldrig kan skapa. Jorden kommer att bestå även när vi människor har dött ut. Vi är nog en parentes i jordens historia. Även om vi lyckas förstöra jorden genom fossil förbränning eller kärnvapenkrig så kommer den att återhämta sig och existera miljarder år efter oss. Det är på sätt och vis en tröst att tänka så. 

    

Offentlig statistik döljer klassamhället

Är Sverige ett klassamhälle? Om frågan ställs så skulle nog många svara ja på frågan. Det är dock mycket sällan man idag talar i termerna om klass. Kanske blev frågan uttjatad på 60-70-talet. Man skulle kanske kunna säga att det inte är politiskt korrekt att tala om klass.  Kanske uppfattas det som en vänsterklyssja. Idag talar man om samhället på andra sätt.  I fokus har ställts till exempel fattigdom i synnerhet barnfattigdom. Redovisningar har kommit fram till att gapet mellan den  fattigaste tiondelen av befolkningen har växt i förhållande till den rikaste. Man talar också om inkomstskillnader men nästan alltid mellan män och kvinnor.er  Då är ju inte problemet egentligen att människor tjänar olika det stora problemet, utan det är kapital och förmögenheter som överförs mellan generationerna och cementerar ekonomiska skillnader. Överhuvudtaget har diskussionen i det offentliga samtalet handlat mycket om att kategorisera samhället i män och kvinnor. Mycket sällan talar man nuförtiden om arbetare och kapitalister. Arbetsgivare och löntagare kanske men inte arbetare och kapitalister. Detta trots att det visst finns både arbetare och kapitalister i verkligheten. Men i språkbruket gestaltas samhället inte så.

I en gammal anteckningsbok från 1991 hittade jag några noteringar som jag skrivit av från Statistisk årsbok. Det är en redovisning av den förvärvsarbetande befolkningen indelat i arbetare, tjänstemän, företagare och övriga. I en tabell kan man utläsa hur stor andel arbetarna är av de totalt sysselsatta. 1983 var de 15,4% och 1988 var de 14,4%. Man kan naturligtvis fråga sig vad man exakt räknar in i kategorin arbetare. Men utvecklingen är tydlig. Andelen arbetare minskar relativt i befolkningen.  Jag vet att andelen på 1940 var ca 40 % av befolkningen. Jag har nu letat efter mer aktuella siffror men förvånansvärt nog så finns det ingen aktuell statistik på detta. Siffrorna från 1991 byggde på folk och bostadsräkningen från 1990. Man har inte gjort något folk och bostadsräkning senare. Tydligen har våra myndigheter inte funnit det viktigt att ta fram den här typen av statistik. Det finns massor av annan statistik som uppdelning efter utbildning, kön och branscher. Men inte uppdelning efter klass. Våra myndigheter avskaffade alltså klassamhället på 1990-talet. Fast i verkligheten finns det kvar. Varför är viktigt att kunna utläsa hur många arbetare det finns iindustri produktionen. Jo därför att de är de som står för skapandet av värde i samhället. Massor av andra arbeten, inom den reproduktiva offentliga sektorn är visserligen nyttiga och nödvändiga men de producerar inte värde. Den enda gången detta framträder lite tydligare är under löneförhandlingarna, då industrin sätter märket för hur mycket lönerna kan öka.

Egentligen är det ju så att alla våra resurser i Sverige skapas av de ca 15% industriarbetare. Resten av befolkningen parasiterar egentligen på dessa 15% som på  40-talet var 40% Detta säger något om hur produktionen ökat och rationaliserats.

Hade vi inte en offentlig sektor som sysselsätter många människor hade vi haft en gigantisk arbetslöshet. De hade utgjort den reservarmé av proletärer som Karl Marx menade uppstår under kapitalismens utveckling då produktionen rationaliseras och effektiviseras genom den tekniska utvecklingen som möjliggör högre produktion med färre anställda. Det är precis det som hänt och alla dessa människor har till stor del fångats upp i den offentliga sektorn.  Den offentliga sektorn som gör upphandlingar för 500 miljarder årligen håller uppe den inhemska efterfrågan. Men likväl värdet kommer från industrin, och då tänker jag inte på välbetalda verkställande direktörer.

Vi har alltjämt ett klassamhälle. Även om vi har svårt att beskriva detta med offentlig statistik så finns det där; En allt mindre industriarbetarklass, en ganska liten överklass som blir allt rikare, en ganska stor sektor av småföretagare, ofta med ganska låg inkomst och en pressad tillvaro, och en mycket stor medelklass, ett mellanskikt i samhället, ganska klämd i samhället ofta tungt belånad för sitt boende, och som svänger med konjunkturerna på vilket parti de röstar på.   

Hanteringen av betygssystem i Sverige har löjes skimmer över sig

För något år sedan infördes ett nytt betygssystem i Sveriges skolor. Detta system har fått utstå mycket kritik och nu skall man göra vissa förändringar.

För en person som jag som är över 60 år gammal är detta det fjärde betygssystemet i min livstid. När jag började skolan hade vi bokstavsbetygen som gick från A till C.

Sedan när jag gick i fjärde klass tror jag det var så infördes sifferbetyg med skalan 1-5 , där 5 var bäst och 1 sämst. Därefter kom systemet med godkänd och väl godkänd. Och nu är vi tillbaka på ett bokstavsbetyg fast nu med skalan A-F.

När jag började skolan fick man betyg från första klass. Betyg i ordning och uppförande ingick. Vad jag vet så får man inte betyg förrän i klass 6 nuförtiden.

Själv fick jag smaka på betygssättningens kärva budskap efter avslutad första klass där läraren under rubriken anmärkning noterade: Godkännes icke i räkning och i skrivning och språklära. Notera att icke var understrukit. Vidare framhöll lärarinnan att: Göran bör öva sig flitigt i läsning och skrivning för att kunna följa med i 2 andra klass. Underhand föreslog hon att jag skulle gå om första klass. Mina föräldrar motsatte sig detta. Hela sommaren som jag läste ”flitigt” hade jag en klump i magen.  Nåväl jag tog mig och kunde gå ut socialhögskolan och slutade mitt arbetsliv som socialchef. Men den brutala feedbacken till en skolomogen lärjunge sitter fortfarande som en tagg i mig. Egentligen är det ett ursinne och en knuten näve mot en orättvisa!

Så hur man bedömer barn i skolan och hur man betygsätter är viktigt och kanske avgörande. Men uppmärksamheten kring betygsättning är lite löjeväckande. Ibland får man intrycket att politiker tror att det är en exakt vetenskap detta med betyg. Kan man ha förtroende för de som varit ansvariga för hela den här cirkusen kring betyg, egentligen sedan 50 år tillbaka?

I dagens utbildningsväsende betonas mycket av konkursens och man sätter press på barnen att de skall prestera under kort tid. Det humanistiska bildningsidealet står lågt i kurs menar jag och risken finns att man utbildar bara teknokrater och strukturfascister. Begreppet bildning står inte så högt i kurs!

Om rätten att äga egendom på mäster Palms plats i Helsingborg

På mäster Palms plats  i Helsingborg har någon, staden eller med stadens tillstånd satt upp en container med texten Rätten att äga egendom.  Man kan i ock för sig misstänka att det har att göra med FNs deklaration om mänskliga rättigheter. Men det finns ingen förklaring och det är oklart.  Hur skall man tolka en sådan devis eller paroll eller vad det nu är  tänkt som? Är det ett försvar för rätten att äga egendom i största allmänhet. Är det då ett försvar för att alla skall få äga lika mycket och inte drabbas att vara egendomslös? Dvs vara en proletär. Eller är det tänkt som ett försvar för den egendomsfördelning som finns i samhället just nu? En egendomsfördelning som är mycket ojämnt fördelat. En fördelning som blivit mer ojämnt fördelat de senaste 30 åren, i världen men också i Sverige.

Om denna otydliga paroll uppsatt på ett torg i Helsingborg betyder ett försvar för den bestående egendomsfördelningen i Helsingborg eller hela landet är det ovanligt smaklöst för att inte tala om förolämpande mot den man som gett torget dess namn – August Palm - som var en av arbetarrörelsens första agitatorer. Att sätta upp den här containern på mäster Palms plats, på söder en klassisk arbetarstadsdel är att räcka finger mot arbetarklassen och dess rörelse! Men det kanske var meningen?

Tydliggör värdekonflikter i det mångkulturella samhället

                                             

Miljöpartiet anses ha problem och det verkar de själva också tycka och talar om omstart. Det är dock något oklart vad problemet egentligen är. En sida av det är ju att en bostadsminister fick ta sin mats ur skolan efter att ätit middag i dåligt sällskap och en icke handskakande ung muslim tröttnade på politiken. Detta gäller också ett språkrör i grön ungdom. Det gemensamma är att de är muslimer.  Nalin Pekgul och andra menar att så kallade jihadister har infiltrerat miljöpartiet. Nu bara för några dagar sedan hade en annan muslimsk miljöpartist bjudit in en predikant som anses ha inspirerat Usama bin laden.

De till synes välmenande men naiva språkrören i Miljöpartiet står där påfallande handfallna med tvättade halsar.

Man undrar verkligen vilken värdegrund man har i Miljöpartiet. Det verkar verkligen som man tolkat det mångkulturella som att det är upp till var och en i partiet att tycka vad som helst. 

Man behöver inte vara någon Einstein för att dra slutsatsen att människor som bekänner sig till Islam, i synnerhet de mer bokstavstrogna tolkningarna av Islam tex Salafism, har värderingar som inte är förenliga med den moral eller rättsuppfattning som finns i Sverige. Man får ju betänka att det är regler och värderingar från 600-talet. Kanske inte så konstigt att det skaver i umgänget med den modernistiska kulturen i Sverige och västerlandet.  Då handlar det inte om huvudduk eller handskakning. Det handlar mycket om kvinnors rätt och synen på homosexualitet. Ibland undrar jag om det är religiösa regler eller bara kulturella sedvänjor, hämtade från de länder människor kommer ifrån. I vårt glesbefolkade land har vi en individkultur, medan många som kommer hit som flyktingar kommer från länder med gruppkultur. Det har nog sin betydelse för hur man socialt fungerar och interagerar.

Många av de här värderingskonflikterna har i vårt land sopats under mattan och att diskutera detta har beskyllds för islamofobi. Jag tror att tack vare att man inte diskuterat konfliktytorna har ökat just islamofobi och bidragit till att SD vuxit sig starka. Språkrören och andra miljöpartister är otydliga om vilka värderingar man står för. De personer jag hört uttala sig som är muslimer i miljöpartiet har varit anmärkningsvärt luddiga. Luddiga på ett sådant sätt att jag tolkar luddigheten att de utvecklat en strategi att genom allmänna formuleringar uttrycka att man står för fred, frihet och att bekämpa patriarkat med mera. Kaplans och Yasri Khans handlingar tyder på att bakom fasaden finns andra värderingar. Detta görs inte tydligt.

 

Jag tror att det är viktigt att tydliggöra på vilka punkter det finns allvarliga värdekonflikter. Man får ha vilka värderingar man vill i vårt land. Men av politiker måste man kräva en ärlighet om vad man står för.

Om man lyfter fram de punkter där värderingarna inte är förenliga kan man se på alla de andra punkterna där de är förenliga. Både Kristendomen och Islam är gamla religioner som i sina texter har mycket ålderdomliga värderingar. I Sverige har vi utvecklat ett sekulärt samhälle. Men det är inte så länge sedan religionen utövade ett starkt tvång på människorna. Här har skett en utveckling och man måste förvänta sig att människor med muslimsk tro anpassar sig efter tiden? Vi har vant oss vid att se religion som en privatsak. Kungen har i sitt valspråk för Sverige i tiden. Det är det synsätt som det svenska samhället bygger på. Det har varit ett framgångskoncept att inte hålla fast vid gamla och ålderdomliga synsätt.

För mig som inbiten ateist är religion oavsett om det är Kristendom eller Islam problematiskt. ( Jag bestämde mig redan i andra klass att det inte kunde finnas någon gud när småskolelärarinnan i Jesu namn behandlade mig illa) Men jag märker att jag integrerat mycket av kristen etik i mina värderingar. Jag går omkring och strör en del Jesuscitat hämtade från Jesuslegendernas urkund Bibeln; Den av eder som är utan synd kastar första stenen, är en mina favoriter.

Det finns nog tidlösa tankar om människan och hennes relationer med andra människor och naturen, men dessa måste anpassas efter den verklighet vi just nu lever i. Här skaver det ibland med både kristen etik och muslimsk. Och om detta måste man tala klart och tydligt.   

          

Socialtjänstlagen måste ge utrymme för socialt arbete!

Den här  texten tänker jag skicka som insändare till Helsingborgs Dagblad. Du som brukar läsa min blogg hittar nog inte mycket nytt i just denna artikel. Men skall man påverka måste nog en del argument upprepas många gånger!

Forskarna Titti Mattson och Bo Vinnerljung har publicerat en rapport genom studieförbundet Näringsliv och samhälle med titeln Barn i familjehem, med förslag på åtgärder som ska göra skillnad för samhällets utsatta barn.

Bakgrunden är att omhändertagna barn klarar sig generellt sätt mycket dåligt. Barn i familjehem har mycket högre risk för att drabbas av missbruk, psykisk sjukdom, kriminalitet, bli arbetslös och bidragsberoende än andra barn.  Det finns ett starkt samband mellan detta och  dåliga skolresultat och olika hälsoproblem som inte följs upp i tillräcklig grad har Vinnerljungs forskning tydligt visat.

Författarna föreslår bland annat:

Att införa tvingande regler för kommuner och landsting att följa upp placerade barns hälsa vad gäller psykisk, fysisk och tandhälsa. Vad gäller utbildning skall det vara kommunernas skyldighet att initiera kontakt med skolan vid placering. Vidare föreslår man att införa systematiska färdighetstester i räkning och läsning för att få underlag för de insatser som behövs i skolan. ( här vill jag påminna om att det finns ett system som används i trettio kommuner som heter Skolfam som har utvecklats i Helsingborg) Här vill man vidare att det skall vara möjligt att vid behov förlänga familjehemsuppdraget några år efter artonårsdagen.

Det pågår en översyn av Socialtjänstlagen. Rapporten borde vara ett viktigt underlag för att reformera socialtjänstens insatser för barn.

Den sociala barnavården i är i kris i Sverige. Detta har flera orsaker som inte bara handlar om ekonomiska resurser och personalbrist. De principer som låg till grund för Socialtjänstlagen som byggde på bland annat helhetssyn och frivillighet har eroderats. 90 % av den sociala barnavårdens ärenden är anmälningar och bara 10 % frivilliga ansökningar från familjer om hjälp. Detta är ett historiskt misslyckande. En viktig faktor är att lagstiftarna inte förstått vad socialt arbete är utan kommit att betona utredning, myndighetsutövning, barns skydd, kontroll över kommunerna och en administrativ belastning på socialarbetarna som är fullständigt orimlig.

Lagstiftande politiker och tjänstemän på centrala myndigheter tror att man på detta sätt skyddar barn. Det tror inte jag. Självfallet måste det finnas möjligheter att mot föräldrars vilja omhänderta barn och ungdomar. Men ett system som gjorde det möjligt för socialarbetarna att arbeta med det sociala arbete de är utbildade för skulle skydda betydligt fler barn. Att det sedan inte går bättre för de barn som omhändertas och en del talar för att det till och med går sämre för de barn som omhändertas än för de som inte blir det är ingenting annat än ett gigantiskt fiasko för Socialtjänsten. Det är inte socialarbetarnas fel. Det är ett systemfel!

För göra skillnad för de utsatta barnen är mina erfarenheter att det krävs ett fördjupat, och då menar jag verkligen i verkligheten fördjupat, samarbete mellan socialtjänsten och skolan. Ett sådant arbete måste bedrivas underifrån med lärare, rektorer, socialsekreterare, barnläkare, skolsköterskor för att säkra att barnen rustas med godkända kunskaper som rustar för ett hälsosamt vuxenliv. Den ledningsfilosofi som utövas i Helsingborgs stad med betoning på chefers styrning gagnar inte en sådan utveckling!   

Man talar mycket om att Socialtjänsten skall bli evidensbaserad och kunskapsbaserad. För det jag sagt ovan -  som bygger på Vinnerljungs med fleras forskning - finns det evidens. Så ni politiker som har inflytande över besluten lyssna!

Lev i nuet, lär av det förflutna för en bättre framtid

Trettio år har gått sedan kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl inträffade. I Radion fick detta ganska stor uppmärksamhet medan i Tv bara ett halvtimmeslångt program ägnades åt detta jubileum. Man skulle ju kunna förvänta sig ett längre dokumentärprogram.  Detta är menar jag ganska typiskt hur Televisionen förhåller sig till olika historiska jubileum, om det nu inte handlar om kungliga jubileum då får dessa stor uppmärksamhet. Många andra historiska minnesdagar föregås ofta med total tystnad. Några exempel kan ju vara på sin plats. Vietnamkriget slutade 1975. Ett amerikanskt program sändes vill jag minnas. Annars tyst. Förra året var det 70 år sedan andra världskriget tog slut. Ingen uppmärksamhet. I år är det 70 år sedan Nürnbergrättegången mot nazistförbrytarna. Frågan är om detta kommer att uppmärksammas?

Olika jubileum är ju bra tidpunkter att uppmärksamma historiska händelser.  Det vill säga om man tycker det är viktigt att uppmärksamma historiska händelser.  Man kan fråga sig om det inte är här skon klämmer. I dagens samhälle är intresset begränsat för historia. Tidigare generationer fick plugga historiska händelser och årtal som ofta förtog intresset. Många har nog en sådan bild av historia och det förflutna. Det förflutna ses som något som har varit och då saknar betydelse för någon som bara ser framtiden som något viktigt. 

Är det tidens tecken att vi stressar framåt och inte ens orkar leva i nuet än mindre blicka tillbaka? Historieämnet har nog tappat status och kunskapen tror jag är lägre nu än tidigare. Jag fick en gång en fråga från en person yngre än jag: Hur kan du veta det Göran du var ju inte född då. Det är ju just det att ta del av vad som har hänt tidigare, ta del av erfarenheter som tidigare generationer gjort. I min värld bör man leva intensivt i nuet, lära av det förflutna för att förstå var vi befinner oss, för att förhoppningsvis på ett bra sätt veta hur vi skall påverka vår framtid. Sedan kan man fundera på om är en linjär process eller en cyklisk? Måhända skulle man kunna se det som att utvecklingen går i spiraler, i cirklar men ändå framåt.

För mig är det som händer just nu obegripligt om man inte har historien bakåt.

Till exempel varför är Sverige så positivt till att ta emot invandrare? Vi tog inte emot någon invandring före andra världskriget, särskilt inte judar och vi slapp krigets fasor. Detta har nog stor betydelse för hur vi i Sverige sett på invandringen och människor i behov av skydd.  Det finns, eller åtminstone fanns hos de som mindes, ett dåligt samvete, en skuld eller en skam för vad vi gjorde och inte gjorde före och under andra världskriget.  ( Läs förresten Klas Åmarks alldeles utmärkta bok Att bo granne med ondskan) I Tyskland finns en enorm skuld för vad Nazisterna ställde till med och detta har nog också betydelse för hur detta land hanterar flyktingar.

Ett annat exempel. Varför är norrmännen så nationalistiska? Det är bara att se på historien. Först var man under Danmark, sedan under Sverige och under andra världskriget en brutal ockupation av Tyskland. Norges nationella oberoende har inte varit någon självklarhet som vi i Sverige är vana vid. Man kan komma med många sådana exempel där det som är nu blir mer begripligt när man förstår vad som hänt tidigare.

Just idag förta maj kan det vara bra att påminna sig om det förflutna. Den välfärd som arbetar och underklass trots allt uppnått är inte självklar för framtiden. Idag växer klasskillnaderna. Jag påminner mig att min far aldrig glömde att det inte fanns något socialt skyddsnät när min farfar mitt under brinnande världskrig dog och familjens hus brann ned några veckor senare. Det fanns inte mycket hjälp att hämta för min farmor. Som hotellstäderska fick hon ensam dra försorg om familjen. In i det sista berättade han om hur farmor letade efter något användbart i brandresterna och till sist hittade deras besman. Det besman som de hade vägt barnen med. Glöm inte historien!